Det mest förbjudna

Låt oss vara lite ärliga för ett ögonblick. Om det är så att du begått ett eller annat förfärligt brott så finns alltid hopp om bättring, och dessutom – det var ju OMSTÄNDIGHETER som gjorde att du blev en förhärdad brottsling.

Och är du lite allmänt småjäklig med din omgivning, berättar för fula hur fula de är, för feta att de är tjocka och för de intellektuellt lågpresterande vilka totalidioter de är. Nej, då är du bara rak och ärlig, två egenskaper som är långt överlägsna den lilla vita lögnen de flesta av oss tillämpar för att betraktas som socialt smidiga individer.

Men det finns något långt mer förbjudet. Nämligen att erkänna att du inte har några pengar. Låna, stjäl, ljug men säg för allt i världen inet du inte har råd. Ovsett om det handlar om en ny DVD eller en Mercedes Pamp de lux 450.

Jag kan konstatera det med en viss glimt i ögat eftersom jag faktiskt just nu inte är god för så många hundra. Mer pengar är på väg men efter 20 månaders sjukskrivning är man inte fett rik. Jag hade bett på jobbet att få ut 17 innestående semesterdagar i pengar men eftersom jag varit med förr kollade jag med Göteborg vad utfallet blev. Och som jag anade får jag behålla 7 000 av de totalt 21 000 jag skulle fått ut. På grund av ersättningar som betalats ut sedan jag blivit sjuk men som egentligen är kopplade till arbete. Det är helt OK  men detta har kommit som en kalldusch för många och man  kanske kunde tänka sig att man får delbetala i stället för att allt dras på första lön?

Men nu blir det i alla fall min Sverigefond som vittjas i väntan på nästa lön. Och som tur är och tack vare mina assistenter har jag det mesta i matväg hemma.

Torftig tisdag på er:).