Etikett: droger

Det var läskigt!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag kollade min mejl på morgonen och i skäpposten låg nåt där rubriken löd: Du har blivit beviljad 500 000 i kredit. Jo man tackar! Nu har jag inte ansökt om nåt sånt, så jag slängde skiten.

Men så tänkte jag…alltså, det vet man ju, ingen ärver någons skulder. Det är bra, så om jag nu fick veta, att jag lider av en obotlig sjukdom, och har inte så långt kvar. Då kan jag ju alltså ta den där krediten, så köper jag 3 fina amerikanare, skriver en på Åke, en på Nicco och en på Theresé, så…klappat och klart. Dom behöver inte betala utan min skuld är ju borta, eller?

Njae, så enkelt är det nog inte, då tar dom nog slantarna från nåt annat. Men om jag inte hade ägt något, så kunde inget hämtas heller.

Tänker på stackars pappa, som köpte sin första husvagn, en Kabe, och den var vi ute med, lite då och då. Så skulle han köpa en storlek större. Betalade vagnen,men då gick firman i konkurs, och han fick ingen husvagn. Däremot hittade dom bland annat en skogstraktor i firmans ägor så den fick han ta…inte så kul att campa med, dock :D

Första långturen med husvagnen, gick till Norge och där var det bråddjupa raviner, höga berg, tunnlar och annat läskigt. Jag var livrädd för tunnlarna, trodde att dom skulle rasa in, så jag satt och höll för öronen och blundade, varje gång vi skulle in i en.

Pappa hängde utanför staket och barriärer, för att få hiskeliga bilder på alla avgrunder, tyvärr upptäckte han, då vi kom hem, att det inte funnits någon filmrulle i kameran, ujuj, här snackar vi om att våga livet, för absolut ingenting :D

Apropå bilder, så kom vi in på ämnet igår. Jag och kusin Anna satt på Espresso house och avnjöt en kaffe, då Marja plötsligt passerade därutanför. Vi vinkade åt varandra så kom hon in en snabbis. Marja gillar ju att fota och är med i en massa fotoutmaningar, det var ju även jag, ett tag, men känner att tiden inte räckte till att få det så där bra, som man vill ha det. Bilderna får ju gärna representera något.

Vi pratade om instagram och haschtags, läste eller hörde någonstans om nån som trott att haschtag, förmodligen hade nåt med droger att göra, och det är klart, vem skulle inte kunna tro det, om man inte vet :D

Det var i alla fall trevligt att träffas på, bara så där, och kaffedejten med kusinen, var lika så. Vi hann avhandla mycket, och eventuella framtids planer, och hur man skulle kunna lägga upp saker. Ibland är det lätt att säga, allt man ska göra, men sedan läggs det bara på hyllan, för framtida bruk, men det tas som aldrig fram, det får ligga där och damma igen. Kanske dags att plocka fram dom, och påbörja det man en gång tänkte, att man skulle ha gjort.

Som Anna sa, man behöver ju inte ge det, mer än en timme i veckan, och det har man alltid tid med, om man tänker efter. Eller tio minuter varje dag, ja, då har du plötsligt 70 minuter på en vecka :D

timeBild lånad HÄR

Ha en fin lördag, allihop!

11355710_503753763107512_1540895835_n

Lyssna utan musik…

Av , , 4 kommentarer 9

Jag känner en som är otroligt duktig på melodikryssets alla frågor och luringar. Kompositörer, modern musik, gammalt från 30 tal, ja det spelar nästan ingen roll, det sitter där. Medan jag, känner igen, knappt hälften av låtarna, men dom säger mig sällan någonting, då ska det vara musik från någon gammal 80-tals serie eller nåt sånt.

Eller givetvis, någon man lyssnat på, extremt mycket, som till exempel, Black Sabbath, Beatles, ABBA, Hurriganes, Elvis Presley, ja, sån typ av musik, men då MÅSTE frågan vara vem sångaren är, annars är det kört :D

Jag kommer så väl ihåg en gång då min bästis Annica, skulle följa med oss upp till stugan i Malå. Vi satt i baksätet och ofta blev det lite kurr om radion skulle vara på eller om man fick spela ett band. Den här gången ville mamma att det skulle vara tyst, men det ville inte vi, utan jag tjatade väl till mig en kassettspelning och sångaren var Rod Stewart.

