Så mycket konstigt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 mars 2019 kl 09:20, Bli först att kommentera

Finns mycket konstigt i världen, lagar och regler, eller vad säger ni om detta, då det gäller fordon.

• I Tyskland är enda giltiga skälet att stanna på Autobahn punktering. Bensinstopp är förbjudet, du är skyldig att ha tillräckligt med bensin.

• I Ryssland, Vitryssland och Rumänien kan du få böter om du kör en smutsig bil.

• I Spanien måste du som har glasögon ha ett extra par glasögon i bilen hela tiden, även om du redan bär ett par.

• På Cypern kan du få böter om du äter eller dricker under bilkörning.

• I Estland är förbjudet att köra om en spårvagn som har stannat för att ta upp eller släppa av passagerare.

Det finns en del lagar som visserligen är bra att veta, men kanske inte helt nödvändiga att memorera eftersom de är väldigt märkliga…

• I Schweiz kan du inte tvätta bilen på söndagen.

• I Denver, USA, får du inte köra en svart bil på söndagar.

• I Kalifornien är det förbjudet för kvinnor att köra bil i morgonrock.

• I Alabama, är det förbjudet att köra bil barfota eller med ögonbindel.

Och det finns mer knasiga saker, klicka på bilden om ni vill läsa lite mer:

Bild lånad HÄR

I övrigt händer inte så mycket här, känns inte bättre i revbenet, snarare tvärtom. Svårt att hitta en bra ställning då man ska sova, mycket jobbigt att plocka upp efter Winstone och är livrädd att jag ska halka då jag är ute med honom.

Tror att jag kommer att gå sönder, om jag gör det. Och här är det väl tur att han inte brukar dra, lätt att hålla honom kort om det är nödvändigt. Men jag avvaktar och ser vart det barkar. Jag vet att man inte åtgärdar såna här saker, det går över…

Hoppas på en bra dag, för er alla! Och apropå ögonbindel 😀

Ingen jordbävning var det, men vad var det?

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 mars 2019 kl 08:51, Bli först att kommentera

Spökerierna fortsätter men nu har jag faktiskt inget svar på vad som hände. Sitter framför teven för några kvällar sedan, och plötsligt hörs ett ljud, en duns…en dubbelduns nånstans från huset.

Åke, jag och Winstone är allihop i teverummet och ingen annan är hemma. Winstone höjer huvudet och stirrar ut mot hallen, men skäller inte, kliver inte heller upp. Vilket bara det, är väldigt konstigt. Han som reagerar på minsta sak.

Men han har dock noterat att det lät, så jag tänker att det är inte bara i mitt huvud.

Jag ids inte gå och kolla, det kan ju vara vad som helst, som i förrgår, i blåsten, och plötsligt låter det som om nån kommer upp på trappan och stampar av sig snön från skorna. Winstone gör sin berömda tjurrusning där bakbenen, knappt hinner med och skäller utav bara den.

Gissa vad det var…sopen ute på bron, hade blåst omkull. Jojo!!! Mycket liv för ingenting.

Nå, så passerar den kvällen och nästa dag ska jag ner i källaren, på golvet ligger två saker som normalt brukar stå längst upp på den vita hyllan.

HUR, har dessa två saker ens kunnat ramla ner? Jag ställer upp dom igen, tar tag i hyllan och ruskar det jag kan, ingenting, rör på sig…nada…så vad var det som gjorde att dom plötsligt hamnade på golvet, ja, jag vet faktiskt inte.

Kanske våra två katter som tvärt kom tillbaka och ville busa lite, mja, dom var ju värsta buskatterna.

Visst tänker jag att 99% av sånt som händer, kan förklaras, men det återstår dock 1% där man inte vet nånting alls. I detta fall, fanns då inga metallsaker under grejerna som plötsligt fick eget liv, inte heller var det en jordbävning. Så…you tell me! 😀

Ha en bra dag, allihop!

Ren skräck eller kanske fascination!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 mars 2019 kl 08:53, 2 kommentarer

När vi höll på närma oss slutet med allt jobb, nere i rosa rummet, bar jag ner en blomkruka med tygrosor, som jag ställde på min egenhändigt, ihopskruvade stephylla:

Gick ner dit, varje dag, för att ställa fram nåt eller fundera ut en fortsättning. Dag 4, efter blomkrukan kommit dit ner, så möts jag av detta:

Och hur i hela…har den hamnat på golvet???

Jag låter tankarna gå runt några varv, tar sedan resolut upp blommorna och klämmer ner dom i krukan igen, och ställer den där den stod.

