Min blogg börjar bli tråkig och enformig. Antingen måste jag göra ett uppehåll, eller hitta på ett låtsasliv.

Så här är verkligheten nämligen. En sväng till vårdcentralen i dag igen. Lindade mitt ben i går och låg på soffan största delen av dagen. Mot kvällen började det tokvärka. All svullnad hade gått ner, mitt ben var helt normalt i storlek men den röda onda fläcken var större, så i morse ringde jag min doktor igen. När hon är på jobbet, får jag oftast tag på henne under hennes telefontid. Hon ville se på benet och nu blir det ny tiodagars penicillinkur. Det var precis vad jag ville ha, för jag är livrädd för alla hemska komplikationer man kan läsa om på nätet.

Att linda hela foten och benet visade sig vara en konst i sig. Jag fick en ny fin linda av doktorn i förgår och trodde att det inte skulle vara något problem att linda själv, eftersom jag under årens lopp lindat både fotled och knä (på samma ben). Men det var inte så lätt att få till det bra runt foten, det gick upp hela tiden. Jag satt hela förmiddagen och tränade, för jag är ju envis. Sen tänkte jag att det kanske finns någon instruktionsvideo på nätet, men det enda jag hittade var hur man lindar hästars ben. Jag hittade en skriven instruktion (för människor) som beskrev att man skulle linda foten för sig med en kortare linda och sedan fortsätta med en längre på benet. Jag klippte av en gammal linda jag hade hemma som jag fick på foten och fotleden och slutresultatet blev bra.
Doktorn sa att jag skulle linda när jag är hemma, för det är bättre än stödstrumpor. Och det är ju effektivt, eftersom hela den hemska svullnaden gick ner på bara en dag.

I morgon är det Nobeldagen och jag kommer att ligga på soffan och titta på ceremonierna.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Så blev det vårdcentralen i dag igen. Fick tag på min doktor i morse och beskrev mitt värkande ben. Hon hade inga tider, men bokade in mig hos en trevlig akutdoktor i stället. Varför fick jag inte träffa honom redan i torsdags, i stället för distriktssköterskan som inte visste något?

Snabbsänkan var normal i dag och doktorn tolkade det som att penicillinet hade gjort verkan, men han ville utesluta blodpropp i benet, så jag fick en akutremiss till sjukhuset för ultraljud. Han ringde och bokade en tid, snabbt och smidigt. På remissen stod det att jag hade erysipelas (rosfeber) och när kvinnan som gjorde ultraljudet sa: “Jaha, du har erysipelas”, så hörde jag att hon sa ‘syfilis’. När hon såg min förskräckta min, sa hon ‘rosfeber’. Hur kunde jag höra så tokigt?

Det var ingen blodpropp. Doktorn som tolkade ultraljudet sa att det kan ta lååång tid att läka rosfeber och att det kan blossa upp igen. Han trodde att jag kanske skulle behöva mer penicillin.

Benet är svullet, i synnerhet på kvällen och värker på ett ställe på utsidan av fotleden. Ordination är högläge på natten och lindat på dagen, samt värktabletter.

Sen gick jag till den lilla affären på sjukhuset för att köpa färdig mat. I dag hade de potatisbullar med skinksås och morötter. Det gör jag ju aldrig själv och det var riktigt gott.
När jag stod och valde ett äpple till efterrätt, kom en ung man och bad om hjälp. Han skulle slå in ett paket och undrade om pappret som fanns på rullen var lämpligt. “Är det presentpapper eller julpapper?”, frågade han. Pappret var ursvenskt presentpapper med dalahästar, midsommarstång och figurer i folkdräkter.
“Vad ska du ha det till?”, frågade jag.
“Jag ska slå in en present”.
“Då är det helt rätt”, sa jag.
Det hade jag nog sagt även om det hade varit en julklapp, för det fanns inget annat papper. Men vadå, jag slår in mina julklappar i tapetbitar ibland.

När jag for hem i rusningsbussen steg en liten söt tjej upp och gav mig sin plats. Hon såg nog att jag var trött och hade ont. Hon log så fint mot mig att det riktigt värmde i hjärtat.

Överhört i bussen: "Antingen blir det skitbra eller bajsdåligt." 

Ha en trevlig tisdagskväll <3