Vi var ju ännu fler

Det är fantastiskt kul med feedback. Så länge det inte innebär en stämning. Och i detta fall tror jag risken är ganska liten. När jag skrev om Bäsksele som mediacentrum var jag lite återhållsam.  Vi hade ju även en kontorist/kundmottagare/allfixare från samma by. Så stämningen var sannerligen familjär. Lägger man dessutom till alla som sålde nyårs annonser, prenumerationer, skrev artiklar och i nödfall ställde upp som intervjupersoner var vi i princip ett något utvidgat familjeföretag. Det är lätt att fälla en nostalgisk tår men nuvarande bemanning verkar leverera kanonmaterial. Men ibland var det lite kul för 15 år sedan. Ta till exempel en tidig vintermorgon. Jag satt i morgonmöte med nyhetschefen. En kille med erfarenhet från större medier där man var mer specialiserade. Vi hade haft bekymmer med telefotot, en monstruös manick vars först ivägsända bilder förmodligen visade hur man firade krigsslutet i Vilhelmina. Men problem är till för att lösas och den legendariske Lennart Sehlin var då arbetande redaktionschef. Och tekniskt sinnad som han var hade han tagit itu med telefotot. Så när nyhetschefen undrade hade jag svaret klart:"Telefotot? Inga problem n´Lennart har plockat ner den i småbitar och håller på att tvätta upp den med rö´sprit…

Tystnaden som följde i luren var minst sagt talande. En tid efteråt försvann nyhetschefen söderut. Jag vet inte om denna incident bidrog…