Pysslar på med annat därnere och plötsligt börjar det prassla i krukan. Gissa om hjärtat och andningen upphörde under en kort stund. Jag står och stirrar på blommorna som faktiskt rör sig och *TJOPP* så flyger hela buketten upp och landar på golvet igen. Känner lätt skräck eller kanske fascination, jag förstår ju egentligen inte vad som pågår.

Tills jag plockar upp den igen och inser att dom böjliga plastbeklädda metallrötterna, som jag vikt ihop så dom liknar en bläckfisk, gör att dom pressas utåt och sedan uppåt och därför kan rosorna hoppa ut. Jag böjer dom sedan huller om buller och nu står dom precis där jag ställde dom 😀

Mysteriet löst!

Nicco ringde igår och var sugen på en fika, ute, så vi åkte på Avion och där bjussade hon på kaffe och en bulle, efter små inköp i affärerna. Det tackar man ju inte nej till.

Vad jag däremot skulle ha avstyrt, var att som en god mor, försöka hjälpa Nicco att nå det där paketet med djupfrysta vegkorvar, som låg längst in, längst bort i frysdisken.
Jag gör ett svanhopp med en tvåsidig twist, dubbel revbens rullning och landar där så fint på kanten. Känner hur revbenen far över varandra, typ, med ett konstigt ljud.Och får tvärt, lite svårt att andas, och mitt i det ska vi skratta åt eländet, inte kändes det bättre, med skratt, och då kunde man inte sluta heller.

En god samarit passerade och frågade om vi behövde hjälp, och ja, sa Nicco, vi når inte paketet i disken så han plockade upp det i ett svep, varför kunde vi inte ha väntat på honom, kan man ju fråga sig, så här i efterhand. Men det vet man ju, hur lätt det är att vara efterklok...

Åke frågade senare på kvällen, hur det kändes. Mja, det känns ju värre än från början, och nu i natt, har det varit nalta besvärligt, ja det vet ni ju, är man van att ligga på sidan så blir det svårt. Jag kunde ta mig lätt åt vänsterhållet, men har ju vaknat varje gång jag ska till och röra på mig. Så jag sjukskrev mig, det funkar inte riktigt att ha det så här i det jobb jag har.

Snacka om att man börjar känna sig ranglig på nåt sätt. Svanskota känns som om den suttit lös i snart 9 månader, den kluckar då jag rör mig i sittande ställning, mina armbågar är slut, ingen höjdare att bära saker eller när man råkat ligga konstigt och man vaknar och tror att man brutit armarna i sömnen. Och nu det här, på allt annat.

Nej då får man söka roliga saker att lyssna på, läsa om eller som det här lilla klippet på valpen som saknar fäste 😀

Och med detta önskar jag er alla en fin måndag!

Galet!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 mars 2019 kl 10:56, 2 kommentarer

Varning för bild som kan väcka illamående, men…

Och under den bilden som finns på FB står följande text: ”JUST NU: Inlägg för högklackade skor som gör dina kvällar SMÄRT FRIA! ???????? ”Dessa inlägg är fantastiska!!… Jag satte i dem i mina klackskor inför mitt bröllop och jag kunde ha på mig dem hela kvällen utan att få ont!” Se varför 100.000+ kvinnor ÄLSKAR dessa smärt eliminerande inlägg nedan…”

Alltså, vad är det för fel på folk, som utsätter sig för denna smärta, och detta för att gå i skor som inte ens är gjorda att ha på fötterna?

Och sen sitta och tycka att det är fruktansvärt då folk i Kina fotstympades, där fötter lindades in för att dom inte skulle bli större, är inte det lite samma sak? Jag läste om den nu, äldsta levande kvinna som har sina fötter lindade, hon sa att hon själv ville ha det så. Det var grejen, på den tiden, men har lidit ont i hela sitt liv. Vill inte ens lägga ut en bild på deras fötter men ni kan googla, lotus fötter.

Jag undrar bara varför??? Det var ju en sak om det gynnade nåt gott ändamål, att nån fick sitt liv tillbaka och du fick nya fötter efter det…fast nej, det gör ju inte det och det får du inte.

Har dock läst att en liten klack på skorna är bra för då får du bättre hållning då du går och där gynnas ryggen, men nu snackar vi inte om 12 centimeters klackar eller nåt sånt där hysteriskt.

Nog om detta, vi gör förhoppningsvis våra egna val,även om många av dom verkar helt galet!

