Då jag ser filmer med stora mc-gäng ute i världen går tankarna till vårt moppegäng hemma. vi var väl en 6-8 stycken som mest och känslan av att susa fram på vårljusa kvällar i tät formation var smått berusande. Det är ju så – är man åtta så är man lite modigare än om man är ensam. Vi hade en bred märkesspridning. Det enda stora som just då var dåligt representerade var Zundapp men lite senare köpte jag en. Störst var faktiskt Mustang hemma i byn. Jag hade en Cross Special och en kompis en Super TT. Men det många dreglade över men tyvärr bara i broschyrer var ett moppefabrikat med det tämligen tama namnet Standard. Men modellerna såg fantastiska ut. Bland annat fanns en Weekend Cross som var 15-åringens våta dröm.  Men dessa moppar blev ingen storsäljare. Jag har aldrig sett någon live. I stället höll vi oss till de trygga märkena. Puch, Monark, DBS med flera. Och Häll Regners?? Ja, det duger väl lika bra som Hells Angels?

Ja, som ur ingenting kom den plötsligt. Juni alltså, bekräftelsen på att vi krupit ur vårskalet. Kul att konstatera att sommaraktiviteterna så här långt blivit succé. Och då tänker jag på Brännbolsyran men kanske lika mycket den stora bilträffen i Vilhelmina. Självklart hade jag gärna varit där men nu väntar jag med spänning på fylliga reportage i några av våra biltidningar. Om jag inte har fel kommer en av skribenterna att vara min kompis Sören, son till författaren Linnea Fjällstedt med en flödande skriv ådra även han. I hans fall får det gärna handla om bilar. Det har vi gemensamt. 1993 skildrade jag den jättestora bilträffen Power Meet i Västerås i Folkbladet på ett uppslag och på 90-talet publicerade jag en artikel om en Cadillac -47 i tidningen Wheels Magazine.  Och på 80-talet en lång vers i samma tidning som började: ”På den vindlande vägen vår hjälte for fram Trygg med sin hemi i högfärd han sam På väg mot en håla en helt ynklig skit Som lagd av en fluga med svår hepatit… Ja och sedan typ 30 verser till.

Köpte nyss en ny kamera, apropå reportage. Sålde min drömutrustning för några veckor sedan. Den var helt enkelt för klumpig för en halvsidesförlamad. Men nu ska det bli spännande att prova den nya Canonen då den kommer.

Ja, härom dagen fick jag alltså femte Covid 19 sprutan och placerar mig därigenom som de allra främsta på detta område. Men ingen vet säkert om det slutar här. Vaccinatören denna gång antydde att det nog kan bli fler. Men gärna för mig, så här långt har det känts bara bra. En annan sak som jag hoppas ska kännas bra är årets Brännbollsyra som utspelar sig bara en liten bit från där jag bor. Ska bli kul att se om jag märker nåt…Väldigt osökt kommer jag att tänka på millenieskiftet. Jag och två tjejkompisar var i Dublin. Vi hade vänt upp och ner på stan för att hitta nånstans att fira men det var endera fullsmockat eller bedövande svindyrt. Så till slut gav vi upp och åkte hem till vårt Bed and Breakfast. Men då kvällen närmade sig märkte vi att fler och fler samlades på den stora gräsytan ner mot vattnet. På andra sidan fanns Dublins hamn. Vi tog en flaska champagne och gick ner och det visade sig bli en riktig vinstlott! På andra sidan, i hamnen, skulle de nämligen avfyra millenniumfyrverkeriet. Och vi hade kanonplatser!!! Så kan det gå.