Etikett: kalle

Av barnen får man höra sanningen :D

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag läste en väns inlägg igår, på FB, hon hade överhört ett barn, i kassakön, som talade om för sin mamma att hennes storebror (flickans bror) minsann hade en glögg i hans garderob. Nu kan vi ju bara spekulera, varför han hade den i garderoben.

22729129_10155737846761585_2032640020996124879_nKan ju vara för att föräldrarna inte skulle veta det…Oooppss!!! Eller av någon annan anledning, historien förtäljer ju ingen ålder på sonen.

Då jag läste det där så kom jag osökt att tänka på då Nicco gick på förskolan där dom ibland har besök av polis eller brandkår, för att barnen ska få titta närmare på deras saker. Detta förevigades också med bilder som togs och sattes upp på anslagstavlan.

Jag stod och gluttade på den då jag plötsligt fick syn på ett par handbojor, och med texten under: ”Kalle (fejkat namn) tittar på handbojorna och utbrister, såna där har vi hemma!

handbojor-jpgHär fanns den bilden

Hahaa…

23844794_10155824224566585_8578653913554763725_nJag kunde inte låta bli att kommentera bilden och fick med ett skratt tillbaka, höra att ”Kalles” pappa, var också polis…men visst kan det lätt missuppfattas :D Sen är det ju så med barn, dom är oftast ärliga och säger det som faller dom in. Take it, or leave it!

Såg ett tips på FB, nu på morgonen Jan A har delat en länk. som jag tycker ni ska gå in på och göra er en anmälan där, om att din adress är din, och ingen annans. Har nämligen hört av en gammal kompis, att på deras område, hade detta precis hänt.

Någon har skrivit sig på en adress där dom inte hör hemma, och länsar brevlådan med jämna mellanrum, eftersom dom får sin post, till den lådan där dom skrivit sig. Förmodligen papperslösa människor.

Detta kan få katastrofala följder. Ponera att den som skrivit sig hos er, går i personlig konkurs, vad händer då? Eller om du uppbär bostadsbidrag eller andra bidrag beroende på hur många som bor i ditt hushåll…räkna ut vad som då, kan hända…illa!

Klicka på SKATTEVERKET så kommer ni in där anmälan kan göras.

Och med dom orden önskar jag er alla en fin onsdag!

Laddar upp!

Av , , 2 kommentarer 15

Nu förbereder vi oss (innebär en massa kaffedrickande) för Wheels. Vi har ju förmånen att bo, 3 stenkast från Noliafältet, så för vår del innebär det att köra Camaron, en liten liten bit, ställa ut bilen, och sedan kan vi knata hem och käka frukost.

Vi lär ju ta med kaffe och sitta på fältet ett tag, kolla bilar, titta på folk, njuta i solen och kanske slänga några ord med Nicco, som redan är där, på plats.

Jag och Åke tog en sväng igår…för att testa den rutt, dom tycker man ska köra. Jaja, det går ju fint då man bara är 100 bilar, men jag gissar att det inte kommer att vara nån skilland mot tidigare år, ikväll, med kanske 1000 bilar på vägen. Mats Alfredsson stod och fotade och se…vi fastnade på bild :D

19477540_10211666879366541_8750403714285914794_o 19477597_10211666881766601_5092205506295074773_oHem och placerade oss utomhus ett tag, det passerade en hel del fina bilar här utanför (som vanligt), fångade 2 på bild, sedan iddes jag inte mer :D

19553852_10155408957891585_4053285686422363008_n 19620266_10155409107481585_2729177376710792000_oDen övre tillhör Jan Andersson, boende här på slätten, och den undre, om jag inte är helt ute och cyklar, är nog Kalles bil, han bor 2½ stenkast härifrån.

Vi hade inte köpt någon trisslott igår, men fick ändå, oväntat besök. Det stod en Eksjöbo på trappen och Winstone höll på få fnatt, innan dom klivit in genom dörren. Jan A och Ingegerd har Eksjö besök, Gun-Britt och Sören. Och nu hade Janne och Sören lämnat fruarna hemmavid och tagit sig en kvällspromenad.

Nu får ni ha en fin dag, kanske vi ses på fältet, eller så hörs och störs vi imorgon, kan jag tänka!

Teorier, kan det vara så här, eller?

Av , , Bli först att kommentera 15

Winstone har vissa inlärningsproblem…eller, hm, hade Cesar Milan varit här, så hade han sagt att det är vi, som är problemet. Ja, förmodligen kan det stämma, tyvärr!

