Morgonens livesändning:

Har i ärlighetens namn missat mycket på debattfronten senaste dagarna. Mycket annat som fått ta ens uppmärksamhet. Lite – inte förödande mängder – men dåligt samvete över det.

Är en av de där som drivs till stor del av den naggande känslan att man kanske inte räcker till i tillräcklig utsträckning.
Nåväl. Läste ett debattinlägg i folkbladet, ett inlägg som publicerats för flera dagar sedan.
”Skellefteå kommun tjänar inte på att bli fler invånare”.

I inlägget problematiserar debattören samma som undertecknad gjort under lång tid, så även för Umeå kommun. De stegrande kostnaderna som följer av befolkningsökning. Det kostar att växa.

Samtidigt har det perspektivet fått stå åt sidan allt eftersom den visionära ivern att växa har varit övriga partiers agn till väljarna.

Jag känner inte debattören, så jag försöker få en bild av honom. En socialdemokrat från Burträsk. Hittade en beskrivning av densammes ambitioner, ”Kort sagt vill jag medverka till att de goda exemplen från en svunnen tid nu kan uppstå igen, anpassade till den tid vi nu lever i”.

Det är vackert att se idealismen. Samtidigt som det är en aning tragiskt att se.

Sverigedemokraterna driver den förnuftiga agendan avseende samhällsvisioner och planering idag. Berörd tycks ha samma försiktighetsperspektiv, och göra samma analys som SD.

Men möjligheterna för debattören att få gehör internt inom S är nog ytterst begränsade.
De gamla Socialdemokraterna har nog ytterst lite att hämta från vänsternästet som Socialdemokraterna krympt ihop till.