Som en följd av corona har mitt köksbord blivit min arbetsplats. Iförd mjukiskläder med en kopp kaffe vid min sida kör jag mina möten via telefon eller fjärrlänk. När väl arbetsdagen är klar sitter jag kvar inom samma väggar i min tysta lägenhet och känner rastlösheten krypa inom mig. Nåväl, äntligen har jag fått tid att göra något som jag länge velat – plöja igenom HBOs mästerliga serie Chernobyl.

I serien Chernobyl får vi följa experten Valery Legasov som kom att få en avgörande roll i organiseringen av katastrofarbetet med den exploderade reaktorn. Att i den här situationen låta Sovjets främsta expert få föreslå de nödvändiga åtgärder som behövde utföras visade sig vara helt rätt – för han visste vad han pratade om.

Medan jag satt och tittade på serien så slog det mig att det finns en likhet med hur vår svenska regering hanterar den rådande situationen med coronavirusets spridning. För även här har vi låtit en expert få en avgörande roll i att föreslå de åtgärder som anses nödvändiga – statsepidemiologen Anders Tegnell.

Det låter klokt men med det vilar också ett tungt ansvar. Att då i det läget välja att gå en annan väg än WHOs rekommendationer är modigt – om han lyckas. Men vägvalet kan mycket väl visa på hur utbredd han anser att smittspridningen kommer att bli.

Den svenska strategin:

Nu testar vi enbart vårdpersonal och sjuka i riskgruppen – i kombination med kraftfulla åtgärder för att begränsa fysisk kontakt mellan människor. Detta är väldigt omfattande och kostsamma åtgärder som fyller en viktig funktion: Att begränsa och fördröja sjukdomsspridningen. På så vis sprids sjukdomen i en takt som sjukvården klarar av.

Men det innebär också att man gjort bedömningen att många troligtvis kommer att bli sjuka – förr eller senare – och att man inte längre anser sig kunna eliminera sjukdomen så som läget är nu.

WHOs rekommendationer – Singapores strategi:

WHO har vid ett flertal tillfällen lyft Singapores strategi som föredömlig för att eliminera sjukdomen. I den strategin testar man alla misstänksamma fall och gör sedan ett riktigt detektivjobb för att spåra viruset och samtliga som kan ha varit i kontakt med personen som testat positivt för corona. Alla dessa isoleras. Man valde tidigt att lägga all fokus på ”extensive tracing”, spårning där man till och med tog hjälp av polisen för att spåra varje aktivt fall.

”Flattening the curve” eller ”tracing” – när används vad?

Enligt Michael Ryan, executive director på WHO så används ”flattening the curve” med hjälp av ”physical distancing” genom hårda restriktioner för sammankomster, resor, nedstängning av skolor, m.m. när man inte längre anser sig kunna eliminera sjukdomen. Sjukdomen är här och sprids, det är inte längre möjligt att förhindra att coronaviruset sprids bland befolkningen, utan nu handlar det om att fördröja spridningen hos landets befolkning för att hålla det på en nivå som vården klarar av.

MEN, det är viktigt enligt Michael Ryan att se detta som en del av en strategi, där man förr eller senare  – när takten för nya fall avtagit rejält – återgår till ”tracing” eller spårning som vi säger det. Annars kan vi inte eliminera viruset och då riskerar vi att en ny våg av virusspridning drabbar landet.

Har vi valt rätt strategi?

Det här är en fråga som endast tiden kan utvisa. Men för mig som politiker är det otroligt viktigt att ha min tillit till den expertis vi har i landet och jag förväntar mig att man gjort en god analys av de strategier som finns och förespråkas internationellt. Att Tegnell valt att fokusera på strategin ”flatten the curve” kan mycket troligt vara det helt korrekta utifrån hur långt gången sjukdomsspridningen är och vilken kapacitet som den svenska sjukvården har. Men jag förväntar mig också att Sverige redan nu förbereder sig, köper in och rustar vår sjukvård för strategin med masstestning och spårning. Där måste vi lyssna på Michael Ryan och WHO så vi inte riskerar att drabbas av en ny våg av sjukdomsspridnig.

