Ja, härom dagen fyllde jag i papperen som Pensionsmyndigheten ska ha för min pensionering om fyra månader. Och det känns lika smått overkligt som för många andra. Men jag är också glad som läget är nu. Glad att jag inte har ett hus som jag är skyldig tre miljoner på till exempel.  Glad att jag inte bor i villa eller driver ett elintensivt företag i Skåne. Och många andra anledningar. Det kommande året blir intressant. Tja, det är blir ju lite magert men det får räcka för idag…

I min relativa ungdom, det vil säga före operationer, strokar och annat trevligt var bilskruvande en del av vardagen.  Vid det här tillfället skulle jag byta ett framhjulslager på den Audi jag körde. Åkte till jobbet lite tidigare, pallade upp bilen på parkeringen, rev loss fjäderbenet och gick in för att byta lagret under kvällen. Det var för övrigt ett lager som satt som själva…, fick använda Volvos storsta press för att få ut det. Efter jobbet ut till parkeringen för att snabbt trycka dit fjäderbenet. Och allt gick planenligt. Först i alla fall. Men till saken hör att vår parkering hade grusunderlag då. Och mitt i bytet tippade bilen! TYVÄRR precis då jag hade ena handen, iklädd vit bomullsvante, under bromsskivan. Jag slet förstås undan handen och väntade under några andlösa sekunder att vanten skulle färgas röd. Men som genom ett under hade jag varit tillräckligt snabb och kunde fortsätta utan en repa!!!