13479855_1080308235391364_619662017_n 13480141_1082868015135386_1670392626_nNicco fotade

2016-03-12 22.02.54 2016-03-12 22.03.01 2016-03-12 22.03.32Det är detta vaktandet, att hela tiden göra tjurrusningar så fort någon går förbi och hejar, eller nja, 7 gånger av tio, resterande 3 gånger, är han tyst, men varför? Det finns en stor hund här i grannskapet, och dom går förbi varje dag. Och Winstone gillar inte hunden. Igår höll jag en katalog i handen, hade precis varit till brevlådan, tittar upp och ser den stora hunden komma, med ägaren.

Jag rundar Jeepen, och går fram emot Winstone, för jag VET, att han kommer att sätta igång, jag hinner inte ta honom i kopplet, han är ju snabb, den lilla vesslan, men två sekunder senare, får han en dask i sidan av katalogen och jag väser ett FYYY åt honom och han ser bedrövlig ut. Sedan stirrar jag honom i ögonen och håller huvudet så han inte har en chans att vända sig om för att titta på storhunden.

2016-02-20 11.47.33 2016-02-20 11.47.42Mm, det gick bra. Sen berättade jag detta för Nicco då vi satt härute och jag sa att man såg att han skämdes. Nu kom jag ihåg att hon sagt vid ett tidigare tillfälle, att hundar skäms inte, utan dom blir ledsna för att dom blev utskällda och för att dom gjort sin ägare arg…typ.

Och då undrar jag naturligtvis, HUR vet man detta? Hur kan man säga att ett djur känner detta men inte det här? Tänk om…hunden är som ett barn…

Det fanns en liten kille på vår gård, då vi bodde i lägenheten. Nicco var 1 år och han ett år äldre. Varje gång han kom ut med lillasyster och sin mamma, rusade han rätt på Nicco och puttade omkull henne. Mamman var förtvivlad och förstod inte varför han gjorde så här. Hemma var det än värre, berättade hon, för han gav sig ju på sin syster, hela tiden.

Nu var detta innan vi hade en dator eller nåt annat att googla med, däremot hade jag fått ärva mammas tjocka bok av Dr Spock. Jag hade strö läst i den tidigare, och vissa saker är ju som taget ur nån science fiction historia, men en sak fastnade. Och detta testade jag nästa gång vi var ute.

Kalle kommer ut, jag ser hur han laddar och kommer springandes, jag är sekunden före honom, säger inget åt Kalle, men lyfter upp Nicco från sandlådan och säger att vi går hit bort istället, så snor jag runt med henne i famnen och lämnar den tilltänkta brottsplatsen utan en blick på Kalle, som helt kommer av sig. Han ser snudd på, osäker ut.

Jag berättar för Kalles mamma, vad Spock hade för teorier och det var följande: Kalle, får skäll, varje gång han ger sig på sin syster, och systern blir i Kalles ögon, den onda tjejen som gör att han får skäll, därför blir han arg  på henne och ger sig på henne i tid och otid. Tar man bort, det han blir arg på, så får han ju inte skäll längre, för han gör ju inget dumt.

Kalles mamma gillar detta och testar senare på kvällen, nästa gång vi träffas berättar hon att Kalle var som natt och dag. Hon hade legat på och lyft bort syrran så fort han kom i närheten och det blev lugnt…otroligt!

Men så var det ju nu det här med Winstone, tänk om…han kanske funkar likadant. Han får f-n varje gång storhunden kommer och då är det ju storhunden som ska skällas ut, för att Winstone vet att han kommer att få skäll…eller? Haha…ja, det är egna tankar och klurigheter, vem vet vad som är rätt eller fel.

Vad alla borde tänka på, är väl om man gör samma sak hela tiden, och efter hundra såna tillsägelser eller vad man gör rent praktiskt, och problemet kvarstår, så kanske man gör fel, och borde testa något annat tillvägagångssätt.

Önskar er alla en fin lördag!

214383_818710 214384_818711

Bilar, bilar och saker och …

Av , , 8 kommentarer 11

Vi rullade in på planen utanför Umeå maskinkylare strax efter halv elva och vi var inte först där:

Det tråkigaste var väl vädret för det strilade hela tiden och jag sökte till slut skydd inne i bilen:

Nicco lade beslag på min kamera och lyckades ta ett kort på sig själv och hur hon känner sig idag:

Vid elva fick vi ta täten och guida alla bilar på vägen till Rödåsel, vi vek av i Kvarnfors och körde runt Tavelsjön och sedan ut på 363:an igen:

Framme på Antikhuset i Rödåsel så var vi inte först, men nästan och snabbt fylldes platsen runt huset upp av diverse fordon:

Kalles Buick (Riviera tror vi) som han lackat om hemma i garaget, undrar om inte han kunde ta sig an vår Buick också, det vore väl någonting det:

En Fjuppe bil (Lincoln):

Samt några Mustanger:

Och annat gott och blandat:

Därutanför hölls grillen igång och det serverades hamburgare till höger och vänster:

Åke fixade en burgare till mig, a´la Åke, och Nicco tyckte nästan, men bara nästan, att han borde kunna få jobb på McDonalds:

Mja, jag vet inte jag, men den smakade alldeles ypperligt så  han fick klart godkänt, utseendet till trots (ja hamburgarens utseende, inte Åkes).

