Etikett: present

Fyllde jag år?

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 februari 2011 kl 10:02, 4 kommentarer

Det kunde man nästan tro då Theresé plockade fram ett paket till mig igår kväll. Mja,sa hon, du har ju namnsdag på måndag och sen blir det väl morsdag någon gång framöver (typ närmare jul) så då kan du ju få en present nu då.

Det var fyra assietter tillhörande dom tre kopparna jag hade sedan tidigare, samt fem djuptallrikar och sex vanliga tallrikar som jag fått av Theresé. Fina är dom och jag håller alltid ett öga på porslins sidan då man är ute på loppisar och andra ställen, men jag har aldrig sett något ur denna serie, Pomona, från rörstrand, men en dag så, kanske…

Uppstekt pizza o kall gröt

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 november 2010 kl 09:30, 6 kommentarer

Allt gick inte riktigt som planerat igår…men vi är van. Först skulle vi gå till svärfars garage och lufta bromsarna, det gick inte, det saknades en speciell bricka så det var bara att knata iväg till Brällas kylarverkstad där han hade en sån. Tillbaka igen och då gick det fort. Vi tog den bilen upp till Norum och nu är bussen vintrad och klar:

Här ska det tydligen byggas ett jätte tak, det är projektet farsan håller på med.

Klockan tickade på så det blev en blixtvisit inne på Ica raketen och sedan hem för att påbörja lunch pizzan, jag hade köpt en sån där tub med deg, som smäller till och poppar ut ur rullen då man tar bort papperet, sen följer ju tomatsåsen med i kartongen, ganska praktiskt och snabbt…men inte den här gången.

Efter en halvtimme var osten bara lite svettig, jag kunde till och med ta ut plåten med bara händerna, JAAAA, ugnen har pajat, tack för det televerket. Där sprack min veckoplanering av middagar. Vi får se om Åke kan fixa den eller om det blir återvinningen. Så står man där med en halvgjord pizza, vi är dessutom en timme sena och man känner sig lite halv hungrig sådär, vad gör man då?

Antingen ringer man en vän, eller så kommer man på något annat, jag slog igång tre stekpannor och stekte pizzan på undersidan sedan kördes den i mikron för att osten skulle få smälta och faktiskt, det funkade riktigt bra. Det var bara Nicco som var missbelåten, hennes bit blev lite bränd och när hon dessutom i ren protest, inte ville ta en ny bit så blev det inte en så stor lunch för hennes del. Uppstekt pizza, ja det har jag då aldrig provat förut men nu är det gjort.

Steka upp saker gör man ju då man vill ha dom varm men samtliga saker blir ju kall med tiden. När Nicco var liten så körde alltid Åke med orden: Kall gröten! När han rapade, och han är inte alltid så diskret när han gör det heller. Nicco gick på dagis och var väl runt en tre år. Dom hade suttit och ätit lunch, hon rapade och sa –Kall gröten! Och då hade fröken genast talat om för henne att så där säger man ju inte. Nicco var besviken då hon kom hem och tog upp detta med hennes käre far, att han hade hittat på detta och det var ingenting man skulle säga.

Nå, idag är det i alla fall Åkes dag…och alla andra pappors dag. Åke ska minsann få sig en present men vi ska vänta tills Nicco har stigit upp. Ni får ha en bra dag allihop och grattis till papporna!

Gyllene måsen

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 oktober 2010 kl 08:56, 2 kommentarer

Theresé talade om att min bror skrivit på ansiktsboken, att dom var ute och åt en fin middag på en respektabel restaurang, hon kommenterade då och frågade om det inte dög lika gott med amerikansk buffé på gyllene måsen.

När hon sa detta till mig så undrade jag givetvis vad gyllene måsen var för något. Tänk efter riktigt ordentligt sa hon…amerikans buffé…gyllene måsen. Näpp, jag gick bet på det, hon fick tala om vad det var. Jamen Mc Donalds såklart, amerikanskt påhitt och det gyllene m:et symboliserar ju måsen.

