Många islamister har uttryckt hat och jubel efter Vilks död igår.
Även om många av kommentarerna från sociala medier är anmärkningsvärda så vill jag särskilt lyfta Alkamrat, den största nyhetssidan på arabiska i Sverige, en sida som också får press-stöd.

Kristendomen i Sverige har absolut bekymmer. Framförallt med en alltför politiskt aktivistisk ledning, och för den delen politiserande bevekelsegrund. Exempelvis har Greta Thunberg lyfts som helgon, likväl som pride-jesus fått utsmycka kyrkor.
Och nej. Jag tycker inte att kyrkorummet ska vara ett forum för provokativ konst.
Vilken tröst erbjuder dessa ”konstnärliga utsmyckningar” den sörjande modern som precis förlorat sitt barn, eller den äldre som precis förlorat sin livskamrat?
Och vilken inspiration medför alstren de konservativa kristna i församlingen?

Man måste såklart skilja på kyrkorum och samhällsrum.

Nu vet jag att det finns många synpunkter på Vilks rondellhund föreställandes Muhammed. Men denna ställdes inte ut i mitten av en moské. Vidare var Vilks själv inte troende muslim.

Däremot finns det en samhällsdispyt där vissa är av uppfattningen att man inte bör få kritisera särskilt en religion i samhällsrummet – detta särskilt religionen islam. Konstigt nog verkar det dessutom tendensiöst så att många av de som har bekymmer med kritik av islam ofta välkomnar väldigt provokativ konst i det kristna kyrkorummet.