Morsan kunde inte vara tyst, hon var uppenbart lätt irriterad över att jag fått igenom min vilja och genast började hon ifrågasätta om vi tyckte detta var musik…och visste vi vem han var…en knarkare, vad var detta att lyssna på? Haha…

Jag kan ju börja med att säga att vi nog inte visste om eventuella drogmissbruk då det gällde Rod Stewart, kanske inte heller någon annan kändis, men sen tänker jag att detta var kanske inte så ovanligt ändå, hon ville ju oss, vårt bästa, detta skulle man passa sig för, men för att förstå, skulle man nog varit mer insatt.

Och tänk er idag…alla kändisar som har en baksida som inte är så grann och lyxig, om all musik skulle stoppas, där droger varit en del av den, då vet jag inte vad vi skulle lyssna på idag, hm…men jag vill också förtydliga att jag inte på något sätt säger att ALLA som är kända, håller på med musik eller på annat sätt uppträder, drogar, men väldigt många tar ju saker för att hålla ner tempot i kroppen. Tyvärr!

Och nu ska jag avsluta detta med en bild, tagen från Melodikryssets hemsida, jag har alltid funderat, vem sjutton som väljer att lyssna och lösa krysset, utan musik, dom måste vara stjärnexperter eller upphovsmännen bakom frågorna :D

012

Fast ja, jag vet, det är ju förmodligen till för att kunna få en snabb genomgång utan att behöva lyssna på hela programmet, en gång till :D Ha det gott, allihop, nu ska jag njuta av 2 dagars ledighet!

003

Ingen är perfekt!!!

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag träffade en kvinna, när, var, och hur, är oväsentligt. Hon berättade att hon är 61 år, har en dotter som fyllt 40. En fin tjej med mycket att kunna se fram emot, men…

Hon börjar ta droger, och varför en människa gör just det, är nog väldigt individuellt, kanske för att man har för mycket, helt enkelt, och det blir ett sätt att koppla ifrån.

Man kanske söker efter något, men man vet inte riktigt vad, och droger hjälper en, även om det egentligen är tvärtom. Ja, i alla fall så tog hon en överdos, vilket sedan resulterade i ett hjärtstillestånd som gett henne bestående hjärnskador.

Idag är hon i behov av hjälp, dygnets alla timmar. Kvinnan berättar lite om resan dit dom kommit idag, allt hände för snart, 1 år sedan. Hur hon fått kriga med myndigheter, att vilja ha svar på frågor, som ingen kan ge henne.

Och mitt i allt detta, leva med en sorg över hur det blivit, och hur det hade kunnat vara. Såna där svåra saker, och frågor som man aldrig får svar på, men man skulle så gärna vilja veta.

Jag sa till henne, att man får hoppas, för hennes dotters skull, att hon själv inte vet, vilka skador hon har, hon kan ju vara lyckligt ovetandes, för det måste ändå vara värre att veta, att något är galet, och inte kunna göra något åt det.

Samtidigt kämpar dom på med rehabilitering, och hon måste lära sig allt från början. Och på mamman lät det som att det går väldigt långsamt. Jag sa att det förmodligen är jättesvårt att se, om man själv träffar den här personen, varje dag eller varannan, det är först då man stannar upp och tänker tillbaka på hur det var från början, som man kan se framstegen, och det höll hon med om, hon har ju haft fullt upp med att fixa vardagen, att hon inte har pausat från det och tänkt efter.

Ja usch vad en drog kan ställa till med, och inte bara drabba en själv, utan många runt omkring. Man undrar om det alltid varit så här, eller är det mer idag, än förut? Handlar det bara om att man är mer upplyst och alla pratar om det, öppet, eller är det för att det är så mycket lättare att få tag i drogen idag, än det har varit?

Har vi ett för högt tempo idag och ställer för stora krav, jag är nästan böjd att tro det. Inget duger som det är, utan man ska hela tiden söka efter något nytt, annorlunda, man ska kunna en massa saker, det krävs utbildning och erfarenhet, samtidigt som man helst ska vara ung och okysst. Den ekvationen går inte ihop, man får inte heller se ut hur man vill, andra bestämmer hur det ska vara och uppfyller du inte dom kraven, så får du klara dig själv. Och hur ska man göra för att bryta detta mönster? SVÅRT!!!

Jag hoppas i alla fall att det så småningom löser sig för kvinnans dotter och att hon får ett lyckligt liv oavsett hur mycket hon kommer att komma tillbaka. Ingen behöver ju vara perfekt, för att kunna leva ett bra liv.

Önskar er alla en toppen måndag, med en ny låt av AC/DC, varsågoda!