Själv satt jag och funderade på något finare ställe, men just det där med måsen, kunde jag inte begripa, jag tänkte på hotell Uttern och sedan att det säkert finns fler sådana fashionabla restauranger och hotell med fina djurnamn, men mås, hm…

Jag letade upp hotell Uttern, för jag har nämligen för mig att vi passerade ett sånt hotell, på väg ner till Småland, och sedan läste jag att dom skulle ha rum som låg under vattenytan, eller något sånt, men det står inte på deras hemsida, i alla fall, jag tyckte det lät så intressant, men nu undrar jag om jag har drömt om det?

På tal om drömma så var drömmen precis innan jag vaknade, lite knäpp. Farsan skulle tydligen fylla jämnt och min kusin undrade om jag visste vad min lillebror skulle ge honom i present. Nä, svarade jag och undrade förstås vad han hittat på. Jo, han skulle få en hårborttagning med vax, under armarna. Oj, vilken fin present…eller kanske inte.

Igår tog vi oss en liten biltur, man blir ju tokig av att bara sitta inne, vi åkte till antikhuset i Rödånäs (det där nya stället bredvid macken) dom har än så länge, öppet både lördag och söndag, men han visste inte hur länge dom skulle fortsätta med det.

Mycket saker har dom och en del läckra femtio och sextiotals taklampor, jag skulle nog ha kunnat tänka mig en eller annan, men just nu är vi inte i behov av någon lampa, så jag snålade.

Min förkylning vill inte ge med sig, snacka om tjurigt. En riktig rethosta har jag och fortfarande är det som en öken i halsen. Jag får nog ringa och höra vad dom säger på jobbet imorgon, om dom vill ha dit mig. Nu önskar jag er en fin söndag!

Apropå this and that

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 oktober 2010 kl 07:04, 2 kommentarer

Nu har Sally börjat göra önskelista, enligt Theresé så är detta vad hon önskar sig sedan:

Egentligen, från början, så var det inte den sparkbilen vi nu köpte till doppresent som jag hade tänkt mig. Jag hade nämligen sett i tidningen bil och bostad, en bild på en sparkbil föreställande en BMW, tyvärr fanns inget inköpsställe angivet och när jag sökte på nätet så verkade den inte finnas här i Sverige, så det bidde ingen sådan.

Coola leksaker finns i ett överflöd och man kan undra hur någon en gång i tiden kunde nöja sig med ett par kottar och några stickor att sätta in som ben.

Igår var det bastukväll, och det blev en liten lektion i hur man kan knappa in siffror på mobilen för att se sitt saldo. Ni vet, *120#. Marianne verkade nämligen ha fått sig en mycket konstig mobil i present, hon måste ladda den med minst femtio kronor, titt som tätt även fast hon har 400:- på den. Om hon inte laddar den så stängs den bara ner och ingen därnere kunde då begripa vad hon ha för mobil. Eller vad det kan vara för konstiga villkor på den.

Apropå Marianne så berättade hon i somras om en väninna som skulle bjuda på middag. Vem som blev bjuden kommer jag inte ihåg men hon hade i alla fall vid middagsbordet sagt att jag tror vi tar en lättare middag idag…vi tar ett äpple. Schysst bjudning!

Svärfar och svärmor brukade också, apropå enkel mat, ta med sig en termos med buljong då dom åkte ut på isarna uppe i kittelfjäll, för att fiska. Vid ett tillfälle då svärfar stod och kokade denna buljong så kom en tvättäkta Kittelfjällsbo intravade i köket, han tittade på när buljongen kokades och sedan hälldes upp i termosen –Du kokar enkel mat, sa han. Nja, svarade Nicke, vi ska bara ha med oss något värmande ut på isen, men han verkade inte riktigt tro på detta. -Koka enkel mat sa han igen och tyckte sedan att han skulle ta en korvbit och skiva ner, föreslog han och visade hur han skulle karva ner några korvskivor i buljongen.

