Hur kan man glömma en stor förpackning med grönkål i kylskåpet? Jag måste ha tunnelseende.
Jag skulle göra grönkålschips, men det blev inte av just då. Nu får det bli biogas i stället. Jag öppnade förpackningen väldigt försiktigt och höll andan. Det var inte så farligt.

I kväll har jag ägnat två timmar åt att komma underfund med man ’repostar’ ett foto på Instagram, d.v.s. kopierar ett foto från en annans konto till ens eget. Jag ville vara med i en tävling om fina Iittalaglas och då skulle jag lägga in den bilden på mitt Instagram. Johanna har förklarat för mig hur jag ska göra en gång, men jag missuppfattade hennes instruktioner totalt.
Jag försökte på olika sätt att skicka och kopiera… men det gick inte så bra. Då googlade jag och fastnade i hur man tar en skärmdump… fel spår. Till slut hittade jag en instruktion på vilka två knappar man ska trycka på. Ta-daa… hur enkelt som helst. Ibland är det bra att vara envis. Nu har jag huvudvärk.

Min dator beter sig konstigt och jag är livrädd att den lägger av. Det är länge sedan jag lade över mina foton på den externa disken, så jag måste göra det innan något händer. Sen får jag nog börja fundera på en ny laptop. På mobilen och surfplattan har jag installerat ’dropbox’ och litar på att mina foton flyter omkring säkert i cybern om något händer. Eller?

I dag har jag inte gjort någonting. Jag har städat undan tidningshögen, sopat upp lite smulor och varit ute med soporna. Sen har jag tittat på TV, löst korsord, sovit en stund, bloggat och instagrammat. Värmt lite mat och kokat ett par koppar kaffe. Ibland är det skönt att bara vegetera.

God natt<3

Snart har torsdagen gått och jag har inte hunnit öppna datorn förrän nu. Hela dagen har gått åt till att förbereda två möten i kväll. Dels hade vi ett medlemsmöte för bostadsrättsföreningen och efter det ett styrelsemöte.
Medlemsmötet gick fort, för vi hade i princip bara en punkt att besluta om och det var att anta de nya stadgarna. Så nu är det gjort på två möten. Sen pratade vi lite trivselfrågor. Vi har lite funderingar i styrelsen, som vi ville bolla med medlemmarna.

Vi har ingen egen lokal, så vi brukar hyra grannföreningens samlingslokal, en liten fristående byggnad. Jag hade ansvaret för nyckeln och larmet och lyckades förstås inte larma av när jag kom dit först av alla. Jag förstod inte att jag skulle öppna en lucka, utan stod och tryckte på displayen, som dessutom inte hade alla siffror synliga. Och jag som hade hand om larmet på jobbet! Nu fick jag gå efter hjälp.

Sen hade jag hand om förfriskningarna. Fika och frukt. Jag är en typisk ’morsa’ och har med mig servetter och våtservetter (för kladdiga mandarinfingrar) och mjölk till kaffet i en liten flaska. Jag bakade dock inte själv, utan köpte en ’vaniljbrioche’ på ICA.

På ICA hade de små Hoya i hjärtform. Så söta! Undrar hur de växer? Jag köpte en, men tänkte att man kunde ju ha fler och ta med som gåbortspresent. En fin liten kruka till och den blir hur söt som helst.

När jag skulle iväg hittade jag de gröna oxelbären jag plockade i går i cykelväskan. Jag hade glömt dem där. Under natten hade de hunnit mogna till orange. Fort in i frysen med dem.

I morgon ska jag skriva två protokoll och ringa ett par samtal. Känner mig riktigt nyttig mellan varven.

God natt mina vänner <3

Jag känner mig fortfarande lite risig. Vilken tur att jag har en lugn vecka, så jag kan vila på soffan om jag känner för det. Men först måste jag ut i det vackra höstvädret.

Det var en ren njutning att cykla i sakta mak och dra in den friska höstluften. Jag var på apoteket och så ville jag plocka lite mer gröna oxelbär. De såg så fina ut blandade med de röda. Somliga har en orange ton och det blir en snygg skiftning med rött.
Varje gång jag står och plockar oxelbär stannar någon upp och frågar vad det är för träd och vad jag gör med bären. Jag är ju ganska kort i rocken och i dag stannade en ung man som cyklade förbi och frågade om jag behövde hjälp. Sen höll han ner grenarna så jag kunde plocka. Vilken gentleman.

Oxeln kallas för rönnens bror och arten verkar ha uppkommit i Sverige. På andra språk heter den något med ’svensk’…  ex. Swedish Witebeam på engelska, Ruotsinpihlaja (= svensk rönn) på finska och Svensk Asal på norska.

På Ålidhem, Ålidhöjd och universitetsområdet har man planterat en massa oxlar och jag såg härom dagen att man planterat nya små träd på ett område på Ålidhem. Jag hittar inte mina bilder från i våras, men när löven spricker är de först som små silverbollar, eftersom undersidan är silverfärgad. Sen vecklas de ut med undersidan fram och sist vänder sig löven med den gröna översidan utåt. Så trädet skiftar från grågrönt till mörkgrönt. Fascinerande.

Blommorna är lysande vita.

(Swedish Witebeam)

På hemvägen tog jag en sväng via sjön. Det var så andlöst vackert igen i dag. Alldeles vindstilla.

Jag njöt i fulla drag och på hemvägen tyckte jag att det gick för fort, så jag steg av cykeln och gick sakta hemåt bara för att få njuta så länge som möjligt. Vilken lyckorush!

Hade jag varit pigg, hade jag farit hem efter fika och cyklat runt sjön. Nu blev det soffan resten av dagen.

God Natt mina vänner <3