Älskade att gå till tandläkaren :-)

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Har ju varit och fixat min glugg hos tandläkaren, och nu…tre  år efter att jag sa att en av mina kindtänder skulle dras, för den var inget annat än ett stort problem, så höll tandläkaren med. Dom kan inte hitta en fyllning som sitter kvar och hålet går ända ner till käkbenet, så det blir, mest troligt operation, sa hon…kul kul! Men säkert ett nödvändigt ont.
Apropå tandläkare och dagens skolkande i skolorna, så kom man ju att tänka på när man själv gick i skolan. Jag tror aldrig jag har varit en sån flitig tandläkarbesökare som då. Inte var det någon koll på vart vi tog vägen, ibland sa man det själv till läraren, att man hade en tid och andra gånger bad man en kompis, hälsa att Maria, minsann, har tid hos sin tandläkare…inga frågor ställda.
Sakta men säkert, ändrades dessa förhållanden och man var sedan tvungen att visa fram ett tidkort, tyvärr hade dom även där gjort en liten miss eftersom man inte behövde lämna igen tidkortet när man var klar, så kunde man ju fylla i egna tider, guu´se smart man var :-)
Jag kommer ihåg en tjej, som verkligen hade problem, hon var kanske en 3-4 år äldre än jag, och det var inte bara skolan hon hade problem med, utan även droger. Hon stannade av en gång då vi stod utanför huset, hon var säkert påverkad på något sätt, och hon frågade hur det gick för oss i skolan, sedan talade hon om vikten av att sköta sig, att hon själv ångrat vad hon gjort osv. Kloka ord, om man tänker på dom idag, men inte lyssnade vi på dom, inte då. Hon dog, ett år senare, av en överdos.
Jag gick aldrig något gymnasium, så det är grundskolan man har i ryggen, och arbetslivserfarenhet, hur långt man nu kommer med det. Men idag gör det ingenting, jag har ju det jobb jag vill ha, och för det krävs inga kunskaper om kungligheter, geografi eller hjärnkirurgi.
Jag var helt enkelt inte intresserad av att läsa och lära, tyvärr. Men när man är som jag så spelar det ju ingen roll, det gick in i ena örat och ut genom det andra, och så är det nog för dom flesta, tycker man att det är ointressant, så varför skulle man då spara på den informationen. Man kanske skulle kunna göra skolan och ämnena mera intressant och spännande?
30% av dagens ungdomar i Umeå har någon gång skolkat, jag undrar vad dom siffrorna var, i början på 80-talet. Kan det vara så stor skillnad idag? Jag är i alla fall glad över det nya systemet dom kör med, kallat skola 24. Där kan jag som förälder logga in och kolla Niccos närvaro/frånvaro, och sen är det så, om dom har för stor frånvaro så kommer det att ”straffas” på ett eller annat vis, fast dom har än inte kommit på hur.
Jag tror på det systemet men jag vet ju också att det krävs engagerade föräldrar och det är inte alla barn som har det, tyvärr.
Näpp, nu ska jag inte gräva ner mig mer i detta om skolkande, jag har provat på det och säkert många med mig. Idag ska jag ut en sväng på jobbet och kolla vad dom sysslar med och ikväll är det föräldramöte. Ha det gott!

Hugo von Arkenstainer o Orvar…

Av , , 4 kommentarer 7

 

När storebrorsan gick på bräntis så hade han en klasskompis (Eddie tror jag hans namn var) som skrev och ritade historier om en som hette Hugo och den andre hette Orvar. Jag vet inte om brorsan också hade en hand med där, i skriverierna, men jag vet i alla fall att han hade böckerna hemma från gång till gång. Jag läste dom och skrattade, fascinerades av all fantasi och det var inte bara berättelserna som var fantasifulla utan även teckningarna han gjorde.
 
Nå, igår letade jag fram en gammal pärm som innehöll en del skolarbeten, jag skulle visa Nicco vad jag skrivit om droger eftersom dom nu ska göra det i skolan. Då hittade jag följande lilla historia:
 
 
Där har vi Hugo von Arkenstainer och Orvar von Lurkenheimer (vet inte om det var dom namnen som användes eller om jag hittat på egna efternamn). Jag började läsa för Nicco som bävade inför vad som skulle komma. Det var strid på kniven hela tiden och ett väsande, krypande, skuggor och skrik. I ett stycke sitter Hugo och smuttar på en (S)cherry (jag fattar inte ens att jag visste att det existerade något som hette (S)cherry) och i nästa stycke bestämde sig Hugo för att gå in och ta sig ett glas med snorsyra och koöga. Alltså vi skrattade så det rann tårar, vilken fantasi. Vidare kan man läsa och jag citerar: Hugo sov med uppspärrade ögon som lyste i mörkret. En svart skugga kom sakta krypande över golvet. Slutcitat.
 