Umeås beredskap:

Umeå var tidigt ute med åtgärder till verksamheten för att begränsa risken för spridning. Det är första gången under min tid som politiker som jag fått följa hur kommunen förbereder sig i krissituation och jag vill berömma kommunens arbete. Man har agerat tidigt och helt i enlighet med de rekommendationer som man fått från Folkhälsomyndigheten. Nu är det viktigt att alla vi invånare i Umeå kommunen läser och följer dessa rekommendationer.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort innerligt tack till all sjukvårdspersonal som i dessa svåra tider gör deras yttersta för att hjälpa de som är svårt sjuka och inlagda på sjukhus p.g.a. COVID-19. Ni är våra hjältar!

I Folkbladet publicerades idag min replik till Moderaternas debattartikel ”stoppa ungdomskriminaliteten”. Jag önskar er alla en trevlig läsning!

Att bekämpa kriminaliteten så att alla vi Umeåbor kan känna oss trygga i vår kommun är en av våra viktigaste uppgifter som politiker. Men för detta krävs att vi sätter oss in i vad som leder till att unga människor hamnar i en kriminell bana. Vi måste lyssna till polisen, UmeBrå och alla de inom socialtjänst, skola och fritidsverksamhet som jobbar med ungdomar i riskzonen.

Moderaterna vill se fler tvångsomhändertagande enligt LVU, hårdare straff, slopad ”straffrabatt” för ungdomar och fler poliser. Allt detta är kostsamma åtgärder med tveksamma resultat som riktar in sig på de unga som redan hunnit halka in på en kriminell bana. Då är vi redan för sent ute.

I flera uppmärksammade granskningar av unga grovt kriminella som dömts för grova våldsbrott konstateras att många av dessa redan varit omhändertagna enligt LVU – ändå fortsatte deras kriminella bana. I en artikelserie om grovt kriminella i Malmö konstaterade Socialtjänsten att de ”fick gissa sig fram” och efterfrågade mer forskning för att bättre förstå vilka åtgärder som är effektiva.

I GPs kartläggning av läget i landets särskilt utsatta områden intervjuades 14 lokalpolisområdeschefer. Budskapet var tydligt – hårdare straff löser inte problemen. En stor majoritet av de svarande lyfte istället fram åtgärder för att stoppa nyrekryteringen. De pekade ut segregationen som ett viktigt problem och betonade skolans avgörande roll – där sviktande skolresultat tillsammans med bristen på meningsfulla fritidsaktiviteter kan få förödande konsekvenser.

Skolmisslyckanden har visat sig vara en avgörande riskfaktor för att hamna i kriminalitet. Det börjar redan i tidig ålder och kan gå riktigt fort utför. Skolmisslyckande och långa väntetider till BUP i kombination med segregation och brist på meningsfulla fritids- och kulturaktiviteter för ungdomar är faktorer som tillsammans avsevärt ökar risken för kriminalitet.

Det är därför som vi i Miljöpartiet på lokal och nationell nivå valt att fokusera på satsningar som förebygger risken för kriminalitet – innan det är för sent.

På nationell nivå har vi gjort riktade satsningar på BUP. Vi har gjort stora satsningar på stöd i undervisningen till våra barn i tidig ålder så att de får hjälp i tid och inte halkar efter med sviktande skolresultat. Dessutom har vi gjort riktade satsningar för att minska ojämlikheten i skolan.

I Umeå driver Miljöpartiet att våra skolor ska bli bättre på att ge rätt stöd i tid i undervisningen för barn med NPF-diagnoser så som exempelvis ADHD. Vi är stolta över att Umeå satsar mest av alla kommuner i Sverige på kultur, och gläds över vår topplacering som idrottskommun. I Umeå ska alla barn och unga ha god tillgång till meningsfulla fritids- och kulturaktiviteter.

I ett växande Umeå är den sociala hållbarheten avgörande. Det är därför ytterst viktigt med blandade boendeformer i alla stadsdelar för att undvika segregering.  Här spelar Bostaden en viktig roll med tillgång till hyreslägenheter i hela Umeå.

