I vanliga fall är ju en ratt rund, eller hur? Men det finns undantag. Austin Allegro till exempel hade mjukt fyrkantiga rattar. Dock inte om det var en engelsk polisbil – lagen vägrade nämligen köra med annat än runda rattar så där fick fabriken vackert byta. Lätt rektangulära rattar hade även ett antal Chrysler, Imperial, Plymouth  och möjligen även andra Moparbilar runt 1960. Då det gäller den för oss unga förr obligatoriska läderratten gällde normalt 13 tums diameter eller möjligen 14 tum. Extremt lättrattade kärror kunde klara sig med tolv tum, till exempel Opel Kadett, vill jag minnas.

För länge länge sedan försökte en kille som tyvärr inte heller var nykter att köra en Amazon med rörtång. Dock ett experiment som avslutades hastigt…I juni 1975 fick jag lära mig att det i varje fall är bra om man är i närheten av ratten i bilen om man ska manövrera den. Vi var sex personer i en liten Anglia (jag vet att ni inte har en aning om vad det är för bil, men jag kan i varje fall avslöja att det var en Ford…) och bilägaren satt längst ut på passagerarsidan men rarttade ändå bilen. Tyvärr gick något fel och vi körde ner i ett djupt dike och voltade ett antal varv.

Min Oldsmobile var tämligen lyxig. Den var bland annat försedd med både tilt- och teleskopratt. Det gick alltså att dra ratten i alla riktningar. På väg hem från någon bilträff satt en tjej och halvsov på passagerarsidan. Då greps jag av någon märklig impuls och lossade försiktigt alla rattkontrollreglage. Sedan skrek jag med mina lungors fulla kraft: ”Lena, lena ratten är lös – vad ska jag göra???”. Och Lena, yrvaken och panikslagen  var nästan på väg att kasta sig ur bilen…

Om rattar – som jag skrev igår var jag tvungen att avbryta. Men det finns mycket mer om rattar!

Den ratt som sitter i din bil är numera – sedan airbagen gjorde entré – bestämd till utseendet från fabriken. Annat var det förr. Min första bil var en PV -57, bland annat försedd med en 100 + ratt med blankt centrum. Det var en av de snyggaste rattar jag sett men tyvärr gjorde ett brott på rattkringlan att jag fick byta ut den. SAAB Sport o Rally som deras rattar o annat tufft hette fick några år senare dekorera min andra 99:a med en annan snygg ratt. Trärattar hade också en marknad även om den var begränsad. Och den som sett bröstkorgen hos någon som krockat med en sådan förstår det. Tusentals sylvassa flisor som tränger in i kroppen ger inte mersmak. Men alla gillade inte sportiga rattar: en kompis hade installerat en liten ratt i sin PV (vi var många som körde PV…). Men sedan lånade han  ut den till sin pappa då han skulle till jobbet.  Just denna knasterkalla vintermorgon bröt han mönstret och rusade in till den som skulle åka med och mer eller mindre  släpade ut honom till bilen och pekade med ett darrande finger: ” Har du sett på faen – pojkjäkeln har satt in en leksaksratt i bilen!!!”.

Tyvärr låter inte min värkande armbåge mig att skriva mer, så tack för mig.