Resa med trög start
Till bilden av den moderne Svensken hör att vi ska vara vanvettigt förtjusta i att resa. När den nyblivne trissvinnaren tillfrågas om vad han tänkt bränna stålarna på blir det ofta:”Ooh så underbart nu kan jag ligga i tre månader på Playa los Alcoholos och bara pressa”. Eller ”Nu kan jag äntligen ge mig ut på fotvandring i Chackamostrakastra och kämpa med tallriksstora giftspindlar och elvameters krossaranacondor”.
Här skiljer jag mig från mina nationsfränder.
Jag har visserligen varit i USA och England flera gånger, sett Irland och Skottland och Belgien och kuskat säkert tusentals mil på långresor på våra svenska vägar. Och Norge, Danmark och Finland har också fått påhälsning. Alltihop har varit kul, jag skulle kunna blogga länge bara om mina och kompisarnas jänkarrelaterade äventyr i Sverige och resan till Skottland med fotogänget var ett av mina trevligaste minnen någonsin.
Problemet är bara att jag är så seeeg i starten. Det är så jobbigt och man måste kliva upp tidigt och packa väska och hålla reda på biljetter, flighter och pass. Kort sagt blir jag ett förverkligande av nidbilden av glesbygdsbon. Lite seg, förändringsovillig och skeptisk till nyheter.
När hjulen väl rullar går det mycket bättre. Och jag har inget av draget att jag ska ha Kalles kaviar, Gevalia kaffe och ”Hälsa dem där hemma” på CD. Nej, är man i nya miljöer ska man väl testa, eller hur? Hehe, nu lät jag väl lite äventyrslysten och wild and crazy, va?
Men sanningen är ju att jag i stort sett uteslutande varit på ställen där matkulturen inte kändes så främmande. De största utmaningarna var haggisen i Skottland och – faktiskt – några norska rätter. Torkade killingrevben var lika vidrigt som…ja, jag hittar ingen likhet egentligen!
Och valkött. Mitt val är att avstå i framtiden.
Men i Amerikat var det ju inga problem. I vägkorsningen nedanför fabriken där jag jobbade låg de största hambugerkedjorna. Och för 99 cent köpte du Big Mac o company eller motsvarande. Däremot strejkade vi när det gällde hotellfrukosten. Bacon med 120% fett, juice med mest socker och färgämnen samt vitt bröd, marinerat i pudersocker. Då hade Den Stora Hamburgerkedjan en frukost som kändes betydligt fräschare.
Då det gäller mat på resa kommer jag gärna ihåg ett restaurangbesök i Göteborg runt 1982.
Kyparen, en kille i vår ålder, kom fram och frågade om maten smakade. Det var gott och vi, två kompisar och jag, prisade anrättningarna. Då spände kyparen ögonen i oss och sa med oefterhärmlig dialekt: ”Ja det är bra. För kunder som klagar – dom skjuter vi!!!”
Sånt händer inte i Stockholm…
Senaste kommentarerna