Vi var invandrare

Det var sju år efter freden, den 8 maj 1946, efter andra Världskriget. Jag håller mor Marie och far Martin i handen. Vi står framför skogsarbeterbaracken vi bodde i den första vintern i Håen i södra Dalarna. Det enda mor var rädd för var att de stora råttorna skulle bita mig.

Vi blev svenska medborgare 1960. Tio år senare ryckte jag in som pionjärjägare i den Svenska armen på 540 dagar. Vi var Danska invandrare som fick svenskt medborgarskap. Jag tvekade inte en sekund på att försvara Sverige om det skulle behövas. Hör du det Ulf Kristersson, även jag som blev svensk medborgare var beredd att försvara Sverige.

Året var 1952. Bilden togs bara åtta år efter att mormor Margarethe Kristensen fördes bort till förhör av Tyska nazistoldater i den lilla Danska byn Torning för att hon yttrat sig ”olämpligt och illojalt” om den tyska krigsmakten.

I sanningens namn går historien igen i vad nuvarande migrationsministern sade i Rapport den 21 november 2023, ”…vissa yttranden som äventyrar våra grundläggande värden skall kunna utgöra grund för utvisning och då för det ju viss betydelse för hur man yttrar sig och hur man agerar”.

Det gick bra för oss, alla farbröder, farfar och farmor i landet Sverige. Jag fyller sjuttiofyra detta år. Men jag trodde dock aldrig att en regering skulle komma att styras och därmed domineras av ett politiskt parti sprunget ur samma anda som dem vilka i slutet av andra världskriget förde bort min mormor.