Att frakta barn på 60-talet

Det är väl inte helt aktuellt. Man brukar väl oftast prata om skolskjutsarnas vara eller icke vara vintertid. Men jag kör ändå så får vi se var vi hamnar.

Mitt första skolår skedde resorna tryggt i en rundnätt mercabuss av tidig sextitalsmodell. Den hade gott om plats, gick inte så fort och var i allmänhet  lämplig för sitt syfte. Bussägaren var en vänlig själ som ibland stannade vid Kalles i Latikberg och köpte godis till alla ungar. Ja, det var rena idyllen. En liten randanmärkning var kanske att han plägade bli snöblind ibland på vintern och körde ju då av vägen. Men det var ju bara att hämta en traktor, dra upp mercan och fortsätta.

Så småningom flyttade vi till Dalasjö och efter ytterligare något år blev det taxi som skulle sköta transporterna. Det blev genast lite äventyrligare.

Vi packades ofta i två lager i de förhållandevis stora Rambler Classic-bilarna. Och alla förare var personligheter på sitt sätt.

En äldre man var lite bister i de första kontakterna men tinade snart upp. Han tog gärna en Sheriffcigarill, eller om det var Bellman. Och som ett tecken på att de var accepterade kunde storpojkarna, runt tolv alltså, få en cigarill. Röken stod tät i kupén.

En annan körde fort och seglade emellanåt iväg mellan tallarna i 120 knutar, med tio ungar i kärran. Det påstås att han en gång efter en våldsammare volt än vanligt med darrande stämma undrade "Är det någon som lever?"

1968-1969 bytte alla taxiåkare upp sig till nya Rambler Classic 770. Och vi hade väl aldrig sett något vackrare! Så här i efterskott noterar jag att de var ganska enkla bilar med slitstark raksexa och oftast automat. Servo, elhissar  och sånt lyste med sin frånvaro. Men de var snygga och gick mjukt och fint och fortare än gammoplarna och folkorna hemma i byn. Ibland fick man hänga med någon extrasväng och mätaren stod ofta på 120 – 130.

Men med det nya decenniet började utarmningen…Ett hugg i hjärtat fullt i klass med en kärlekssorg var när en åkare bytte sig en dieseldriven långmerca, en annan en Volvo Express, med förhöjt tak.

Våra avslappnade cruisingresor i mjukt gungande jänkare var över. I alla fall tills jag köpte Fairlanen på toppbilden. Och liite skuld till det hade nog Vilhelmina Taxi:)).   

Fett Frän Fredag  på er