Måste ju ha varit en dold talang att kunna sova med uppspärrade ögon och aldrig har man sett en skugga komma krypande :-)  Nicco tyckte att historien saknade väsentliga delar, såsom innehåll, avslut, och framförallt en början. Här hoppade jag direkt in i handlingen och ingen får någonsin veta varför Hugo och Orvar skulle dräpa varandra. Inte heller får vi veta hur det gick då sista kapitlet saknas *snyft* Ja, där ser man, jag tyckte om att skriva, redan på den tiden, gissningsvis är jag 11-12 år, då den skrevs.
 
Apropå spöken, eller konstiga snubbar så fick jag se en igår. Då jag kom ut på jobbet och parkerade bilen såg jag Mats Jonsson stå längre bort med sin slambil, jag gick dit och vi tvärpratade om Fällfors och om vi trodde att det skulle bli av. Han börjar med att fråga om jag jobbar där? Ja säger jag, fast i huset längre upp. Aha, där det står en Ninja på gräsmattan säger han. Jag vänder mig uppåt men ser inte vad han menar. Ja, vi pratar klart och när jag vänder mig om för att gå upp till chefen så ser jag vad han syftat på…det står faktiskt en livs levande Ninja däruppe, svartklädd med huva på skallen och ett långt svärd som han fäktar på med, hm, undrar just vad polisen skulle ha sagt om dom sett den lilla föreställningen? Jaja, det var då inget man räknat med att träffa på, inne på ett bostadsområde i lilla Umeå.
 
Nu ska jag se om Nicco kravlat sig upp och kanske att jag kikar in om det finns något frukost liknande i kylskåpet eller skafferiet. Ni får ha en bra dag…och nej, Fällfors blir inte av, vi blev bara 24 anmälda och det är för lite för att det ska löna sig, tyvärr. Så tävlandet får vänta ett tag till.

Budskap från sv. bilsportförbundet

Av , , Bli först att kommentera 6

Fick detta av Jeppe, som sitter med i Umeå SHRA och vidareförmedlar budskapet.

 

För att få bukt med fusk, våld, hot, droger och mobbning inom svensk bilsport har ordförande Kåge Schildt startat en kampanj – Nolltolerans. Startskottet blev helgens ordförandekonferens utanför Nynäshamn.

Idrott ska vara att ädelt kämpa! mot varandra utan otillåtna medel. Till den bilden hör inte hot, våld, droger, fusk och mobbning. Trots det har Svenska Bilsportförbundets Juridiska kommitté mer ärenden på sitt bord än någonsin, och i norra Sverige utreder polisen ett dödshot och misshandel under en tävling.
- Så här kan vi inte låta det fortsätta. Därför sätter vi ner foten nu, och vi gör det med kraft, säger förbundsordförande Kåge Schildt.

Han leder under fredagen och lördagen en ordförandekonferens på Häringe Slott utanför Nynäshamn. Där är styrelsen samlad, liksom varje ordförande för de tolv distrikt som organiserar bilsporten ute i landet.
- Vi  har ingående diskuterat händelsen i norr, då en incident på banan fick känslorna att svalla. Och även om adrenalinet sjuder, får det aldrig rinna över. Därför har vi i styrelsen och de tolv ordförandena i distr! ikten enhälligt beslutat att verka för en nolltolerans, säger Schildt.

Den folder om etik och moral som redan finns ska marknadsföras än mer. De olika distriktsordförandena ska informera i sina regioner – och tekniker samt domare ska få stöd i att ta beslut som av hetlevrade kan uppfattas som tuffa.
- Vi ska också låta trycka upp stora dekaler som ska påminna om Nolltolerans som kan sättas upp runt om hos klubbarna. För i grunden vill alla tävla på lika villkor, och då måste vi hjälpas åt med att det också blir så, säger Schildt.

I den grupp som bildats och som ska verka som ett bollplank ut i rörelsen ingår Jan-Åke Hallerstedt, ordförande för Stockholms Bilsportförbund, Cleas G Elofsson, ordförande för Södra Bilsportförbundet, CG Larzon, ordförande för Västra Bilsportförbundet samt Mats Öberg, ordförande för Övre Norra Bilsport! förbundet.


För mer information kontakta förbundsordförande Kåge Schildt eller undertecknad.

Med vänlig hälsning

Annemo Friberg
PR & Kommunikation

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,