Inne på antikhuset finns som vanligt en hel del roliga saker att kolla in:

Vad det här ska föreställa vet jag inte, jag trodde först att det var en fläkt men den saknar ju vingar, Nicco gissade på en lampa och Åke på en högtalare av något slag, någon här som vet?

En klocka hittade jag som egentligen skulle passa ute på vår bro, med tanke på närheten till kyrkan och vilket ljud det skulle bli då vi fick främmande:

Men det blev inget köp, en annan cool klocka hittade jag också och den skulle jag mycket väl kunna tänka mig men eftersom det egentligen inte är något vi behöver så kollade jag inte in den mer än nödvändigt, för annars hade risken kanske varit stor, att den fått följa med hem:

Lampor i alla olika modeller kan man också hitta:

Men för vår del blev det inga affärer idag, däremot hittade Nicco en drake (som man ska få upp i luften, fråga mig inte varför hon ville ha den) och sedan föll hon för en mössa/keps som hon faktiskt passade utomordenligt bra i, så dom två saker fick vi med oss hem:

En jättetrevlig förmiddag med andra ord och vi ser fram emot nästa utflykt!

 

Syrebrist på kontoret

 

Vi satt och tog morgonkoppen härute och fick helt plötsligt se något vi inte sett på över ett år, Sören och Gun-Britt kom gåendes med Jan A och Inge-Gerd. Det var lite över ett år sedan sist. Dom hade kört upp från Eksjö under natten och hade nästan precis kommit hit.
Sören tyckte att det ar längesedan jag skrev något roligt så han berättade en rolig historia så jag skulle ha nåt att lägga ut, men jag är inte så bra på roliga historier, dom blir oftast mycket roligare då någon annan berättar dom, så Sören…jag lämnar den dithän, men man vet aldrig, rätt var det är så poppar den upp, men i liten ändrad tappning :-)
Åke städade ur ”gammbussen” igår, gräset klipptes, vi handlade mat för att fylla ut tom hålen i kylskåpet, blommor vattnades och vi satte upp vindskydden på buss altanen, jag rensade runt fågelbadet, det rengjordes och en liten check av kommande smultron klämde jag också in, och ja, dom finns där, samt sist men inte minst, en rockad gjordes av bussar och bilar.
Nicco har förbjudit mig att peta på jordgubbsplantan som hängt med oss på semestern, hon tror av någon outgrundlig att jag ska peta lös alla jordgubbar om jag kommer i närheten, det har jag inte gjort och vi har till och med fått smaka på varsin gubbe, god och söt, men tyvärr…en gubbe förolyckades vid hemfärden då plantan stod på bussgolvet och jag skulle kliva upp från stolen så hamnade givetvis den under skon…= platt gubbe.
Kalle, en husägare en bit härifrån, boendes närmare Lundalogén, stannade utanför staketet igår och pratade en stund. Han stod, precis som vi gjort många gånger och begrundade bygget härutanför. Funderade och kollade, gick en bit och kom tillbaka, sedan undrade även han, om dom lider av syrebrist på kontoret där vägplaneringen summeras ihop och bestäms. Han tog orden ur våra munnar.
Ta bara ett av alla misstag, hur kan man, och detta har jag skrivit om för längesedan, lägga övergångsställen i direkt anknytning till rondellerna, och i just denna rondell, utanför oss, har man dessutom lagt till en busshållplats, en på ena sidan, någon meter från övergångsstället som ligger någon meter från rondellen, och den andra en liten bit längre ner, detta borde ju varenda levande människa begripa, kommer att orsaka stopp i rondellen med jämna mellanrum.
Våran infart har dom flyttat så den ligger en meter snett utanför själva grindstolparna, så dom hade nog vajs på mätinstrumenten då kantstenarna lades, och sedan har vi ju detta med övergångsstället som tydligen ska in på våran in och utfart. *Suck*
Åke berättade ju förut att för längesedan var det ett övergångsställe härutanför, då hade Åkes föräldrar en dubbelt så bred infart, precis som vi nu ska fixa, men dom hade dessutom en stolpe, exakt mitt i infarten, den stolpen blev knockad inte bara en gång. När folk som varit här och hälsat på, skulle backa ut så missade dom att det stod en stolpe där. Elsie, svärmora, vinkade förtvivlat till besökarna för att göra dom uppmärksammade på det kommande stoppet, och dom som åkte härifrån trodde att hon vinkade ett glatt farväl, och vinkade tillbaka…*Pang* så hade dom stolpen i arslet på bilen.
Jaja, det får bli som det blir, och än är det ju inte färdigt. Åke är på jobbet, semestern är slut, själv börjar jag jobba först på onsdag, eftersom jag jobbade helgen innan min semester. Får se vad man hittar på idag, om ens någonting, kan ju vara skönt att ha en oskriven dag. Önskar er alla en fin dag!