Vi i Miljöpartiet kommer att göra vårt yttersta för att motverka ungdomskriminalitet i Umeå. Det gör vi bäst genom att satsa förebyggande – innan det är för sent.

Det är corona-tider och detta ska givetvis tas med största allvar. Men det har bara gått fem dagar sedan regeringen beslutade om ett tak på 500 pers för ett evenemang, och det är lång tid kvar till den kommande säsongen börjar.

Att tuffa beslut i extraordinära tider kan slå orättvist är jag fullt medveten om, och jag hade haft en annan förståelse om man antingen avvaktat ett tag eller haft en öppenhet inför beslutet för att diskutera möjliga lösningar för de klubbar som efter en lång säsong äntligen såg dörren till en högre liga stå lite på glänt.

Men att nollställa en hel säsong rakt av utan att ens diskutera möjliga förslag – likt Premier League – för tillfälliga uppflyttningar och utökningar av SHL och Hockeyallsvenskan är djupt orättvist mot alla de lag som kämpat hårt och framgångsrikt för ett avancemang.

Att ett sådant avgörande beslut sker så förhastat riskerar att leda till spekulationer. För det är tyvärr inte första gången som Svenska Ishockeyförbundet anklagats för att agera på ett sätt som försvarar vissa klubbar framför andra. Så sent som i juni skrev Marcus Leifby artikeln ”Det stinker uppgörelse på lång väg…” Och det är tyvärr något som länge påtalats av klubbar i Hockeyallsvenskan och Hockeyettan.

Is i magen och en sund dialog med berörda klubbar för att finna den bästa lösningen hade varit att föredra. Tröskeln upp från Hockeyallsvenskan till SHL är enorm rent ekonomiskt och för klubbar som vädrar en möjlighet att kunna kvala till sig en plats innebär det redan i ett tidigare skede att man behöver ta en ekonomisk risk och rusta laget inför kval och en ev. uppflyttning. För Björklöven som ett exempel har topplaceringen i ligan gjort att man successivt kunnat börja räkna med extra intäkter på några miljoner för kvalet och då vågar man satsa vilket Löven gjort. Nu försvann dessa miljoner rakt av och så plötsligt stängs dörren till ett avancemang och det enorma ekonomiska tillskott som ett avancemang skulle innebära. Men satsningen är gjord, spelarna är här, och nu ska man då tvingas börja om från början.

Jag vet inte om det var så klokt av Modo och Björklöven att så snabbt gå ut med ett ställningstagande där de så snabbt inpå de drastiska förändringarna kräver att bli uppflyttade. För det kan tyvärr inge en känsla av att man försöker dra nytta av en extraordinär situation. Men å andra sidan fanns det företrädare för nedflyttningshotade lag som lika snabbt gick ut och krävde det stopp som nu blev – där ingen flyttas ned eller upp. Det är inte bra då dessa snabba utspel försvårar möjligheten för en sund och balanserad diskussion.

Men idag har tongångarna varit lite olika där Modo är chockade medan Björklöven uttalat sig lite mer balanserat. Där vill jag ge Björklöven och Anders Blomberg en eloge för hur man hanterat situationen och dialogen i denna svåra tid.

Den här säsongen har på många sätt varit märklig – näst intill overklig. Under alla år som jag följt löven har kärleken och förväntningarna av och till möts av besvikelse och frustration. Nåväl, det blev inte som vi tänkt och hoppas, men kanske nästa år går det bättre…

Så plötsligt spelar löven en säsong i Allsvenskan som saknar motstycke. Med självförtroende och glädje vinner vi ligan överlägset och kan äntligen längta efter slutspelet. i bäst av fem får vi möta ärkerivalen Modo. Under en hel säsong har publiktrycket varit enormt och flera lag i elitserien får se sig akterseglade av ett supporterstöd som heter duga. I den oerhört spännande duellen mellan dessa två klassiska hockeylag väntade en folkfest och ett publiktryck med fyllda läktare och en fantastisk stämning.

