Då märrsedes var på topp…

En gång i världen ägde en kompis en Mercedes 220 bensinare -71. Direkt han köpte den byttes bakaxeln, som efter en dikesvisit hade den dåliga smaken att ställa upp bilen i sladd så snart underlaget var snö. Men därefter upphörde i princip allt underhåll. Jag körde den väldigt ofta och det gick så långt att jag bytte olja och filter själv då jag såg att oljetrycksmätaren började sjunka oroväckande.

Men för övrigt levde den ett hårt liv. Hur många mil den åkte runt Norrland, fullkomligt överlastad med festglada ungdomar och med gasen i botten där det överhuvudtaget gick vet jag inte. Men dragkroken var till stor del nedslipad av att ha dragit asfalten. Och som sagt – oerhört sparsamt med service.

Men precis som med människor blir ingen glömd av döden.

I mercans fall inträffade detta en tidig sommagryning då en dödstrött chaufför somnade i hyfsad fart och brakade av vägen. Där  stod en stor björk som bilen träffade på tre meters höjd och inte ens en tysk kvalitetsprodukt klarar en sådan smäll. Föraren som just då var ensam klarade sig otroligt nog oskadd lyckligtvis. men ägaren fick absurt nog byta bilinnehav till en Lancia!!! Av den modell som Lancia var tvungna att köpa tillbaka av alla som köpt dem på grund av rostskador i Storbritannien. Snacka om kontraster men den funkade också några år.