Vinterälskare – förstå mig!

För varje dag snön håller sig borta blir jag lite muntrare. Visst, det blir mörkt och tråkigt och en jul utan snö kan nog ge många panik. Och allt det här håller jag absolutmed om i grund och botten. Men för mig personligen blir livet så mycket enklare utan snö. Det är dels så att rullstol och snö inte går så bra ihop. Numera spelar dock det mindre roll då jag bara har en arm att köra med och är ute väldigt lite. Men ett annat bekymmer är min hiss ute vid bron. Den och dess givare och annan teknik kan omöjligt ha blivit informerad om att företeelserna snö och is existerar. Och har man en gång suttit i i en hiss som fastnat halvvägs ner i minus tio och snöyra då samtidigt hiss-service-firman är i Vännäs, så kan man hålla sig för skratt.

Så ni får ursäkta men jag fortsätter hoppas på en snöfattig mild vinter.

För övrigt närmare sig den riktiga pensionen. Några få månader kvar. Jag gissar att jag har samma känsla av overklighet som nog rätt många har. Men alternativet – att inte hinna uppleva pensionsdagen vore ju oändligt mycket sämre. Och tyvärr kan jag notera att inte så få slutar livsresan tidigt. Från min högstadieklass, till exempel, är det så vitt jag vet fyra av killarna som dött. Nej, det var onödigt dystert. Tänk på Joe Biden som ställer upp i nästa presidentval trots att han väl närmar sig 80. ”Den andra” kandidaten är ju också gammal men honom pratar jag helst inte om.