Galet goda blev mina anzac biscuits som jag bakade igår:

Här får ni receptet om ni blev sugen.

Receptet har jag tagit från ett program på teven för säkert 30 år sedan. Kakan skulle tydligen vara från Australien och programmet var inte svenskt, så måttet dom gav var 1 cup. 1 amerikansk cup är 2,4 dl och en engelsk cup är 2,8 dl, samt den svenska koppen är 1,5 dl. Jag har alltså tagit det amerikanska måttet och tänker att det stämmer bäst. Kakan blir jättegod men hård och knaprig…som tusan. Lycka till!
Blanda ihop
2,4 dl havregryn
2,4 dl mjöl
2,4 dl brun farin
1,25 dl kokos
½ tsk bikarbonat
Lägg ner i kastrull och rör hela tiden på svag värme:
125 gram smör
2 msk ljus sirap
1 msk vatten
Låt svalna lite och rör sedan ihop allting. Forma bollar, notera att degen är aningens torr så man kan inte rulla bollar men nypa ihop en boll. Lägg på lämpligt avstånd då dom flyter ut. Ugn 175 grader cirka 20 minuter.

Önskar er alla en trevlig söndag, och ta nåt gott till kaffet och fira V8:ans dag idag! 😀

Då upphör evigheten!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 mars 2019 kl 10:23, Bli först att kommentera

Inte så kul att köra bil igår, ibland svårt att se vart vägen gick, man vill inte komma ut för långt så däcken skär igenom. Fast det gick bra, i alla fall, jag hittade igen Nicco på GE och sedan åkte vi ner på Mio.

Jag köpte nåt som inte är kul att köpa men som är gott att ha, nämligen påslakan. Visst har vi såna i garderoben, men några sämre än andra och vissa av dom, hatar jag, jo, det är sant, man kan hata påslakan.

Nu passade jag på, med 300 kronor i rabatt, och köpte bomull/satin set, inte överförtjust i mönstret, men dom får duga:

Efter shopping bjöd Nicco på kaffe och Tano, Georgos hund, ville vara med på ett hörn:

Han är precis som Winstone, en japansk ras, shiba, och faktiskt lite lik, japparna i sitt beteende. Han var dock betydligt mer social än våran rabiata hund fast han är gullig, vår Winstone, jag vet 😀 Lånade bilden av Nicco, by the way:

Hämtade ut ett paket på Preem, och jag blir inte klok på hur dom paketerar varor nu för tiden:

Vilket slöseri på plats, här betalar man alltså för att skicka luft. Ja inte jag, det var fraktfritt, men down the line, är det väl alltid nån som betalar. Man kunde kanske få med mera paket om alla paketerade för att få med så mycket som möjligt.

För här handlar det då knappast om att innehållet kan krympa i hanteringen!

Och titta här, nu har vi fått svart på vitt, fast det visste vi sedan tidigare, att gravplatsen som Åke ”äger”, är för evigt, precis som det står på gravstenen:

På nyårsafton år 9999, får väl den som eventuellt finns kvar i vårat släktled, pynta för att få ha kvar den. För då är uppenbarligen evigheten/framtiden, slut 😀

Önskar er alla en fin lördag, skönt att skymta solen efter gårdagens snöande!

Mycket stolt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 mars 2019 kl 10:40, 2 kommentarer

Internationella kvinnodagen idag, jojo, och den började jag med att promenera med hunden, sedan fram med snöskoveln och drog runt härute på gården tills jag nästan var skinnflådd mellan tumme och pekfinger.

Jaja, då kan jag ju skylla på att det var av den anledningen jag inte orkade skotta hela gården. Huvudvärken sa åt mig att gå in och fixa kaffe och äggmacka så det gjorde jag, och nu känns det bättre 😀

Tog med mamma ut igår, vi åkte ner på Returmarknaden och jag hittade en ugnsform, märke Rörstrand Viking, och är från 70 talet. Helt otroligt skick, må jag säga, inte en repa nånstans, och jag betalade hela 15 spänn, känner mig stolt över fyndet:

Och tänker att vi går och handlar nya saker för flera tusen, när man kan hitta sånt här, för några småkronor.

