Var med fika till strejkvakterna utanför Tesla igår. Helt otroligt hur knepiga vissa människor är. Dom som nu är strejkbrytare, är ju inte med i Facket. Här blir dom ändå erbjuden medlemskap, för att kunna delta i arbetet med att få trygga anställningar och lön på rätt nivå och på samma dag i månaden. Men förmodligen av rädsla att förlora sina arbeten, tackar dom nej. Även fast dom antagligen kan få jobb som mekaniker, vart som helst på nåt annat företag.

Securitas står parkerad utanför portarna till Tesla (med bilen igång, dessutom). Dom står där för att vakta strejkvakterna…så löjligt. Vad händer? Är det sandlådenivå eller vad. Det är ju inte så att IF Metall är och rycker och sliter i folk eller gör åverkan på bilar och byggnad. Nej, dom står där och försöker värna om allas rättigheter, informera om vad du har rätt till, det är ju för vår skull. Jösses!

Nåväl, ilska och irritation VS information, kunskap och rättigheter, vad väljer du!!

Jag har en vän som ligger inlagd på lasarettet. Har varit där 2 dagar på raken. Till saken hör att avdelningen är på baksidan av hela byggnaden och jag har ju en parkering jag betalar för, så jag ställer mig på den…rätt långt från min målpunkt.

Jag har varit där förut och jag har gått vilse på vägen därifrån, förut. Den gången trodde jag att jag hamnat i ett utrymme mellan surrealismens korridorer och verkligheten. Jag fattade absolut nada och var till och med tvungen att fråga hur man tog sig till Centralhallen.

I förrgår fick jag guidning en bit, och plötsligt fattade jag hur jag hade gått fel den gången. Fick förklarat för mig att om man missar den första avfarten (precis som när man åker från Renbergsvattnet), så kommer man som ett plan längre ner under byggnaden. Man kommer fortfarande dit man ska, men det är inte skyltat och man måste ta en hiss upp.

Nåväl, jag litade helhjärtat på mig själv igår, då jag traskade in genom dörrarna i Centralhallen och tog riktning åt det håll jag skulle. Jag hittade…BAAAAM, inga problem och jag var så stolt över mig själv. Gick säkert runt med ett fånigt flin i ansiktet och trodde att jag skulle bli hyllad av alla, även fast ingen visste om min stora bragd.

Så ska jag då gå därifrån…och tänk er, det absolut omöjliga skedde. Jag tog fel och hamnade i ingemansland. Gick tillbaka, stirrade in i 2 stängda dörrar, skakade på huvudet och vände återigen in i fel kulvert, men… nu tänkte jag att jaja, alla vägar bär till Rom, och nu hade jag ju fått veta att den här vägen bar till Centralhallen så jag satsade på det då.

Jag satsade fel! Hamnade vid hissen och på listan över våningsplanen skulle jag trycka på 0 och därifrån kunna gå till Västra entrén. Kliver ut på plan 0 och har en mottagning till vänster och en till höger och ett trapphus rätt fram. Jag tordes inte trava iväg. Nä, tillbaka ner i mörkret. Letade mig fram till början, vek av och fann dom där 2 mindre, intetsägandes dörrarna som stod stängda. Jag drog säkert ett djupt andetag i ren frustration, men…den här gången svor jag till och gick fram och öppnade dom. Och där lyste korridoren så vit och fin med sina äppelmotiv på väggarna. Jag var på rätt väg…finally!!

Jag kom hem 1 timme senare än förväntat. Gissa vad Åke ropade inifrån teverummet…Gick du vilse!!

Skickar ett Grattis på födelsedagen till lillsyrran Emma, som fyller hela 37 år idag. Hoppas på en fin dag för dig!

Avslutar med Höstljus bilder jag tog ifjol. Då hade inte snön hunnit komma, men det kanske inte var så långt borta då heller. Jag kommer inte ihåg, faktiskt Ha en fin fredag, allihop!