Är det verkligen jul???

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag har aldrig, aldrig, aldrig haft en så minimal julkänsla som i år. Till viss del beror  det nog på att jag inte varit ute i vimlet och blivit julifierad. Jag har inte ens juldekorerat som vanligt, en lagom hög plastgran och lite stakar och  stjärnor är det enda. Nu är det i och för sig rätt länge sedan jag var julyr. En julafton tillbringade jag till exempel på det välkända coronadrabbade servicehuset i Storuman, dock långt före coronan så det var bara trevligt.

Ett annat år var jag tomte på tre ganska vitt åtskilda ställen. Efteråt gick jag in på den nattöppna macken i Vilhelmina och handlade en TV-middag som jag sedan värmde i moicron på VF. Den konsumerades sedan medan jag njöt av lugnet. Julefriden, heter det väl?

Det var ju mer spännande som barn. Som jag minns det var det endera grannan Sören eller pappas kusin Hilding som gjorde helgjutna tomteinsatser. Nu pratar vi tidigt 60-tal och barn psykologin var inte riktigt utvecklad. Minns hur min pappa med dyster stämma meddelade att tomten kört av vägen mellan Åsele och Vilhelmina så han inte skulle komma. Detta roade de vuxna oerhört i samma utsträckning som barnen bröt ihop i förtvivlan.

Nåj – hur vi än gör blir det julafton i morgon. Hoppas ni får en jättekul dag. Själv börjar jag med halva dagen på dialysen men det kan säkert också bli trevligt. GOD JUL ALLIHOPEN!!!

 

Bli först att kommentera

Ingen biografi ännu…

Av , , 2 kommentarer 1

Förra gången jag skrev halvlovade jag en självbiografi.  Men i dessa karantäntider lär det dröja. Jag har tillräckliga problem att få ner några rader i dagboken. Och nu finns det ju tillräckligt mycket utanför min enkla gestalt att skriva om. Blir det inbördeskrig i USA? Frågan är inte helt omotiverad. Vad gjorde Sverige fel i hanteringen av pandemi? Skillnaden mellan oss och grannländerna är så enorm att något måste gått fel. Precis idag riktas ju massiv kritik mot hur politikerna hanterat äldreomsorgen och där har vi nog en stor del av förklaringen. Vart tog vintern vägen? Det är ingen fråga att ta lätt på, då skillnaden mellan nu och till exempel 80-tal är så extrem måste ju något vara extremt fel…

För övrigt kan jag med glädje meddela att jag äntligen skaffat Swish. O gu så bra det är! Varför väntade jag så länge..

Mer blir det inte i kväll. Gonatt.

2 kommentarer

Ett nytt skede i livet

Av , , Bli först att kommentera 7

Från första februari lämnar jag mitt jobb. Jag slutar alltså men företaget betalar 70 % av min lön plus lite andra förmåner i två år. Alltså tills jag blir pensionär. Och jag som bara skulle jobba där i några månader. Nu blev det nästan 43 år! Visserligen har jag gjort annat i rätt långa perioder. Pluggade media i drygt ett år, var studieorganisatör i IF Metall Södra Västerbotten i över  tio är och jobbade ett halvår på Folkbladet. Där är jag nog lite ovanlig som fick tjänstledigt från mitt vanliga jobb för att tillfälligt bli glesbygdsjournalist – det ska egentligen inte vara möjligt.

Självklart har det varit övervägande bra år. Annars hade jag nog riktat bilnosen mot Vilhelmina rätt snabbt. Nu då jag tänker efter är det nästan förvånande hur bra det varit. En sak som oroade innan jag började var hur klimatet mellan människor skulle vara på en så pass stor arbetsplats. Men så här i efterskott kan jag konstatera att jag trivts förträffligt. Samtidigt går det inte att komma från att människor som på ett eller annat sätt sticker ut och är annorlunda kan råka illa ut, ja helt enkelt drabbas av mobbing. Men det där är lite av ett vågspel. Samtidigt kan vågskålen väga över åt andra hållet – väldigt många ”karaktärer” blev väldigt omtyckta just tack vare sina speciella egenskaper.

Nu ska jag i alla fall börja skriva på mina memoarer. Hörde nyss att Barack Obama släppt sina. Drygt 800 sidor. Själv har jag ett oskrivet julkort jag kan fylla. Eller…det kanske blir mer???