Köpte en lampa, modell äldre, kan vara 60-70 tal på den med, tung som attan, och sladden avslöjar att den inte är ny, har kanske redan köpare på den…Nicco:

En splitterny ytterkruka, orange till färgen, fick också följa med hem, och ett halsband som jag inte blir riktigt klok på. Silver stämpel hittar jag på låset, men sen ett märke jag inte ser vad det står på:

5 kronor, och det tänker jag väl att det säkert kan vara värt, ska se om jag kan putsa upp det. Dessutom gillade jag stuket 😀

Slutligen en blå flaska för en tio krona, ren och fin med ett mönster på glaset men flaskan är så mörk att man knappt kan se det. Och här passade mina ljusslingor som jag beställt, alldeles utmärkt:

Pulade ner en i döskalle flaskan också:

Idag känns det som en städardag, kanske baka nån kaka, fixa nån typ av middag, möjligtvis en stek, tar ju en stund. Nå, vi får se vad det blir. Hoppas på en fin fredag, för er alla och avslutar med en rolig historia, bara så där 😀

Katten musen, tio tusen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 mars 2019 kl 09:16, 2 kommentarer

Nu gör jag helg och är fortfarande dagavill, känns som fredag, nåja, det gör ingenting, som sagt, värre att tro att det är fredag och det i själva verket är en måndag (abrupt uppvaknande) 😀

I P4 Västerbotten har dom idag frågan om vi har något motto vi lever efter, mitt motto har jag haft flera år nu, och tycker fortfarande att det är i särklass, ett av dom bättre. ”Att oroa sig för morgondagen, är som att betala ränta, för ett lån man inte har!”

Så sant, varför ta ut nåt i förskott, som man inte vet något om? Det är verkligen bara tärande, och det är du som får betala för det. Att istället försöka ta det som det kommer, är så mycket mer…ja…chill!

Visst finns det saker som man behöver vara mera förutseende till, men det är ju egentligen bara för att undvika, dom där större orosmomenten, eller hur? Att inte sätta sig i knipa och bespara sig för vad det kan innebära.

Oftast finns en lösning till allt, men det kanske inte är alla gånger man ser det. Och är där verkligen bara en endaste väg att gå, ja, då får man gå åt det hållet. Och tänk, goda tanke, om det en bit efter vägen, dyker upp en avstickare… Så ge aldrig upp!

Och jag behöver verkligen intala mig detta själv, efter att ha skaffat KIVRA för att eventuellt kunna få skatteåterbäringen tidigare. HAHA, vadå återbäring, med min sur röta fick jag snudd på, 10 000 i restskatt…fint, Maria!

Tänker att jag tar en promenad och ser om jag kanske hittar en säck tomburkar jag kan panta, you never know 😀

Ska man nu vara riktigt ärlig, så är det ju så att dom pengarna har jag ju haft mer av, under 1 år, som ett lån, och ja, nu är det dags att betala igen, så det är bara att göra så, tänker jag. Vem har någonsin tyckt att det varit roligt att betala igen saker? Men så skönt då det är gjort, inte kul att vara skyldig heller.

Nu ska ni få 2 bilder tagna på ett Lövångersrally, gissningsvis slutet av 80 talet, Åkes DKW skymtar som andra bil från vänster:

Och året därpå, fanns det reklambroschyrer att tillgå, och vem tusan skymtar där, om inte moi, hahaa…

Önskar er alla en trevlig torsdag!

Känner mig lätt, lurad, inte lättlurad!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 mars 2019 kl 08:55, Bli först att kommentera

Kolla vad jag fotade igår:

Det må ju ändå vara aningens för tidigt? Samtidigt som jag fattar att många växter säkert blev lurade under dom dagarna vi låg på plusgrader.

Själv har jag känt mig lurad flera dagar nu, tror hela tiden att det är en dag före den faktiska dagen. Så idag är det för mig, torsdag…jobbigt. Men samtidigt gillar jag det mer, än tvärtom, jag menar, man vill ju inte backa.

Fast tittar man på gamla bilder och minns saker med värme, mja, då kanske, man hade velat backa bandet lite, åtminstone 😀

Här hittade jag en bild på jag och Theresé, tror att det är iordningställande inför en cruising runda, och det borde vara nånstans 2007-2008 (min tanke här…vad ung man såg ut):

Och här en annan bild, tagen 2009, även här, just innan vi åkte iväg på en cruising sväng. Svärämnet Anders Söderberg i mitten Ricky Dee Danielsson och en Åke Lundmark:

Och här är vi, hela gänget (har visat den bilden förut men den är så bra så den kan visas fler gånger :D)

Nåt annat som väckte en hel del minnen var då jag hittade flera såna här kuponger i ett kuvert, visst tusan saknar man Ugglan lite 😀

Vet dock inte varför vi hade ett helt gäng av dessa, här hemma?