Men så kom corona…

I detta läge har jag full förståelse för regeringens beslut. Men det känns sorgligt och vemodigt att inte kunna finnas på plats och stötta laget. Och det känns bra märkligt att se säsongens höjdpunkt – den avslutande nervpirrande duellen mellan två lag som gjort en strålande säsong – i stora hallar med bänkrader som gapar tomma.

Men då finns ju åtminstone den kreativa drömmen att fylla hallen långt över dess begränsning och där måste jag ge hatten av – både för lövens kreativa idé med ”Fyll hallen – 10 000” och våra fantastiska fans som väljer att köpa biljetter till en tillställning de ej kan gå på.

Nu har jag säkrat fyra platser. Vad bra, då kan grannarna följa med 🙂

I med och motgång, nu har vi äntligen chansen. Med ett enormt stöd i vår kommun där vi äntligen kan börja längta efter och hoppas att få se vårt älskade löven i högsta ligan ska inte en pandemi få hindra oss. Vi är på gång – här och nu. Detta är vår tid. Så låt alla sålda biljetter inför lördagen visa det enorma stöd som vårt anrika lag har.

Löven; Ni har våra hjärtan och vårt fulla stöd!

#fyllhallen

Är det skammen som driver oss till att skänka en slant till Radiohjälpen eller bli en fadder till ett barn på SOS Barnbyar? När vi hjälper någon som ramlat och slagit sig på en isig trottoar, gör vi det för att vi vill slippa skämmas?

Är det skammen som gör att vi hjälper vår vän som ska flytta, vår granne som ska måla huset eller den lokala idrottsföreningen som behöver volontärer inför deras årliga ”öppet hus”? Nej, vi gör det för att vi vill hjälpa till. De allra flesta av oss vill faktiskt göra bra val, goda gärningar som gör skillnad inte bara för oss utan även för andra.

Det gäller även miljön. Jag tänker på mina vänner som äter vegetariskt eller veganskt, de som bestämt sig för att flyga mindre eller som valt att ta cykeln till jobbet – oavsett väder. De gör det inte för att de vill slippa skämmas – utan för att de vill göra skillnad. Göra en god gärning och bidra till ett bättre samhälle, för oss alla.

Aldrig tidigare har viljan att göra gott förknippats med drivkraften att få slippa skämmas. Men så plötsligt när vi pratar om klimatet händer något märkligt.

Är det möjligtvis för att den goda gärningen handlar om något så speciellt som att förändra beteenden? Och vem är det då egentligen som vill slippa känna skam?

Flygdebatten illustrerar tydligt hur ordet ”skam” seglar in i debatten. Flygets klimatpåverkan är väl känt och miljövänligt kommersiellt flyg finns än så länge bara på ritbordet. Vill man göra en förändring är det därför fullt logiskt att se över flygresandet.

Då plötsligt dyker ordet skam upp. Swedavia, Moderaterna och reklamfilmen som Thomas Hartmann på Region Västerbotten beställt – alla beklagar de sig över ”flygskammen” och anser att den inte ska styra våra val.

Jag tänker tillbaka på förra veckans debatt i kommunfullmäktige och konstaterar att det i salen fanns en stark röst som återkommande pratade om skam. ”Köttskam”, ”Flygskam”, Moderaternas gruppledare Anders Ågren var mån om att prata om skam. Han var också föga förvånande den mest skeptiska till Umeås nya handlingskraftiga klimatmål.

I salen fanns även en övervägande politisk majoritet som visade sitt starka stöd för de nya miljömålen. Inte en enda av dessa talare nämnde ordet skam.

Jag läser Lars Böhlins träffsäkra krönika om Moderaternas symbolpolitik när det gäller klimatdebatten och fastnar för ett stycke:

”De vill med hjälp av symbolpolitik locka till sig de väljare som tycker att det är bäst att sitta med armarna i kors och anse att vi är tillräckligt duktiga i Umeå.”

