Filmtips jiihaa!

Den här delikatessen härhör sig från filmens värld och har till och med knuffat ner min älsklingsrulle ”American Graffitti” från guldplatsen.   

Som vanligt är jag sist i Sverige men finns någon kvar som inte sett den så gå o gör det eller köp den. ”Walk the line”, filmen om Johnny Cash liv. Och spela den i ett hyfsat surroundsystem så den mjuka men tunga 50-talsbasen kommer till sin rätt. Allt är delikat, musik, filmning, miljöer, handling.

Jag förstår att de myriader som läser min blogg nu har blivit intresserade av min filmsmak för övrigt. Hm…filmer…ja, Bergmans ”Det sjunde inseglet” är ju…nej, det där var det väl ingen som trodde på???…”Såsom i himlen” var ju grym. Och jag såg den två gånger tack vare min ovana att umgås med kvinnor (mycket originellt bland män?…). Min vän M ville se den samtidigt som jag gärna tittade så vi besökte bion och njöt i fulla drag. Den måste dock ha rullat länge för detta var  i augusti  2004 och i januari erbjöd jag generöst ( eller mitt jobb, som stod för biljetterna) en annan M som jag hade en relation med att besöka valfri bio och ni kan ju tänka er vilken film hon ville se.

Sedan fínns en enormt spännande rulle som på hemspråket heter ”To catch a killer” . Handlar om jakten på en pedofil och massmördare. Tre timmar under vilka du helst inte stoppar för toalettbesök. När American Graffitti eller Sista natten med gänget lanserades kom en mängd filmer på liknande tema men av mycket sämre kvalitet. Men en som dock stack ut positivt var ”Return to Macon county” med bland andra Nick Nolte. En gul Cheva -57, ett vackert höstlandskap och massor av  Chuck Berry-musik. Hade en viss charm.

Och inte minst minns jag när en oerhört snygg och trevlig  tjej BJÖD mig på den Japanska finkulturporrfilmen Sinnenas Rike. Givetvis trodde jag att hon hade AVSIKTER och visst hade hon det. Men tråkigt nog med min kompis. Livet i ett nötskal…

För övrigt laddade vi under Halloween med godis tillräckligt för att försätta fem dietister i chock. Och när vi konstaterade att inga ungar kom, typ fem minuter senare, var jag och N tvungna att äta upp allt. Visst var det synd om oss?…