Det är full fart runt huset jag bor i just nu. Vi byter fasad och har hållit på med det sedan början av september. Fint blir det men jag är glad att det inte är jag som betalar! Under en period var min hiss bortlyft men förutseende (?) som jag är köpte jag ramper redan för flera år sedan som vi kunde använda i stället.
Nostalgi definieras ju som en form av – mild – sinnessjukdom. Själv är jag drabbad sedan många år och njuter av det. Främst då det gäller bilar och motorcyklar. Och allteftersom åren går märker jag att fler och fler av de bilar jag ägt klassar in i nostalgifordonskategorin. Ta min Ford Fairlane till exempel. Jag tror jag gav 2 000 för den 1977. Det senaste pris jag såg var typ 120 000 förra året. Visserligen totalt genomgången då med V8 och automat och läcker lack och inredning m m. Och så är det genomgående. Jag läste nyss om Ingemar med Ingemars USA-bilar (en stor jänkehandlare). Han gav 1200 för en av allt att döma riktigt fin Cadillac -59 i början av sin karriär. Vi som vet svimmar nästan då vi ser det. I dag hittar du nog inte motsvarande under 300 000…Åter till mina bilar: Volvo PV 57, Volvo Amazon x 2, Granada Ghia 3,0, Volvo 264, Pontiac Firebird, Pontiac Le Mans, Oldsmobile Ninetyeight. Där är möjligen min sista jänkare, en Buick Electra ett undantag. Efter 27 ägare hade den tagit lite stryk och blev rätt billig. Men den rullar ännu 18 senare vad jag vet.
Senaste kommentarerna