”Teatersällskapet” Babblarna

Se gärna i slutet på detta inlägg vilka kommentarer som är möjliga att få om jag skriver som jag gör.

Jag läste igår en artikel i DN om casting vilket är rollbesättning av deltagare för reality-serier, i detta fall Tv-underhållning som Bonde söker fru, Farmen etcetera. Då insåg jag att regeringsbildningen mycket väl kan ha gått till på detta sätt med ”gud i himlen och fan i helvetet” som castare. Vad gäller castingen av regeringsskiftet är det sannolikt ”fan i helvete” har velat jävlas med oss och den förra rödgröna teatergruppen.

För rollbesättning av politiksatiren Babblarna (läs SD-regeringen) som nu skall pågå i hela fyra år krävs att castarna (rollbesättarna) verkligen bemödar sig. Det gäller att ta hänsyn till deltagarnas meritlista och rykte och att kombinera de olika deltagarna med varandra. Det går inte an att ta de första bästa som frivilligt anmäler sig. Tyvärr kommer rollistan att domineras av sådana egenskaper som att inte kunna hålla sig till sanningen, skylla ifrån sig och babblar för mycket.

Först behöver spektaklet en liten man som är beredd att sälja sig för att få makt. Publiken vill gärna ha rollinnehavere som de kan tycka illa om. Om den lille mannen dessutom ständigt ler utan någon särskild orsak förstärker det intrycket av opålitlighet. Kristers lille son var som klippt och skuren för rollen och fick den. Pinocchio kallas han. Eftersom korv näst intill är en svensk nationalrätt behövs en korvätande snubbe. Det blev den tomteliknande Pehrjöns. För att charma lite äldre herrar och ge damer ett ideal att beundra tillsattes Miss Münchhausen. Miss Münchhausens frekvent förekommande leende ger även henne ett intryck av opålitlighet. Varför hon fått namnet Miss Münchhausen är en tiokronorsfråga som även förskolebarn kan svara rätt på. Den viktigaste rollen för att få hela skådespelet att uppfattas som manipulerande och skrämmande var att tillsätta rollen som samhällets- och det godas fiende. Jokersson gavs den något avskyvärda rollen som han drömt om sedan han gick med i det politiska partiet som bildats av dem som helst inte bör nämnas enligt dem själva.

Som cliffhanger med jämna mellanrum presenteras efterhand löften och påhopp mot vänstersidan. Att flera av löftena inte hålls har blivit teatergruppens norm och överraskar därför inte längre någon. Folk fortsätter följa serien eftersom det finns en viss grad av skadeglädje hos åskådarna. Serien får ständigt kritik från nästan alla väderstreck men kan ändå inte läggas ner. Samtliga rollinnehavare i serien hävdar att publiken har helt fel i dåliga recensioner och all negativ kritik som ges. Vi är en teaterensemble som har lyft skådespeleriet till en helt ny nivå, säger gruppen unisont. De kallar själva det för det teatraliska paradigmskiftet. De får ständigt upprepade gånger medhåll av sig själva.

Två helt skilda kommentarer till detta inlägg

Så här kan det gå när man använder det fria ordet i det rådande klimatet. Om jag som många andra inte heller sympatiserar med någonting eller ens uppskattar vad som sker, betyder det naturligtvis inte att man är ”odemokratisk”.  Att bli jämförd med ”Herr Holmlund från Umeå” tycker jag är en ära. Grattis Lennart Holmlund.

En kommentar från någon som inte alls uppskattade mitt inlägg

”För att vara någon (som påstår sig) ha bakgrund med mastersutbildning, arbetat som VD, styrelseordförande och andra ”tunga” uppdrag, uttrycker han sig oerhört respektlöst. Men det är kanske bakgrunden inom elitismen och hans odemokratiska sida som lyser igenom där.

Om han istället skulle visa respekt, även om han inte delar uppfattning, för andra människor skulle det öka möjligheten att läsarna faktiskt skulle ta honom på allvar.

Nu är det mer så att, åtminstone jag, tycker lite synd om den negativa lilla åsiktsmaskinen från Danmark. Han påminner inte så lite om Herr Holmlund från Umeå. Vilket på intet sätt är menat som en komplimang”

En kommentar från någon som visst uppskattade mitt inlägg

”En mycket humoristisk satir, må jag säga!”