Bli först att kommentera

Tillbaka i selen

Av , , Bli först att kommentera 5

Ja, sedan 6 oktober har jag börjat jobba igen. Tänk, jag kom till och med ihåg passwordet till datorn – imponerande! Det mesta är sig likt bortsett från det som har med coronan att göra i form av avstånd, handtvätt och sånt Det problem jag har är av en annan natur och stavas GPDR tror jag. Det är en EU-förordning som styr hur du får använda material med personuppgifter, bland annat bilder. Och det är det som är det kluriga. Jag har tänkt använda några av de hundratals bilder jag tog för personaltidningen till att göra en liten bildutställning i receptionen. Om jag får göra det styrs av GPDR men det finns en del undantag också. Jag har gjort det på den enkla vägen och bollat det till högsta chefen så får vi se…

För övrigt dialyserar jag tre dagar i veckan. Även lördagar. Det går bra men nu då jag börjat jobba är ju alla dagar utom söndagar upptagna så jag får se hur det känns på lite sikt. I tidningsvärlden är jag nu heldigital. Både VK och DN. Till stor del av praktiska skäl. Det blir enormt mycket skräp av papperstidningar som känns onödigt.

Ja så ser det ut. För övrigt är väl det mesta som vanligt. Det jag nu väntar på är USA-valet. Det ska bli både intressant och skrämmande att följa utvecklingen efter det.

Bli först att kommentera

Ojojoj…

Av , , Bli först att kommentera 2

Ja nu var det länge sedan jag bloggade. Trots att det borde varit en perfekt sysselsättning i dessa karantäntider. Men det har helt enkelt inte fallit mig in. Jag kan börja föga originellt med att konstatera att sommaren nu flytt sin kos. Fort gick det. Det har visserligen varit kanonväder i flera dagar men det har varit en aning bitskhet bakom solvärmen. Den här veckan fick jag klart med Försäkringskassan med ersättning för dagarna 1 juli – 30 september då jag varit hemma. Det gick faktiskt snabbt och relativt enkelt – vem kunde tro det?

I USA verkar läget bli bara värre och värre. Nu senast har en stor konspirationsteoretiskt organisation tagit fart med de märkligaste ideer  och enligt den är Donald Trump den store frälsaren. Jag tänker på de – typ 98 % av befolkningen som är alldeles vanliga amerikaner – som nu får lida för hela vansinnespaketet som till stor del strömmar ut från presidenten.

På tal om vansinnigheter läste jag om efterspelet efter 2:a världskriget nyligen. Både Churchill och Rosewelt var inriktade på arkebusera nazistledare senast 6 timmar efter att de identifierats. Dock blev både det och att döma alla nazister i rättegång logistiskt omöjligt. Det fanns åtta miljoner nazister,  nio miljoner medlemmar i Hitlerjugend och 2,5 miljoner kvinnor i kvinnoförbundet och att reda ut vilka som varit verkliga krigsbrottlslingar var omöjligt. Dock dömdes rätt många höjdare till avrättning eller fängelse men rätt många var tillbaka i samhället efter bara några år.

En lite otäck tanke är frågan om vilka spår som eventuellt finns kvar. Det är bara drygt två generationer sen kriget…

Bli först att kommentera

Konsten att inte bli chockad

Av , , 2 kommentarer 5

Till att börja med vill jag påpeka att förra texten, den om bilstereo skulle bli betydligt längre och innehållsrikare. Men saker hände så jag fick kasta ihop den och tväravsluta.

Då till dagens ämne nämligen vår tro på vår egen storhet. En vän till mig som haft många tunga, engagerade uppdrag sa efter sin pensionering – ”Så snart dörrarna slår igen bakom dig  tystnar telefonen”. Och så är det. Även om du varit engagerad i massor av styrelser, grupper och projekt av olika slag så tro inte att någon gammal vapendragare vill komma och sitta i ditt knä i gungstolen. Nu pratar jag inte av egen erfarenhet. Det var visserligen så då jag slutade som studieorganisatör 2009 men jag hade inte väntat mig något annat. Jag skulle dessutom in i jobbet igen och även försöka rehabilitera mig. Jag slapp den där tomma lägenheten med en ensam korv på värmning i grytan. Men vem vet om  tre år?