I begrip int va ji säg…

Vilket väder det var igår…puh, man trodde ju att skinnet på armarna skulle korva sig, så varmt var det innan det började fläkta lite.

Jan A, Ingegerd, hennes syster Gunbritt samt ehhh, Kalle, skulle iväg på en dagstripp med slutdestination, Sjöbotten. Kalle var inte fullt övertygad om att gps:en skulle funka i vildmarken så jag skickade ett sms till min käre make, Åke, och frågade om dom kunde ringa honom ifall dom inte skulle hitta. Men du, sa Kalle, säg då för guds skull att han får ringa till Jan, jag begriper inte ett ord av vad han säger. Åke ringde upp efter någon minut och undrade vem som skulle dit. När jag bland annat nämnde Kalle så sa Åke: Skåningen? Till saken hör att han inte kommer från Skåne, utan Småland. Kanhända att Åke inte riktigt förstår allt som Kalle säger heller :-)
 
Åke hade tydligen kommit hem i förrgår och ropat något som Kalle uppfattade som: Hur gammal är hunden? Kalle svarade: 11 år. Och vad svarar du på för fråga då, hade Åke ropat, jag undrade när ni skulle åka hem.
 
Jag träffade Jan och Kalle, Kalle som förövrigt är ett fingerat namn då han inte vill förekomma i dagspressen, hehehe…nå, jag sa till dom, ni hittade i alla fall hem. Jo sa Sö…Kalle, men det var då inte lätt att ta sig dit och vi var så här nära att ringa Åke, sen måttade han någon centimeter mellan tummen och pekfingret och när jag skrev in Lillsävarträsk så sa gps:en: på det stället kan ingen j-kel bo! Hahaha, ja dom kom sig då både dit och hem.
 
Jag, Nicco, Theresé, Anders och lilla Pyret, for ut en sväng till Överboda där Anders skulle kolla om Jeppe hade en bok hemma, som han kunde haft användning av, sedan fortsatte vi till returcentrum i Vännäsby, Nicco köpte sig en stickad tröja för en tia och sedan kollade vi in en divan, som hon skulle vilja ha i sitt rum, vi får se, vi kanske åker och köper den om vi får tid.
 
Sen kom Lena upp för att kolla in nyförvärvet i familjen Hällsten/Söderberg, Åke bjöd på kaffe och jag på glassbåtar, jag sa ju att vi skulle fira 1 veckas dagen. Pyret själv, fick fira med sitt första bad i ett badkar, här vilar hon ut efter den upplevelsen:
 
Apropå glassbåt, kunde inte det vara något för kajen? Vi har ju restaurangbåtar där och om jag inte är helt fläng så finns det väl en räkbåt också, så varför inte en glassbåt?
 
Ni får ha en fin dag och hoppas det klarnar upp till kvällen då Gammlia har sin onsdags träff med bilfolket. Själv vet jag inte om just vi kommer att åka dit, vi är inne i slutspurten med Camaron och vill gärna ha styrningen färdig till imorgon då vi ska få framvagnen checkad av ett proffs.
 

Något tänkvärt

Av , , Bli först att kommentera 4

Fick ett mail från The Boss", Annika med denna lilla historia om val vi gör, hoppas ni tar er tid att läsa, det är mycket tänkvärda ord.

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
på gott humör och har alltid något positivt att säga.

När någon frågade honom hur han mådde svarade han: Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar’.

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: ‘Hur lyckas du?

Kalle svarade: ‘Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.’

Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.

Jag väljer de positiva sidorna i livet.

‘Säkert, men det är inte fullt så enkelt’, protesterade jag.

‘Det är det’, svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.

Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.


Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.


Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.


Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: ‘Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?’

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

‘Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter’, svarade Kalle.

‘Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva’.

‘Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?’ frågade jag

Kalle fortsatte: ‘Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: ‘Han är döende’. Jag visste att jag måste göra något.

Vad gjorde du då?’, frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig’, sa Kalle.

Hon frågade om jag var allergisk mot något.

Ja’, svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.

Jag tog ett djupt andetag och ropade: ‘Tyngdkraften’.

Genom deras skratt sa jag till dem: ‘Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död’.

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.

Inställningen är, trots allt, allt.


Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga’. Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår...

Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här…..

Jag är tacksam……. för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna

….för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

… för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

….för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

… för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

…för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

… för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

… för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

… för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

… för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

… för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

… för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen – jag har kunnat arbeta hårt.

… för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.