Så fick då en minister till gå. Skandalen den här gången handlade om 0,2 promille rattonykterhet. En märklighet i sammanhanget är att jag aldrig hört talas om människan! Man tycker att en minister – särskilt från mitt eget parti – borde vara välbekant men så är inte fallet. Förr var det enkelt. Sträng skötte pengarna, det fanns en eclestiastikminister som väl höll i skolor och sånt och Palme som höll i allt annat. Tja, kanske inte helt sanningsenligt men ungefär. Och alla satt i MINST åtta perioder.

Nu väljer varje ny regering en enorm mängd ministrar för alla tänkbara och otänkbara uppdrag. Och de sitter i bästa fall ett halvår innan någon affär tvingar bort dem. Och ingen hinner lära sig deras namn…Kan man få lite stabilitet. Och lite färre ministärer. Jag börjar snart känna mig kränkt såsom den enda svensk som inte är minister på något område.

Härom dagen begravdes ju Torbjörn Fälldin. Inte bara centerpartister saknar hans sätt att bedriva politik. Själv åt jag i alla fall middag med honom, Solveig (hans fru) och en massa gamla idrottsstjärnor i Dorotea nån gång runt år 2000. Stjärnorna var ute på nåt jippo där de tävlade i fem-kamp mot lokala politiker. Paret Fälldin följde väl med som gemythöjande faktor. Björngryta åt vi och trevligt var det. Men Torbjörn hörde så dåligt att det var otänkbart med någon djupare intervju. Överhuvudtaget har jag haft bra relationer med centerledare. Jag minns invigningen av Marsfjällets naturreservat.Olof Johansson var en av dignitärerna. Då det skulle fotograferas var en högtalare lite störande ivägen. Men centerledaren grep den glatt på min anmodan och bar undan den…

Igår var alltså första arbetsdagen. I alla fall för mig som tog ut fyra veckor. Men av allt att döma är jag ganska ensam om det. Det var fullkomligt tomt på min arbetsplats. På andra ställen på fabriken såg jag någon gubbe och en och annan truck, men i min närhet – helt öde…

Ska jag fortsätta att prata semester kan jag berätta att den planerade minisemestern i höst kommer att läggas i Lycksele. Hälsa på släkten, en koll om några släktingar finns på djurparken, kanske en sväng till Vilhelmina. Det blir nog lagom .Hotell Lappland var lite av ett andra hem då jag var studieorganisatör och körde kurser så jag känner mig hemma där.

Utan att på nåt sätt vara nedgrottad i bilhobbyn måste jag erkänna att jag lite drömmer om det stora bilfyndet. Det finns fortfarande. För inte så länge sedan hittade en motortidningsredaktör en Austin A120, en riktig limousin, praktiskt taget orörd och instoppad i en lada sedan 1975 om jag minns rätt. Ägaren till numera rivna Tomtebo gård körde in en Kapitän i ladan 1964 och rörde den inte förrän den nyligen såldes på annons. I ett forum har jag sett fullt renoverbara Cadillac -59 som bara glömts bort liksom. I Sverige.Sedan finns det ju ett antal modeller som kan bli intressanta och som du nu köper billigt. Vilka de är i min värld behåller jag för mig själv…Men tänk på alla vardagsbilar som plötsligt försvunnit

För övrigt är det nu slut på semestern. Men samtidigt inte för jag har semesterdagar kvar så jag kan vara ledig några veckor till. Ha ett trevligt arbetsår, i alla fall!

Konstaterar att en annan bloggare ivrigt föreslår en nedläggning av den reform som ger funktionshindrade möjlighet till personlig assistans. Motivet är det han ser som det enorma fusket som kostar skattebetalarna i stort sett varje skattad krona.

Det här gör mig fullständigt iskall av skräck. Givetvis ska fusk spåras och stävjas men det handlar INTE om 99,5 % av de som tack vare assistansen fått ett bra liv trots svåra förutsättningar. Jag har själv assistans och kan vittna om att vi penetreras i minsta detalj. Alla förslag att skrota reformen i dess nuvarande form präglas av total omänsklighet!!!

Det samhälle vi levde i fram till 50-talet eller så gav rika tillfallen att utsättas för diverse oknytt. Många frågar sig var dessa existenser tagit vägen i det moderna samhället. Elementbyggda hyreshus är ingen bra grund för oförklarligheter. Eller är det kanske så att vi inte orkar eller hinner tolka signaler som ligger utanför det förnuftsbaserade. Jag har varit med om en del märkligheter men skulle knappast berätta om dem. Inte nu längre, för sådana saker pratar man helt enkelt inte om. Och då menar jag inte krafs som vi matas med via you tube eller tidningar utan det du själv upplevt.

Själv lämnar jag nog en liten dörr öppen i den här frågan. Även om jag absolut inte går på vadsomhelst!