Det fanns en viss hackordning i moppevärlden i början av 70-talet. Men ganska snäll för det mesta var ok att åka omkring med men några stack ändå ut. Och andra var mindre heta.

Gubbmopparna av Monark eller Cresent modell var rätt ljumma. Liten tank,lågt styre enkelsadel.

Men en bra bit längre ner i myllan fanns de nästan onämnbara  enpetarna, alltså ingen växellåda. Nu var det knappt nån tjej som åkte moped men en sådan var nästan alltid tjej-eller gubbkörd.

DBS Sport, Monark 50 SS, Mustang Super TT och Cross Special och en massa andra utgjorde det acceptabla mellanskiktet som många åkte runt med. Sachs, Victoria och Husqvarana hette motorerna och särskilt Victoria hade ett rykte som lätt-trimmad.

Lite på toppen av gödselstacken fanns sedan precis som i bilvärlden de tysktalande. Men Österrikiska Puch hade fler modeller än Zundapp som väl var lite mercedes i moppevärlden. De två var väl de mest eftertraktade.

Sedan fanns ju till exempel oerhört läckra Standard som vi bara såg på bild. De byggdes i Italien och var verkligen snygga. Och Tomos, en oblyg östkopia av Puch som bland annat slog stort på trumman för sin cylinder av "Cast iron" som lät exotiskt. Men det betyder inget märkligare än att den är av gjutjärn!

Själv hade jag bland annat en Zundapp -65 som var i ett fantastiskt skick vid köpet. Som framgår av bildn vandaliserade jag den dock snabbt…

. Morrn! Är det någon som förstår syftet med den myriad av engelskspråkiga bloggar som ibland dyker upp? De kännetecknas av en silluettbild och verkar oftast vara text som hämtats från något ordrikt pladderforum av typen " trust no one", "rättshaverister" eller vad man vill kalla det. Givetvis ska alla få uttrycka sig men jag tror att läsvärdet är lågt. Vad tror ni?

Ja, man kunde kanske förledas att tro att bilden ovan är en hemmabild. Det är det INTE, den är från firandet hos vänner 2006.

En klapp väntar jag i alla fall på – den från jobbet. Det brukar vara fina grejor så vi får se vad det kan bli.

Vi håller på att göra jul på Storgatan. Små glittriga granar, stjärnor och inte minst tomtar får krypa fram efter många månader i mörk vila.

När det gäller tomtarna har jag en halvudda smak i och med att jag sätter andra färger framför de röda. Blå och vita är mina favoriter men gick det att köpa en orange skulle jag göra det.

Kanske är det så att jag alltid varit lite förtjust i outsiders i någon form och rynkat näsan en aning åt traditionerna.

Nu ska jag i alla fall späcka en apelsin med kryddnejlikor för den juliga doftens skull.