Jag känner mig inte helt hundra, håller på att åka på en rejäl förkylning, men det kanske inte är så konstigt med tanke på vart jag tillbringar mina dagar. Får se hur länge jag klarar mig, nu är det i all fall dags att göra sig redo för en ny dag. Hoppas eran blir bra!

Pre…

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 juni 2010 kl 09:49, Bli först att kommentera

Nu tar vi ordet present, det skulle då vara innan det blir för sent, alltså pre – sent

Katt i skokartong

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 mars 2010 kl 09:41, 2 kommentarer

Niccolinas mormor och morfar kom förbi i måndags och lämnade en present till henne. Förutom pengar var det två böcker som var nedpackade i en skokartong. Den lade Enya genast beslag på men ni kan ju tänka er hur det såg ut då en katt på 6 kilo skulle klämma ner sig i den.

Ser ut som om hon skriker men jag lyckades fånga henne mitt i en gäsp. Niccolina lyfte upp kartongen med innehåll på skateboarden och gav henne en åktur i teverummet och passade på att fota henne på brädan.

Mobiler och fjärrkontroller

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 mars 2010 kl 07:04, 2 kommentarer

Jag tror att det var någon reklam om mobiltelefoner, igår på tv:n, och Åke sa något om att nu kunde man se på tv i mobilen och att människor måste ju verkligen vara sugen på att se på tv. Ja, sa jag, eller så är dom desperata.

Javisst, det är upp till var och en vad dom vill betala för och på hur liten tv dom vill titta, jag däremot, skulle inte idas göra det. Mobilen för mig är egentligen ett onödigt ont, jag tycker inte om mobiltelefoner, men…

Det finns onekligen en del fördelar. Att till exempel skolan kan nå mig, snudd på, vart som helst, om det skulle hända Niccolina något, och att jag kan nå någon i nödfall. Sen har man alltid en kamera i fickan om det är en bild man vill dela med sig av.

Men tänk hur det var förut, för en så där 20 år sedan. Då hade man en väggfast telefon som oftast stod i hallen. Några få, hade mer än en telefon, det var rena lyxen. Sen tävlade man om att svara då den ringde, för det var alltid lika spännande, vem det kunde vara och vem som skulle få sitta i telefonen ett litet tag. Och då var det verkligen ett litet tag också, det var inte alla som hade råd att sitta och surra i en halvtimme, men det berodde ju också på om det var ett rikssamtal, då blev det bara några minuter.

Ta sedan tv:n, och fjärrkontroll, vad var det för något? Vi hade ingen fjärrkontroll till våran första tv, utan man fick minsann lyfta arslet för att byta kanal, å andra sidan hade man, åtminstone vi, bara två kanaler att välja mellan så det blev inte många byten.

Åke investerade i en video, den kostade hela 6500:- och det var mycket pengar för 25 år sedan. Och den videon hade en fjärrkontroll. Och idag köper man en kombinerad video/dvd spelare för någon tusenlapp, sånt som man kan ha liggandes i börsen. Nog har det blivit skillnad alltid.

Men man får nog vara glad över att tiderna ändras, det enda som är synd är att vi blir svårare och svårare att tillfredställa. Ge bort en mobil till någon i present så duger den ändå inte, om det inte är den absolut senaste modellen, och själv var man glad om man fick ringa till kompisen som bodde på samma gård, ibland, istället för att man alltid skulle springa över dit.

Ni får ha en bra tisdag, Åke frågade innan han åkte på jobbet, vad jag skulle göra idag, jag vet inte svarade jag, dagen är helt öppen och oplanerad. Aha sa han, det blir alltså en flexdag. Ha, då kan man göra, precis vad som faller en in. Inte dumt!