Knappast klarsynt!

Dags att förbättra synförmågan igen. Som vanligt tror optikerna att de marknadsför något vi inte kan vara utan och tar därför ut svinpriser. Där har de ju helt rätt, det är bara att betala. Men jag har i alla fall hittat en som är någotsånär så det blir dit jag går.

En gång provade jag med kontaktlinser men för mig var det rena skräckupplevelsen att trycka in dem i ögat. Dessutom var de dyra, jag såg dåligt och kärringen som skötte det hela var grymt snorkig vid sitt möte med ynglingen från arbetarklassen.

Förr, i den vilda ungdomen (och vart tog den vägen?) var brillorna ett stort problem. Så snart jag blev lite (hm…eller rätt mycket, ärligt talat…) packad hade de en tendens att försvinna. Ja, eller gå sönder av en eller annan anledning. En kompis som drogs med liknande bekymmer kedjade fast dem runt halsen och förstärkte dem på alla möjliga sätt för att de skulle klara spontana glädjeyttringar. Och sådana förekom. Jag minns hur vi stod och snackade med en kille som hade lite hippiestuk en midsommar i Lycksele. Tror vi stod mitt i överkalixraggarnas läger och en av dem, en skäggig 140-kilos klump med fem promille hemkört i blodet fick syn på oss. Genast sprang han iväg med högernäven höjd. Märkligt, men det visade sig att han sprang en slinga för att ta rejäl fart och kom så småningom tillbaka och laddade en monstruös smäll rakt på hakan på den stackars hippien var glasögon – tillsammans med medvetandet – försvann spårlöst. 47-kilosgrabben vaknade väl nån gång veckan efter midsommar. Raggare och hippies går intre alltid ihop…Godkväll!