Givetvis gick inte första arbetsdagen till historien som någon särskilt bra dag. Till att börja med var kaffet slut. Och bara det är ju en kännbar spik i kistan. MEN Neskaffet fick träda in som livboj så kaffesmaken fick jag i alla fall känna. Sedan kom vi fram till att mina ben skulle vara lindade. Det är visserligen bra för att fä ner svullnaden  men samtidigt känns d förstås tar av dem. et lite som att ha åtta nummer för sm¨brallor och gör ont spm attan efter ett tag. Då¨man tar av dem förstås. Har känt mig trött och seg och hoppas på snar bättring.

Då är Tallåsvägen ett avslutat kapitel. Min mamma hann bo där i 14 år. Ett oerhört praktiskt boende på den tiden farsan bodde på ålderdomshemmet på andra sidan vägen och dt funkade bra även de senaste åren, även för mig med rullstolen.

Och i övermörgon börjar det som är en förutsättning för att vi ska kunna njuta av semester, det vill säga jobbet.  Mörkret faller och det samma gör n och annan älg och svampspanarna får nåt oroligt i blicken.

Själv gjorde jag bort höstens blåbärsplockning vid dörren idag. En kile erbjöd rensade bär så jag slog till på fem lilo. Blåbär är tillsammans med hallon favoritbär för mig. Och ännu bättre blir det om jah sliper plocka dem.