Efter campandet vid Fyrisån, bestämde vi oss för att satsa på en annan camping. Theresé hade lokaliserat en som låg ganska lämpligt till. Innan vi körde in så pratade vi med campingvärdarna för att försäkra oss om att en 12 meters buss skulle rymmas där, det var inga problem, sa dom och pekade ut en plats vi skulle få stå på.
Allt var verkligen frid och fröjd, lite folk, inget stök och bök. Niccolina hade fått sig en leksak, och här går våra minnen isär, jag har nämligen för mig att hon fått ett flygplan eller fågel, som skulle dras upp för att sedan släppas av. Hon och Åke tror att det var en typ av drake, nå, det spelar ingen större roll, det som hände, hände i alla fall.
Åke skulle nu testa denna leksak och det gick inte som planerat, den fastnade nämligen rätt så högt upp i ett träd. Nu plockade han fram en sån där vikstege, och med sina träskor på fötterna klättrade han sedan högst upp, på det absolut sista steget, där man inte ens ska stå, och i händerna håller han ett kastspö som han sträcker upp mot, och in i, trädet.
Här skyndade jag mig in i bussen för att plocka fram kameran, jag förstod faktiskt, utan större matematiska kunskaper, att detta skulle inte sluta som han hade tänkt sig. Tyvärr, min reaktion var inte så bra, jag fick bara ett kort då han landade på backen. Givetvis tippade hela alltet och han hade bara tur som inte bröt några armar och ben…men leksaken fick han med sig ner.
Sedan satte det igång att hällregna och det var inte nådeligt hur mycket vatten det kunde komma på den fläcken där vi stod. Dessutom hade vi fått ställa bussen längst ner i ett svagt nedförslut, och ovanför var det en nyplanterad gräsmatta, kan ni gissa vad som hände då vi skulle därifrån, dagen efter?
*Slurp* så sjönk bakhjulet ner i geggan, och den ville inte komma upp. Åke bar stenar och grus, som han slängde in under hjulet, jag offrade vår nya dörrmatta, den sköt iväg som en raket, campingvärdarna öppnade inte dörren då vi knackade på för att fråga om dom hade en spade att låna ut, dom vågade kanske inte.
Till slut, mitt i alltihop, kommer det tre tyska killar, vi förstår inte vad dom säger men dom visar med händerna att dom ska hjälpa oss att putta på, och se…med fyra människokrafter därbak och Åke som gasade, så släppte äntligen geggan, greppet om bussen och vi tog oss upp. Vilken pärs! Vi försökte lappa ihop hålet i gräsmattan så gott vi kunde, med våra händer och fötter och sedan lämnade vi placet för gott.
Nu sa då Nicco, då vi satt i Kubbe och mindes alla resor, att hon minsann inte hade haft en lätt uppväxt. Inte fick hon leka med vem hon ville, och inte fick hon äta vad som helst (läs blogginlägget ”vi äter inte lera”), och sina leksaker fick hon då heller inte ha för sig själv…stackars barn 🙂
Önskar er alla en fin dag i solen, själv ska jag hämta en bilbarnstol som jag hyrt på barnens hus, åka på maxi, hälsa på Bo-Lage, och ikväll hämtas Theresé, Anders och Sally upp på flyget, dom landar efter sex ikväll. Och sedan ska vi bara ladda för den stora cowboy festen i Maltträsk, som går av stapeln imorgon.
Senaste kommentarerna