Tyvärr är det ett öde som drabbar många som varit väldigt engagerade. I företaget, i politiken eller i facket.

Jag vet att Jocke, som var studieguru på Volvo, genomförde ett ganska stort antal 60 + och senare 55 + utbildningar delvis för att underlätta landningen i pensionärslivet.Jag fanns också med på ett hörn ibland.

Det finns m,ycket att säga om detta men det absolut primära är just det här: tro inte att du kan mysa i total  passivitet. Du måste ha en plan för hur pensionärslivet ska se ut.

2 kommentarer

Ljud i kärran…eller oljud?

Av , , Bli först att kommentera 5

Det måste ha varit någon gång sommaren 1976. Jag packade upp ett paket från Hobbex med bultande hjärta. Bakom den bruna kartongen dolde sig min allra första bilstereo, ett tekniskt underverk vars namn jag nu glömt. Kan det ha varit Atari, tro? Den hade i alla fall volym för höger och vänster sida, spolning framåt som gick något saktare än den vanliga spelhastigheten och några få watts effekt. Den kopplades in i min PV via en Mascot spänningsomvandlare och i baksätet kompisens hemmahögtalare som tog all plats. Andra minnesvärda ljudanläggningar var till exempel en Roadstar som käkade band som en hetsätare sväljer pizza. Bättre kassa och utvecklad teknik gjorde så småningom att den så kallade ”komponentstereon” blev populär. Även jag hade någon sådan kopplad till mängder av högtalare.

Man var bilstereofreak på den tiden men nu är det nog ett år sedan jag spelade en CD i bilen, det blir mest slölyssning på radio.

Bli först att kommentera

He ä sum hålen gör ut e…

Av , , Bli först att kommentera 6

Det sa de äldre förr hemma då något märkligt inträffade. Och det samma kan jag säga nu. Fredagen 27e mars lämnade jag jobbet utan att ha en aning om vad som väntade. Men under helgen ringde chefen och berättade att vi var permitterade Nu minns jag inte hur länge men i september. Nu blev detta lite kortare, företaget (Volvo Lastvagnar) körde igång första juli men för mig som tillhör en högriskgrupp blev det i stället tjänstledigt på egen begäran utan lön till 30 september. Jag får visserligen 204 kr per dag jag skulle arbetat men det skiljer runt 500 jämfört med vanlig lön men hellre det än smittan. För övrigt är det ju vanlig semesterersättning den här  veckan plus tre till. Men det känns verkligen konstigt – sex månader utan jobb…

Bli först att kommentera

En midsommarnattsdröm

Av , , Bli först att kommentera 4

Hoppas nu inte på något poetiskt. Det är länge sedan midsommar innebar  något magiskt för mig. Ja, senast – och det är många år sedan – var väl då jag var uppe i fjällen och hälsade på en tjej. Givetvis skulle vi äta middag hos hennes mormor, en tillställning jag såg fram emot. Jag var duktig på att äta på den här tiden men detta blev dock häftigare än jag räknat med. Palt till att börja med. Gott. Och massor av stekt fläsk. Gott. Och den stora mängd fett som bildades i pannan där fläsket stekts. Mja, tar det inte slut snart? .En stor klick smör. Herreminje, klarar jag det här?…Och till slut lingonsylt och plommonkompott med grädde som efterrätt!!! Jag tror det tog tre dagar innan jag fick in armarna mot kroppen igen.

2006 var ja på samma ställe. Tankarna var väl mycket runt den stora operation jag skulle göra några veckor senare men vi var i alla fall på auktion och såg stången resas i sådär väder.

Sedan har det nog inte varit nåt särskilt och det tror jag inte det blir i år heller.

Det var väl ingen spännande läsning, eller hur? Däremot hoppas jag ni får en jättekul, lagom berusad, solig och för den som så vill en aning romantisk midsommar

Bli först att kommentera

En fartparantes

Av , , Bli först att kommentera 4

Enligt rapporter ska den omskrivna Porschen klara 290 på mätaren, 272 km/tim i verkligfart. För övrigt undrar jag om det inte är mopparna som gjort mig och många andra till hastighetsmätarpetimetrar (vad sägs om det ordet…) för på moppen var det ohyggligt viktigt om den gjorde 32 eller 34 (Bäsksele var ingen trimmarby, vi körde original).

 

Bli först att kommentera