Nä, om man skulle göra sig i ordning nu för en morgonpromenad, tur att det hunnit bli lite varmare. Låg på -12 då ja klev upp, och nu -6.5, det lät bättre.
Hoppas solen skiner på era huvuden och att ni får en bra dag! Ps. internt till Tina…kolla bara! 😀 Ds

Uppför och utför!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 mars 2019 kl 08:37, 2 kommentarer

Så var det Niccos tur att vinna go fika på Finas/Avion:

Det ligger i släkten 😀

Igår hade vi en liten sammankomst hos en gammal klasskompis till mig, som är uppe och hälsar på sina föräldrar, Annica, heter hon. Jo, vi träffades i somras också, har väl försökt oss på att få det till en liten vana, att träffas och prata dåtid vs nutid.

Det var lika trevligt som alltid, och jag hade med mig lite gamla kort jag hade grävt fram. Bland annat från en klassresa vi gjorde då vi gick i sexan. Resan bar iväg til Ammarnäs, jo, det var ju den gången vi fick åka längdskidor nerför slalombacken och jag föll, typ, tusen gånger innan vi var nere.

Inför denna resa, fick jag och Annica hyra slalomskidor, så vi kunde träna lite i Bräntbergsbacken. Det gick fort…utför, jag kunde varken svänga eller bromsa, men ner kom jag 😀
Undrar i mitt stilla sinne om det är anledningen till varför jag inte gillar skidåkning? Hm, jag har ju fler såna minnen.

Kom ju i 120, nerför Tjamstan, samma sak, rätt fram, passerade min polares mamma som satt vid grillstugan och applåderade och körde några hejarrop efter mig. Jag körde förbi liftkön och hela tjosan och var glad att jag kom till en liten kulle i slutet, så farten tog som slut även om jag inte bromsade.

Nej, jag går hellre än åker, så är det bara!

Fick ett sms i fredags, från barnbarnet Sally, tror inte hon vet hur man gör mellanslag, men jag fattade ju vad hon skrev 🙂

Så förhoppningsvis fick hon brevet igår, det var ju det hon funderade över.

Och nu undrar Winstone om vi snart ska bege oss ut.

Mja, lite kaffe på det här så är jag strax redo. Hoppas på en fin dag, för er alla och idag, borde vi ju käka semlor, eller hur?

Supermänniskor vs vi vanliga dödliga

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 mars 2019 kl 09:52, Bli först att kommentera

Har man lite att göra så ordnar man nåt att greja med. Igår hittade jag på att jag skulle gå igenom en kartong med bilder, det blev mer än en kartong, kan jag ju säga.
Sen fick jag igång skannern och la upp lite bilder på datorn. Vad sägs om den här:

Bilen vi hade då Nicco föddes, så hennes absolut första åktur, på väg hem från BB, var i en Valiant, med röd skinnklädsel, jojo 😀

Vi hade en röd Valiant då Theresé var liten, hm, weird.

Och den här bilden som Åke hade, på en Ford Vedette, 58:a, som han och hans kompis Larry, köpte 1976 för 120 svenska enkronor, och sålde året därpå för en tusenlapp, jämt.

Jag gillar kortet, skulle kunna tänka mig en förstoring på den och hänga upp på väggen.

Sen i nån låda hade jag detta recept som florerade där på 90 talet.

Jag fick just den här av lillebror Lars. På den tiden jobbade jag i köket på en förskola, nån typ av projekt där jag skulle gå utöver ordinarie kokerska (Sussie) och blev plötsligt utlånad till en annan förskola.

Nu tyckte inte riktigt jag om det, jag menar, jag kände ju dom flesta på ”min” förskola, men ingen därnere. Så i min frustration kopierade jag receptet och skickade det brevledes till min gamla förskola, så dom skulle fatta att jag inte var så glad där jag hamnat. Dom skrattade mest…haha 😀

Och här kan ni få skratta åt ett klipp, på supermänniskor som fixar allt, kontra vi andra, vanliga dödliga 😀

Önskar er nu alla en underbar måndag och avlutar med en bild på min gammhund, Lady.

Så mycket konstigt!

Ingen jordbävning var det, men vad var det?

Ren skräck eller kanske fascination!

Galet!!!

Då upphör evigheten!

Mycket stolt!

Katten musen, tio tusen!

Känner mig lätt, lurad, inte lättlurad!

Uppför och utför!

Supermänniskor vs vi vanliga dödliga

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten