”Då måste man hata livet” eller på riktigt 🤔😜

Av , , 6 kommentarer 12

Såg ett inlägg i en matgrupp där inläggs skaparen åt en tidig lunch. Den översta kommentaren börjar med: ”Då måste man hata livet!”

Han syftade på att äter man lunch så tidigt som klockan 10 så måste man ha stigit upp mitt i natten. Och gör man det, så hatar man livet. Han hade minsann knappt öppnat ögonen då han läste inlägget.

Fast är det bara antingen eller som gäller, så borde det väl vara tvärtom, tänkte jag. Om man kliver upp tidigt tar man tillvara på dagen istället för att sova bort den. Sen är det lite löjligt att ens lägga en sån kommentar, då det finns tusen olika anledningar till varför man kliver upp tidigt, kontra sover länge på dagen.

Jag förstår fortfarande inte, varför man ids, skriva nåt sånt där till en människa man inte känner. Varför kommentera vad andra skriver, överhuvudtaget om man inte kan skriva det på ett mer diplomatiskt sätt? Tiden för lunchen har ju ingenting med gruppbilden att göra, den handlar ju om mat. Så det var för det första en högst ovidkommande kommentar, och sen…vem bryr sig om när någon äter sin lunch, så pass att man måste kommentera just det

Well, jag vet ju egentligen svaret. Vissa människor väljer att uttrycka sitt egna mående genom att implementera det på andra. Sitter och gömmer sig hemma, bakom skärmen och lägger kommentarer lite varstans. Andra kan uttrycka sig ironiskt eller sarkastiskt i hopp om att det ska tas för ett skämt, men kan lätt missuppfattas.

Det värsta är väl att ingen vet hur personen mår inombords. En stor anledning till varför man kanske ska tänka efter både en och två gånger innan man slänger iväg nåt. Här skulle jag egentligen lagt ut en bild jag såg sväva förbi på FB, men nu hittar jag den inte. Den är tecknad och på övre bilden står några personer på en buss. På den andra bilden, samma personer fast här markerade med vad dom bär på, på insidan.

Övergrepp, cancer, förluster… Som sagt var, man behöver inte slänga ur sig det första man tänker, det finns grupper på fejjan för sånt, där man faktiskt har lov, att både spåra och skämta vilt.

 

Apropå kommentarer, här ber dom om kommentarer. Dagens fråga…

 

Jag råkade se inlägget minuten det lades ut och jag slängde iväg mitt bidrag

 

Måste väl ändå vara det bästa ordet som kan betyda så mycket, beroende på vad man pratar om. Och ja, bäst att tillägga, det är min åsikt, du kan för all del få tycka annorlunda 😁👌

Hittade en Adalia bipunctata, däruppe igår. En tvåprickad typ. Tycker den var lite off, vad är den uppe och vandrar den här årstiden för, och inomhus *suck*

Historien upprepar sig från 14 november 2021. Då jag hittade en Adalia bipunctata, nere i vårt kök. Nyckelpigorna verkar gilla att hänga här.

Avslutar med att önska er alla en fin måndag, dom gråa tonerna och det lätta snöfallet till trots.

 

Vill inte alla som tävlar, vinna 🤔😶😜

Av , , 4 kommentarer 12

Nicco undrade om vi skulle ta en promenad igår, så vi gick en runda. Fotade djuret innan jag gick, och då jag kom tillbaka var det borta. Rådjuret tillbringade en del timmar på gården, inte speciellt brydd över att jag stod där och fotade

Fjuppe ringde till Åke på kvällen och undrade om vi hade tagit hand om djuret…ja tagit hand om, som i att mata, inte något annat Det enda jag provade var att klyfta upp ett äpple, men det låg orört i dag. Renfoder hade varit det ultimata, enligt Fjuppe. Samtidigt som det är nalta knas, att mata ett rådjur inne i stan.

Åke fick också höra att rådjuret hade huserat på Vallmovägen i förrgår. Vet att Hafdis och Mats Boström, matade rådjuren ifjol, men dom bor ju, snudd på, ute på landet. Så jag kanske skulle ringt och sagt att dom kommer och hämtar den här stackaren *nickar* leende, men vet innerst inne att det inte riktigt kommer att funka.

Då jag gick till Nicco noterade jag konstiga spår i snön. Runda stora saker, längst parkeringen där hon bor. Jag visade Nicco och vi stod och klurade på vart dom kom ifrån. Gick runt Hedlunda dungen, ”BAAAM”, spåren fanns även där

Är det nån som vet vad som satt spåren där? Dom är ju runda. Jag tänkte av nån outgrundlig anledning på rullrån. Men det kommer förmodligen från mönstret samt att Annelie bakade såna då jag pratade med henne för några dagar sedan. Om, men bara OM, det skulle komma från ett par skor, så måste människan ha storlek 53½ så jag betvivlar det. Fast…det finns ju människor med stora fötter och skor…

Andra som sätter spår i tillvaron, är amerikanarna som varit här i sommar, för att delta i ”Allt för Sverige”. Såg slutet av måndagens avsnitt i morse, till frukosten. Där fick dom åka både rullskidor och amerikanare, då dom hamnade på cruisíng i Falun. Jag gillar verkligen det där programmet.

Vad som däremot slog mig, är att i princip ALLA, som deltar i tävlingar där ett moment är att någon åker ut, som i till exempel Farmen, Robinson och Allt för Sverige. Så när det är dags för utslagning så säger alla, ”jag vill ju vinna så jag kommer inte att åka ut”.

Och jag sitter här och undrar ifall alla som nu säger det, tänker att dom är ensam om att vilja stanna? Sen funderade jag själv på hur jag skulle sagt om jag varit med. Hm… jag gissar att jag faktiskt skulle ha sagt, att det är tråkigt oavsett vem som åker ut, för alla vill väl vinna. Men hey, vem vet, jag kanske inte hade varit diplomatiskt överhuvudtaget utan hade gärna lagt benkrok på mina motståndare…  Ärligt? Nej, det hade jag inte gjort, kanske bara i mitt huvud i så fall

Köpte en lergryta på loppis då jag inte hittade igen den som jag vet, har funnits i huset. Och igår testade jag att baka ett bröd i den

Så enkelt och gott. Nästa gång ska jag se om jag hittar nån limpa man kan baka på samma sätt.

Och bara tack vare brödbaket och kylan vi har idag, så planeras köttsoppa till middag. Blir att gå över till vår Ica Nära och införskaffa högrev och lite kålrot då. Önskar er alla en trevlig söndag!

Nån annan tog över projektet och vi fick oväntat besök

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår rullade Niccos framtids projekt, vidare till nån annan som nu får lov att projektera.

Camaron vi köpte 2014, där planen var att den skulle göras i ordning, för att jag skulle få lite att tävla emot.

Men tid, mina vänner, och pengar, för all del. Det är något man ska räkna in i ekvationen, och gör man en ordentlig uträkning, utan positivitet, hade man nog kommit fram till att det inte skulle bära hela vägen.

Chassit har stått i flera år, även motorn som köptes separat. Efter lite påtryckning av moi, så satt Nicco ut annons och tjopp tjopp så blev det fart och snabbt var det en man från Luleå som betalade in 5000 i handpenning och igår var han här med bär och körhjälp. Känns ändå roligt att den eventuellt kommer till liv efter år i delar. Den var ju även i delar och molekyler då vi hämtade hem den från Norsjö.

Det blev ombesiktning på min Audi. Handbromsen (inte alls ovanlig), och sen var det kulan som inte låste fast ordentligt. I övrigt såg den tydligen fin ut, under, haha. Själv tycker jag att det känns och syns som om man åker runt i ett rostlik, ful och dann. Och den fördömda gula lampan lyser fortfarande och den går Inte alls som den ska…

Arla morgonpromenad med Winstone i ett kallt men vackert landskap. Lördag och söndags promenader på morgonen, är dom bästa. Innan alla vaknat till liv och dragit igång dagen 🧡

Åke gick ut för ett tag sedan och skulle se om han kunde fixa kulan. Han kom in och berättade att vi hade besök. Kolla bara

Rådjuret stod och käkade gräs runt häcken. Inte alls rädd…

Nu ligger den i häcken bakom garagetältet. Jag delade upp ett äpple och slängde ut. Får se om den tar det. Åke var frågade till några djurspår han inte kände igen för två kvällar sedan. Nåt som gått på altanen, det borde ju nästan ha varit rådjuret då. Hur roligt det än må vara med djur så är det ändå tråkigt att den hittat hit. Då får man ju vara rädd att den blir skrämd och springer rätt ut i trafiken.

Höstljus pågår fram till imorgon, 19 november och den 17 november avrundades Höstljus med att kulturcentret Idean tände tusentals ljuslyktor i Vänortsparken, skapade av Umeås förskolebarn. Larsa Berggren var där och tog den här superfina bilden, som jag fick låna av honom. Ett bra avslut på dagens inlägg, tänker jag. Och med den önskar jag er alla en toppen lördag!

Koppla ihop hjärnan 🤯 med hjärtat 🧡

Av , , Bli först att kommentera 14

Satt och åt en sen lunch på Avion igår. Bakom mitt sällskap, utspelades något som jag tyckte var rent beklämmande. Men det är ändå med tillförsikt, jag skriver detta. För jag VET, absolut INTE, med säkerhet hur själva upplägget ser ut i verkligheten.

Samtidigt som oss kommer det 2 killar, en som har Down Syndrom och en som jag tolkar, som en stöd eller kontaktperson. Jag hinner tänka att det är trevligt, man går ut och äter tillsammans och får vara en del i vardagen utan att det är några konstigheter. Fast… det är bara killen som har Down Syndrom som äter.

Det kan vara det som gör att jag tänker att detta är ett uppdrag. Den icke ätande personen är där som stöd under en aktivitet. Inget konstigt med det förutom hans totala intresse av att vara där. Han sitter och stirrar ner i sin mobil under hela måltiden. Han som äter, söker den andres blick, flera gånger under tiden dom sitter där men får ingen respons. Jag blir seriöst förbannad! Ber om ursäkt om någon finner det stötande att jag fotade men jag döljer personerna på bilden.

Jag säger till mitt sällskap att snart brinner jag av, på riktigt, vad f-n är det som händer. Men jag tyglar mig, enbart för det jag började att skriva, jag kan ju bara spekulera, jag VET ju faktiskt ingenting om situationen. OM, jag hade brunnit av eller ifrågasatt hela händelsen på nåt sätt, är det inte heller så säkert att han som satt och åt, hade tyckt att situationen känts tryggt och bra. Hur borde man agera om man ser något sånt här?

Det blir ju som ett vågspel. Hade ju varit en helt annat grej om jag faktiskt hade svart på vitt att detta är ett uppdrag, och dessutom hade jag nog behövt veta, under vilka former uppdraget var utformat. Jag kan ju inte påstå att jag vet att dom ska prata och hänga på ett mer socialt sätt. Det kan vara så att han bara vill ha någon med sig men som inte ska störa på nåt sätt. Fast det är långt ifrån min upplevelse av det hela.

Vad kan jag nu vilja ha sagt med detta inlägg, månntro? Jo, mina vänner, om man inte har ett intresse och engagemang av att hjälpa andra till att ha bra och minnesvärda dagar, ska man inte ens vara berättigad till såna här jobb eller uppdrag. Låt dom uppdragen gå vidare till dom som faktiskt engagerar sig med hela hjärtat. Sitt inte av er tid enbart för det ni får in på kontot. Halva belöningen av att göra såna här grejer är ju VETA att man gjort det bästa man kunde, för att få till en bra dag. Gör man det så kan det inte bli annat är win win för allihop. Jag vet att hjärnan pratar väldigt mycket men glöm inte att hjärtat ska vara med, också.

Var en sväng på Röda Korset också. Gissa vad som fanns där…jo en tadaa…lampa. Jag gillar ju såna, haha. Och nu sitter den ny (gamla) lampan i vår hall. Cool va?

Avslutade gårdagen med Bokklubbs träff. Där jag fick bekänna att jag inte lyssnat på mer än en kvart innan min hjärna (inte hjärtat) skrek att jag skulle stänga av för jag fixade inte dialekten eller orden. Fast jag var inte ensam om att reta mig på dessa saker, så det var kul. Däremot hade dom andra tjurat sig vidare med att lyssna och nån hade istället valt bokformatet.

Betygsättningen blev hög, 4.5 av 5 möjliga. Jag som inte lyssnat på den, gav en 4 utifrån vad dom berättade om innehållet, den lät ändå värd att läsa. Jag kommer inte att försöka lyssna på den. Nå, det får ligga på en framtid, nu blir det något helt annat. Nämligen denna!

Ska köra igång den redan idag så hoppas jag att det blir en sån där man inte kan sluta lyssna på utan att den väcker mersmak, med en gång. Sagan om Isfolket kommer jag ändå att fylla ut med, mellan gångerna. Den ska jag absolut lyssna igenom alla böcker av.

Med det så önskar jag er alla en fin fredag!

Man kan ha 🌍 minsta tålamod och man kan ha…

Av , , Bli först att kommentera 13

Kvällspasset i P4 hade en fråga i förra veckan, vad man kunde komma på att man har som är i miniformat. Jag funderade och klurade…miniformat 🤔 Hm, man kan ju ha världens minsta tålamod

Har man haft barn har man förmodligen små små lämningar av leksaker som oftast är mini modeller av stora saker.

Eller så samlar man själv på leksaker av visst slag och där kan det ju finnas nån minigrej, förstås

Jag kom i alla fall att tänka på den lilla Tysk-svenska lexikon boken som finns här i huset. Jodå man kan läsa i den, även om det är halvkrångligt.

Sen kom jag faktiskt på en annan mini grej. Att det finns skallar här av olika typer, det vet ni som känner oss. Men en liten…pytteliten del av skalle, kanske jag inte visat. Den hade Annelie med sig, rätt cool va, kolla in dom små huggtänderna.

Hade skallen varit mer platt hade jag ju lätt påstått att den tillhört en huggtandsfjäril, moahaha…

En mus är det ju inte eftersom dom inte har huggtänder, men nåt litet rovdjur har det varit en gång i tiden.

Hade besök av eventuella framtida hyresgäster igår. Dom var jättetrevliga så dom har jag inga problem med att låta bo däruppe. Dom får 2 veckor på sig att fundera. Det är ju lite halvsvårt att hyra ut möblerat, men det finns som inga andra options för vår del. För en tom lägenhet däruppe, tarvar plats att förvara sakerna som man måste göra sig av med, och jag vill INTE, ha nåt mer därnere. Det blir som bromsklossar överallt.

Ikväll är det bokklubbsträff. Där ska jag bära hundhuvudet och tala om att jag lyssnat 15 minuter på en bok som jag fick hjärnsläpp av, så det gick inte. Men nu är jag superglad att jag faktiskt hittade Sagan om Isfolket på BookBeat. Älskar ju den serien, så den ska jag lyssna på vid sidan om allt annat.

Önskar er alla en fin dag!

Till det sista andetaget…🧡

Av , , 6 kommentarer 15

Det blev en lång, intensiv dag på lasarettet igår. Där jag fick ta avsked av en person som betytt en hel del under alla år vi kamperat ihop. Den här vännen har avslutat sitt äventyr i det här livet och gått vidare till nästa.

För oss som är kvar, blir det att vända blad och sen får vi se vad som händer i nästa kapitel. En förtvivlad röst från rummet där vi satt efteråt: ”-Varför dör människor som förtjänar att leva?”

Finns inga svar att ge, men frågan väcker ändå tankar. Livet vi har, styr vi själva över, fast det kräver att rätt person står vid rodret. Vi är alla olika individer med så stora skillnader i vår packning, att man aldrig kan jämföra en människa med någon annan. Man kan dra paralleller, man relaterar men det säger ändå ingenting om individens inre. Vi är nog alla, gåtor och vem vet…där vi hamnar efteråt, kanske svaren finns, eller så fortsätter vi, fast i annan tappning.

Jag är i alla fall glad över att jag fick sitta där till slutet, hålla en hand och höra det sista andetaget. Inget man vill men det blir ändå ett fint avslut på en lång resa här på jorden och en lycklig fortsättning i en annan värld 💜 🧡

Ha en fin dag, allihop!

 

Tänker jag fel, nu igen, eller får jag medhåll, månntro 🤔😊

Av , , Bli först att kommentera 12

Det ploppade upp en dödsannons i FB flödet igår. Bilden på dödsannonsen kom från en grupp (kommer inte ihåg vilken) och är ingen jag följer, men den drog ögonen åt sig. Det var nämligen en egenhändigt diktad dödsannons av den som vandrat vidare.

Den var så fint skriven och jag kunde inte låta den försvinna innan jag lagt en kommentar. Jag skrev och jag citerar: ”Absolut älskar detta 🧡 Varför gör inte fler på det här sättet. Ska genast börja diktera ihop en alldeles egen hyllning till livet och mina vänner. Man kan ju för all del, uppdatera vartefter, då man inte vet, vad morgondagen har att ge.”

På riktigt, varför ska andra skriva något om den som dött? Det vi alltid säger hela tiden, att man ska tala om innan det är för sent? Berätta idag istället. Men sedan, på en minnesstund, kan man ju få dela minnen och fina berättelser om personen i fråga. Jag kanske tänker fel (inte ovanligt) fast jag föll absolut för det där.

Som vanligt fylls min lediga tid med samtal, sms, problemlösningar och annat, så jag är redan på jobbet innan jag kommit mig dit. Kan en del av allt detta bero på den tid jag varit hos min brukare/kund? Kontrollbehovet har vuxit och man har svårt att släppa taget om en hel del. Inget ska ramla mellan stolar utan allt ska kollas och dubbelcheckas. Nåja, jag får väl chilla då jag går i pension…då jag fyller 76½ år…typ.

Medan jag skriver det stycket har jag skickat 3 sms, och lovat att återkoppla till en av dom, då jag är på plats på jobbet. Och mitt pass ser ut att börja tidigare än planerat så jag har inte så mycket tid kvar att göra annat på då

Ska bara avsluta här med att tipsa om alkoholfri glögg som finns att köpa på våra matvarubutiker och det finns säkert en massa alkoholfria alternativ hos Bo-Lage också. . Så…here it comes…för er som vill hålla det enklare och för all del billigare.

Dom flaskorna kanske inte är tvärenkla att få tag på idag men jag vet att det finns ett stort sortimenet att välja mellan. Hade även några oöppnade, ej alkoholfria glöggar därnere

Samt en massa öppnade (på bild en bråkdel, behöver inte flasha mer än nödvändigt) men som synes ej så intressant att tömma, glögg är fortfarande ingen favorit oavsett alkohol mängd.

Hoppas på en fin måndag för er alla!

Polka cider, nä fy tusan, men Winter Orange, mm…

Av , , Bli först att kommentera 14

Till glöggen igår gjorde jag lite tilltugg av olika slag. Mjuk pepparkaka som rostas, får kallna, och sedan brieost, valnöt, färsk fikonklyfta och lite honung ringlat över alltihop. Den var jättegod!

Jag gjorde smördegs pinnar med chilirostade vallmofrön och mozzarellaost, en blå Marianne godisfluff och en skumgrans fluff. Till pepparkakorna en apelsin kräm, den var underbart god, men jag skulle ha gjort den samma dag, den var sprits bar då den var ny men hade sjunkit ihop till dagen efter. Fast huvudsaken var väl smaken!

Ja, ni kan ju få en liten rund visning, så där 3 minuter innan den första glöggtestaren var på plats.

Det var förövrigt Nicco, som var först. Och som pris för det fick hon springa över till Ica Nära och införskaffa en korkskruv med handtag. Den där Brännland Iscider, var ju inte så lätt öppnad minsann.

Lotta kom strax efteråt och fick vara den som faktiskt fick loss den tjuriga korken. Åke hämtade Jitte och Ina som lyste upp med sin närvaro och present, haha. Döskalle ljus som man förstås inte kan elda upp, då försvinner dom ju…

Sivert och Ewa kom strax innan Mats P Karlsson, han hade minsann med sig go´chokladen…

Och några steg efter kom Anna och Ingvar. Av dom fick vi guld, skogens guld, en låda med frysta hjortron. Oj, dom kommer att hanteras varsamt och ätas upp med andakt

Glöggen smakade bara bra, den som det gick åt mest av, var inte helt otippat, Blossa Guld med konjak. Och av dom där lustiga ciderburkarna jag köpte, så dömde vi nog allihop ut, både Skumtomten och Polka. Skumtomten, beror lite på tillfället, och kanske inte en hel burk, utan nåt i ett litet glas vid sidan om. Pepparkaka, mm, där hade vi kanske delade meningar, kan vara en sån där att antingen gillar man den eller så gör man det inte. Lite roligt att säga så egentligen, för så är det väl med precis allt, om man inte räknar efter ett snitt 😜

Men…Winter orange, gillades av alla, om jag inte missade någons missnöje. Den här ska jag absolut köpa hem mer av. God, fräsch och passar nog till lite av varje. Innehåller sötningsmedel så kcal/100ml ligger på 27, kontra en ”vanlig” cider som brukar ligga på ca 182kcl/100 ml.

Prat, surr, musik och skratt. Då Mats P lämnade ropade Jitte: ”-Vi ses på tisdag!” Fast jag hörde:” -Vi syns på Insta!” Vilket blev aningens hilarious, då Jitte tillhör det där släktet som inte använder sin mobil till så mycket annat än vad den var menat till, från början.

Släckte den näst sista lampan (sänglampan är alltid den sista), vid 02.00 tiden, sparade faktiskt allt plock ihop till idag. Hade en trevlig kväll, precis som vi alltid har. Så det får som vanligt, bli fler gånger, vad annars 🧡😊

Blir nog en stillsam söndag, tänker jag. Fars dag, mja, våra pappor finns ju inte med oss längre. Kan hända att vi åker ut en sväng ikväll och tänder ljus på gravarna. Åke är inte min pappa…fast han kanske får en tidning och god choklad av mig, bara för att han är far till mina barn.

Här avrundar jag med en filmsnutt som är för rolig. Dottern som inte ville gratulera sin morfar/farfar på fars dag 😊😄, utan ifrågasätter varför i hela världen hon ska göra det. Han är ju inte hennes pappa 

Ha en bra söndag allihop och grattis till alla oss som hade eller har, världens bästa pappa, oavsett om det är via blodsband eller ej.

Vissa saker eskalerar fort, och kan bli nåt du inte tänkt

Av , , Bli först att kommentera 14

En av dom bästa arbetsgivarna 🧡 Intresserad av att jobba som personlig assistent? Sök, och tänk att varje dag du gör, oavsett om det är som tillsvidare anställd eller vikarie, räknas som erfarenhet. Och det vet vi väl alla, erfarenheter växer vi av och varför inte dela med sig av det vi kan 😃 Klicka på bilden så kommer du till annonsen.

Höll mest på med städning igår, där det ena gör att man måste fortsätta med nåt annat. Man börjar i ett hörn, upptäcker nåt som skulle ha varit åtgärdat, tar det och hittar nåt nytt då man hämtar verktygen som krävs. Never ending story!

Började riva i hörnet där en barhylla står, i förrgår. Nuddade lampan som står där i hörnet, slog igång den och kom ihåg att knappen inte är som den ska. Lampan blinkar om man kommer åt den och det sprakar lätt i av/på knappen.

Här involverade jag Åke i problemet och han fick jaga efter ny sladd igår. Det hittade han, så voila, en fungerade lampa som inte ska starta några bränder, står nu på plats igen.

Saker och ting kan eskalera fort om man inte sätter på skygglapparna och bara gör det man tänkt man skulle göra. Men å andra sidan, det blir bra då det är gjort.

Fungerade dock inte så, för den här killen, hahaa…

Nä jag har en del att göra även idag, så nu ska frukost intagas, jag har redan hunnit med Winstone och dagens första men absolut inte sista, kaffetår. Önskar er alla en fin lördag!

 

Kan inte vara ensam om att tycka detta 😊👌

Av , , Bli först att kommentera 18

Läste nåt fantastiskt i senaste Kommunal Arbetaren. Det finns Förskolebussar. Dock bara 2, men hallå…tänk om det kunde finnas några i varje Kommun i hela Sverige. Det här gillar jag!

Jag gjorde ju en väldigt snabb karriär på Förskolan Klumpen, innan jag hoppade på mitt nuvarande yrke som Personlig Assistent. Jobba med barn, nej tack, inget för mig. Hur roliga och underfundiga dom än må vara. Men här tror jag att ekonomin styr mycket över trivseln.

Man ska inte jobba skjortan av sig då man har såna här viktiga positioner i sitt arbete. Man jobbar ju för tusan med människor. Det måste få vara tillräckligt med personal och tid, för att kunna generera ett gott resultat från alla håll och kanter.

På Klumpen hade dom under en period (vet inte hur det ser ut idag), plockat bort gungorna. Dom hade inte tillräckligt med folk så dom kunde tillåta barnen att gunga. Man var ju tvungen att avsätta personal dit för att hålla koll och då fanns det inte ”fröknar” för att täcka upp.

Varför tänker man inte att barnen som växer upp, lär sig oändligt mycket under deras tid på Förskolorna. Här ska dom ju lära sig att leva och kompa ihop med andra, på ett bra sätt, som dom sedan tar med sig. Det får visst finnas begränsningar men lägg pengar på det där extra som skapar trivsel, bra och fina minnen och en trygg uppväxt även utanför det egna hemmet.

Min tanke om det hela, och jag tror att jag ändå skulle få medhåll av några, i alla fall.

Winstone höll inte med om att hundbad är något man eftersträvar. Fast han blir så otroligt fin efteråt, det går ju inte med ord beskriva…inte bilder heller, för den delen.

Var in till Bo-Lage under tiden och detta hoppade ner i påsen, ojoj…

Ingen glögg men här är tanken att vi provsmakar i mindre glas, man blir ju lurad av don roliga burkarna och det är ju ändå lite jul över glögg. Så då kan ju inte jul cider bara fel. Har jag rätt eller har jag rätt?

Sen valde jag en Blossa 04, där vi får ta oss tillbaka i tiden, 19 år, närmare bestämt.

En Brännland iscider med glöggsmak, den har vi testat förut, den går fint att dricka iskall, vilket jag tänkt att vi ska göra.

Och givetvis, Blossa den där Guldstjärniga flaskan, där både silver och guld är jättegod.

Den viktigaste av alla är ju Blossas 23:a och den har jag ju redan införskaffat, så nu är inköpen klara. Jag städade upp i barhyllorna men svårt att sortera då det är mer av vissa sorter och vart ställer man en Vodkabaserad drinkmix? Well well, nu står dom i alla fall på dammfria hyllor, avtorkade och fina.

Tog 2 fina bilder vid Strömpilen, då hundbadet var klart.

Idag ska jag städa lite och påbörja en del av tilltugget till imorgon. Så jag har det jag gör, tror jag

Avslutar med en sån där bild där man tror att det är nåt annat fast om man tänkte efter så insåg man att man blev lite lurad, haha. Ha en fin fredag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten