Skärpning i eländet!

Detta inlägg är egentligen mer ett smärre rop på hjälp än kritik mot en regering. För att vara något konstruktiv i mina synpunkter menar jag följande; Inför Riksdagsvalet hade redan ”verkligheten kommit i fatt”, vallöftena som gavs om sänkta drivmedelspriser och elprisstöd var inte helt igenomtänkta i alla stycken, vilket snart skulle visa sig. Jag påstår att regeringen var något överambitiös och dessutom överskattade sin egen förmåga och senare underskattade att folk i allmänhet inte är dumma. Som någon i regeringsblocket påstod ”det är bara socialdemokrater och journalister som inte förstår”. Ändå var det professionella politiker som enligt andra tyckare ”aldrig haft ett riktigt jobb” som formulerade löftena. Kanske var det så olyckligt att PM Nilsson i bakgrunden av M borde ersatts av en modern Per Schlingman som en gång var Moderaternas Spin Doctor. Visserligen är PM Nilsson en av anstiftarna till samarbetet eller som M själva säger ”samtala” med SD.

När omvärlden flåsar oss i nacken med sin iskalla vind med ockupation och utrotningskrig i Ukraina av Ryssland, elpriset på den europeiska marknaden rusar, inflationen galopperar och vill knäcka folkets- och företagens ekonomier, vill vi naturligtvis inte ha en regering som så många känner sig besvikna med. Att riktigt många är besvikna långt utöver den vanliga besvikelsen och kritiken som ofta kommer av regeringsskifte är fakta.

Det pratas om att rätta till alla fel som tidigare regering skapat. Hur skulle det vara om den nya regeringen blev en regering som kunde ge flera hopp om framtiden? Hur skulle det vara om statsministern sluta upp med att påstå att ”regeringen har uppfyllt alla vallöften” trots att majoriteten av folket, som naturligtvis inte är dumma, inte uppfattar det så. Hur skulle det vara om Ebba Busch visade lite mera ödmjukhet och kunde medge att det inte riktigt gått som utlovats och att detta i så fall inte är någon annans fel. Den mest hållbara bortförklaringen gjordes av en politiker som menade att ”verkligheten hunnit i kapp” även som det inte var en trovärdig och hållbar ursäkt eller förklaring.

I ärlighetens namn kan jag stå ut med flera olika regeringskombinationer utom dem som ligger allra längst ut till höger.

Sluta jaga kulturfolket, sluta jaga media och journalister, sluta med att försöka få journalister straffade för något politiken inte gillar, försök inte införa ett angiverisystem, försök inte med visitationszoner, upphäv inte tidigare permanenta uppehållstillstånd och glöm den rättsosäkra trettiotalsmoralen med bristande vandel.

Börja med det som lyfter oss och skapar framtidstro och försök inte med sådant som påminner om Ungern, Polen och Turkiet.

Om en regering inte tycker om vad folk anser och står för är alternativet i stället att byta ut folket.

P. S. Notera gärna vilka insinuanta och gravt felaktiga slutsatser som tillskrivs mig i kommentarer till detta inlägg och inte sällan i kommentarer till andra inlägg i bloggen. Det får vi som skriver stå ut med annars blir alternativet att tystas. En annan väg som många vilka skriver blogginlägg använder sig av är att inte godkänna kommentarer. Jag väljer helt enkelt att hänga ut dem som kommenterar vilket innebär att de därmed inte framstår som trovärdiga. Det gäller att anstränga sig när man kommenterar.