Och vill man sitta med armarna i kors så vill man inte gärna känna skam. Vad skönt då att kunna skylla ens skamkänslor på någon annan…

Men skam-debatten är skadlig då den fyller ett viktigt syfte: Att skuldbelägga och polarisera. En konstruktiv dialog som varken spinner iväg i ett totalt förbud eller en total motsträvighet till förändring är nödvändig för att i brett samförstånd finna de lösningar som krävs för att tackla vår tids största utmaning. I Umeå har vi i Miljöpartiet varit ytterst måna om att söka denna konstruktiva dialog och det breda stödet för förändring. Vi pratar varken skuld eller skam. Vi söker enbart lösningar och möjligheter.

Jag är själv en av dem som av och till måste flyga. Jag skäms inte för det. Men där det är  möjligt väljer jag gärna andra hållbara färdsätt. Det är inte skammen som driver mig, utan viljan att göra skillnad.

Peter Eriksson (Mp), minister för internationellt utvecklings- samarbete och bistånd, besöker Umeå!

Varmt välkommen till ett öppet möte med Peter Eriksson – om Svensk biståndspolitik och utvecklingen av ett grönt bistånd, samt om situationen i Syrien (Idlib) och hur Sverige bidrar för att hjälpa den hårt drabbade civilbefolkningen.

Kl. 18.30
Umeå Folkets Hus
Vi bjuder på fika!

I måndagens kommunfullmäktige klubbades tre nya namn som ska företräda Miljöpartiet:

Dan-Ove Willman som ordinarie i Äldrenämnden, Anthony Sorsa som ordinarie i Byggnadsnämnden och Anders Rålin som kommunrevisor. Det är ytterst glädjande då alla tre på var sitt sätt bär med sig kompetens, nytänkande och livserfarenhet i de nämnder som de nu ska verka i. Jag vill därför ta tillfället i akt och välkomna dem till Miljöpartiets kommungrupp!

De valdes av våra medlemmar på vårt senaste medlemsmöte – den 8e februari (då vår riksdagsledamot Rebecka Le Moine besökte oss i Umeå och föreläste om biologisk mångfald). De kompletterar därmed vår engagerade kommungrupp i Umeå:

Dan-Ove Willman, Anthony Sorsa, Ylva Lifbom, Zacharias Tjäder, Tina Risberg, Morgan Flank, Hasnae Hnida, Peder Karlsson, Alice Nikmanesh, Johan Asplund, Philip Häggström, Elin Söderberg, Mohammed Salem, Lasse Brännström, Andrea Jörgenfeldt*, Nils-Erik Pettersson, Shaban Elgale, Lennart Frostesjö, Mariam Salem, Anders Rålin, Arvid Lundberg – och jag.

Nu är vi 22 förtroendevalda för Miljöpartiet och som gruppledare är jag otroligt tacksam över den kommungrupp som vi har här i Umeå.

Det finns en bredd av engagemang, kompetens och livserfarenheter. En mångfald av individer med olika bakgrunder som bidrar till en öppen dialog i gruppen. den höga närvaron på våra kommungruppsmöten, våra givande samtal och den demokratiska öppenhet som finns i gruppen är en styrka för vårt parti.

Av och till får jag tyvärr bemöta fördomar om den interna demokratin och jag vill därför ta tillfället i akt att bemöta det.

• Är partiet toppstyrt från partistyrelsen?

Nej. Vår lokalavdelning i Umeå styrs av en lokal styrelse, har en lokal valberedning och arbetar kommunpolitiskt med en lokal kommungrupp. Samtliga har valts av våra medlemmar genom årsmöten och medlemsmöten.

Alla våra medlemmar i lokalavdelningen har rätt att närvara och rösta. Allt som beslutas om på ett möte protokollförs samt justeras.

För det är viktigt att poängtera att vi alla som idag innehar förtroendeposter för Miljöpartiet – i alla nämnder och styrelser i kommunen – valts av våra medlemmar på medlemsmöten.

• Bestämmer partistyrelsen vad ni ska driva för politik i Umeå?

