Jag kan tillägga – som bilaga till nostalgibloggen – att jag varit i kontakt med Uno Köpsén. Han har inte kvar Plymouthen jag nämnde, den går nu i Tyskland.

-Men jag saknar den, konstaterade Uno…

I dessa tider, som man brukar säga, är det kanske läge att förflytta sig till en tid då allt (fniss) var bättre nämligen året 1977. Jag och min bästa kompis satt i min oxiderat grafitgrå Volvo Amazon av årsmodell 1963, på väg till i första hand Rättvik. Där såg vi fram emot att få besöka den 50-talsutställning som genomfördes i ishallen. I Vilhelmina var dylika bilar extremt ovanliga. Källarmästaren på Hotell Hedberg hade en Cheva -55 men det var ju inte direkt någon raggarbil, och några få andra som jag glömt nu.Så anblicken av en hall fylld av glänsande fenor blev nästan för mycket. Jag minns speciellt en röd/vit Dodge Custom Royal 1957. Den stod mellan en Ford -58 och någon annan bil men de andra förbleknade sekundsnabbt och Dodgen med sin låga slanka kaross och vackra uppåtsträvande vingar blev en absolut favorit. En annan bil som inte gick av för hackor var Uno Köpséns Plymouth som jag tror är en -59:a. Röd glowble och vit långhårig inredning skapade en drömbil. Uno sägs förresten ha kvar bilen fortfarande…

En lustig detalj – med tanke på hur det ser ut på utställningar nu – är att det nog inte fanns en enda Cadillac på plats. Det är ju snudd på en ”dussinbil” i positiv bemärkelse nu..

Sammanlagt gav det ett outplånligt intryck på mig. Min kompis kanske var lite mindre imponerad men tyckte nog det var kul.