Politiker på lokal och regional nivå vill ofta driva godhetssignalerande projekt, likväl som visionära drömmar och idéer.
Det gör sig förstås illa i många frågor. Man anställer exempelvis fler jämställdhetsintegrerare, låtsas ”lösa problem”, och flyttar resurser från välfärd/vård för att lyckas med det.

Men i vissa fall så sker godhetssignaleringen, visionerna i samklang med förvaltarskap. Ett bolag kan komma att etablera sig som klingar bra med ett politiskt visionärt narrativ, vilket dessutom leder till att man kan signalera sin godhet som politiker.

Företrädare från regionala utvecklingsnämnden i regionen kan tillsammans med Skellefteås majoritetsföreträdare slå sig för bröstet för att man minsann tagit höjd för den industriella superutvecklingen i Skellefteå; The new green deal.

Region Västerbotten är på Almedalen. Det är tydligen viktigt för övriga partier. Nyss (för en timma sedan) sände Region Västerbotten ”live”, från Almedalen. Ett klipp jag – i ärlighetens namn – inte rekommenderar någon att egentligen se. Konstaterar att jag och en vän till mig följde denna livesändning: Av totalt två som tittade.
Inslaget var live. Det titulerat Går det så bra att det nu går åt skogen för norra Sverige?.

Om något är det lätt att uppfatta dialogen som att man försöker släta ut problemen med Northvolt.
Därtill att etableringarna beror på den ”lyckade” socialdemokratiskt styrda regionala utvecklingen.

Den politiskt styrda regionala utvecklingen, märkliga EU-projekt och Västerbotten på Grand Hôtel – har knappast bidragit väsentligt till etableringar.
Det blir också fel att uteslutande stirra sig blind på regional utveckling.
Hela välfärden påverkas till följd av visionär politik.

Välfärdens underlag i form av strategier, styrning och planering sker utifrån det enormt stora identifierade behovet. På kommunal nivå, likväl som regional nivå spelar det stor roll. Vart man behöver bygga ut välfärden. Hur resurser till välfärden ska fördelas; inte minst från vart man behöver göra besparingar.
Investeringars periodiseringar, vilka lokaler vi behöver när, och så vidare.

Nu. Jag talar inte om att bara vara hoppfull för att industrin etablerar sig.
Är övertygad om att – mer eller mindre – alla regionmedborgare hoppas att industrietableringarna faller väl ut.
Nej. Nej jag talar om när förhoppningen visar sig inte vara mer än ett visionärt sandslott som rinner ut med vågorna.

I december ifjol skrev jag ett inlägg i samband med att VD:n sålde aktier till ett värde om 200 miljoner kr.
Lyfte då särskilt avslöjandet att Northvolts förlust ökat till 11 miljarder kronor efter årets första nio månader, jämfört med året innan. Året innan var kostnaderna 1,3 miljarder kronor.
Att det också gav emfas åt Scanias tidigare uppmärksammade kritik.

Men bara senaste veckorna har ju en del hänt kopplat till Northvolt.
avslöjande om Northvolts nyemission mitt i produktionshaveriet.
BMW rev upp en jätteorder om 22 miljarder.

Nu har Northvolts dödsfall medfört att Toyota stoppar arbete på Northvolt.

Northvolts ordförande avslöjas ha varit sjukskriven i flera månader.

Jag repeterar nu det jag länge sagt:
Det är viktigt att politiken har i bakhuvudet att Northvolt-etableringen kanske inte går vägen.
Är det verkligen rimligt att lägga alla äggen i en korg i ett läge där välfärden i Västerbotten, inklusive sjukvården, befinner sig i det läge den gör idag?