Nej. Vårt lokala valmanifest styr vilka frågor som vår kommungrupp ska driva under denna mandatperiod. Denna arbetades fram under två medlemsmöten under våren 2018 – där samtliga lokalmedlemmar bjöds in, och där alla deltagande hade full yttranderätt och beslutsrätt. En redaktionsgrupp – vald av våra medlemmar – fick sedan i uppdrag att bearbeta alla förslag som lyfts upp för att presentera det på årsmötet.

Här är länken till vårt valmanifest: https://www.mp.se/umea/valmanifest-2018

• Men har inte lokalavdelningen tvångsförvaltats?

Det stämmer. Under hösten 2017 valde minst ett 30-tal medlemmar i vår lokalavdelning att i förtvivlan skriva till partistyrelsen och be om hjälp. Under decennier hade lokalavdelningen präglats av konflikter och maktmissbruk. Då valde partistyrelsen att gripa in och styra upp lokalavdelningen. En interimsstyrelse tillsattes och riksvalberedningen förstärkte vår lokala valberedning för att få den interna demokratin till att fungera.

Partiet har gjort ett föredömligt arbete och visat att man tagit vår lokalavdelnings problem på största allvar. Och på kort tid kom lokalavdelningen på fötter igen med en väl fungerande medlemsvård och interndemokrati. Sedan hösten 2018 lämnade successivt interimsstyrelsen och nu styrs vår lokalavdelning helt av förtroendevalda medlemmar här – som tillsatts i medlemsmöten lokalt där samtliga medlemmar bjudits in och har rösträtt. Allt sker helt enligt våra lokala stadgar som antagits av oss medlemmar på årsmöten.

• Men visst bestämde partistyrelsen hur kommunlistan skulle se ut?

Nej. Det var vår lokala valberedning – med stöd av Riksvalberedningen – som föreslog en kommunlista. Som tre toppnamn föreslogs följande:

1. Nils Seye Larsen
2. Alice Nikmanesh
3. John Vestergren

Tre kända och erfarna namn i lokalavdelningen. Men Alice begärde då att få flyttas ner på listan. I och med partiets könsvarvade lista innebar det att nr. 4 på listförslaget – Mariam Salem – flyttades upp till en 2a plats.

Den gick sedan ut till en digital medlemsomröstning där samtliga medlemmar fick rösta. MEN: Interimsstyrelsen var tydlig med att man inte skulle tillåta medveten taktikröstning, dvs att en grupp medlemmar i hemlighet väljer att rösta EXAKT IDENTISKT – med mål att få sina egna valda. Budskapet var tydligt till samtliga medlemmar: Rösta individuellt – efter eget huvud.

Men när omröstningen väl var avslutad stod det klart att en hel grupp med medlemmar (som f.ö. i stort sett aldrig närvarat på våra medlemsmöten och som då omöjligt kan veta vem alla kandidater är) valt att rösta EXAKT IDENTISKT – vilket snedvred balansen för röstresultatet. Interimsstyrelsen valde då att ogiltigförklara valresultatet och då fick det bli den lista som föreslagits av vår lokala valberedning.

Det är dock den enda gången som partistyrelsen behövde gå in och avbryta ett val. I övrigt har alla val kunnat ske demokratiskt – helt i enlighet med våra stadgar.

• Är det fortfarande mycket bråk i lokalavdelningen?

Det är ganska intressant för det händer då och då att någon av oss aktiva får denna fråga, men den kommer på något sätt alltid lika överraskande – för oss. För allt sedan i somras 2018 har det varit en riktigt god och öppen stämning på våra möten. Visst, vi är inte alltid eniga, men så ska det vara i ett parti. Men det är högt till tak och det finns nu en ömsesidig respekt som saknats tidigare.

Här finns en bredd – en mångfald av individer med olika erfarenheter, åldrar, yrken, bakgrunder, religiösa åskådningar, här finns allt från flower-power-aktivister till renodlade pragmatiker. Och vi trivs oerhört bra tillsammans.

Mitt tips till dig som undrar: Du är alltid välkommen, så följ med på något av våra möten eller aktiviteter. Då får du en egen inblick i hur det fungerar.

*, Andrea Jörgenfeldt är partipolitiskt oberoende nämndeman. Hon är ej medlem i Miljöpartiet men har nominerat sig till att bli nämndeman i Tingsrätten. Då vi i Miljöpartiet anser att det är förlegat och problematiskt med ett system där alla nämndemän är partipolitiskt tillsatta har vi öppnat upp för allmänheten att kandidera via oss till nämndeman. Valberedningen granskar då den ansökande så allt är korrekt, sedan är det upp till medlemmarna på medlemsmöte att välja.

Det finns planer på att riva vandrarhemmet och cykelstället på kvarteret Ymer, för att istället bygga ett nytt parkeringshus där. Men nu höjs allt fler röster för att skrota dessa planer. Vi i Miljöpartiet är glada att fler partier nu ställer sig bakom förslaget att stoppa planerna på ett parkeringshus där.

Tekniska nämnden beslutade igår om den trafikutredning som beställts av kommunen för att utreda Tegsbron, V:a Esplanaden och förslaget om ett parkeringshus på kvarteret Ymer. Trafikutredningen har utgått från stadens mål om bättre luftkvalitet i centrum, att bygga mera stad och uppnå 65 % hållbara resor.

Trafikutredningen utredde två alternativ för Västra Esplanaden och konstaterade att alternativ ett hade störst potential att uppfylla Umeås mål om ett hållbart resande och frisk luft. I detta alternativ skulle det i stort sett vara omöjligt att få till vettiga in- och utfarter till parkeringshuset. Men även med det andra alternativet – som hade sämre potential att nå upp till de miljömål som vi antagit – konstaterade trafikutredningen att det inte var optimalt med ett parkeringshus på kvarteret Ymer. Så här står det i utredningen:

”Med en sektion enligt alternativ 2 blir en in- och utfart endast möjlig till och från det norrgående bilkörfältet, eftersom svängande bilister inte bör tillåtas över de mittförlagda busskörfälten. Detta innebär låg tillgänglighet samt att bilister som parkerar i parkeringshuset behöver köra omvägar antingen på väg till eller från parkeringshuset, vilket ger onödig trafikbelastning på intilliggande gator. Eftersom cykelbana inte finna på östra sidan i en sektion enligt alternativ 2, måste också en separat entré för cyklister ordnas i detta fall.”

Vi i Miljöpartiet sedan tidigare drivit på för att bevara och utveckla potentialen i Cykelstället och konceptet med U-bike. Vi är även emot att man river ytterligare ett av Umeås äldre större trähus. Det känns därför glädjande att en utomstående väl genomförd trafikutredning konstaterar det som vi länge anat. Ett parkeringshus på kvarteret Ymer är inte optimalt – hur man än vrider på det.

Så låt oss kraftsamla nu! I ett miljövänligt Umeå som vill uppnå sina nya miljömål om hållbart resande och ren luft är det inte rätt väg – att riva cykelstället och ett av Umeås vackra äldre trähus för att bygga ett nytt parkeringshus mitt i stan.

Sju renar ihjälskjutna, styckade och utspridda – hat- och hotbrott mot samer som blir allt fler och allt vidrigare.

Det är fullständigt ofattbart att det sker än idag sker i Sverige år 2020.

Dessa rasistiska dåd måste stoppas! Det som drabbat Girjas Sameby visar tyvärr att det fortfarande existerar fördomar, hat och rasism mot vår samiska minoritet som till varje pris måste bekämpas.

En av de starkaste svenska filmer jag sett de senaste åren är Sameblod. För ni som ännu inte sett den – gör det!

Den beskriver på ett gripande sätt hur samer behandlades i Sverige under början av 1900-talet. Det är i dag svårt att greppa att Sverige en gång i tiden – under rasbiologins högtid – kunde agera så mot samer.

Men att vi nu – år 2020 ska få uppleva rasistiska angrepp, våld, hat och hot mot den samiska befolkningen är skrämmande och ofattbart. I vårt samhälle får vi aldrig någonsin acceptera detta utan till varje pris måste vi arbeta aktivt – tillsammans – för att bekämpa rasismen mot våra minoriteter och ta kål på fördomarna.