Etikett: kusin Johan

Vem ska vi skylla på 😶🙄

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 februari 2024 kl 07:57, Bli först att kommentera

Skrollade i flödet på FB och såg något om Fröken Snusk. Jag har hört namnet nämnas nånstans, möjligtvis på teven. Lyssnade på intervjun, av ren nyfikenhet. Förstår utan att höra på nån av hennes låtar hon sjunger, att dom innehåller lite svordomar och annat.

Nå, här kollar jag sedan kommentarerna, där folk trycker ner henne, skamligt, fult, rånarluva, inte konstigt att världen ser ut som den gör…

Mja, och därom tvista de lärda. Vem ska vi skylla på, ifall man tycker att saker och ting börjar sväva iväg, och gränsen mellan rätt och fel, naggas i kanten? Är det Fröken Snusk, som står för förfallet? Eller ska vi lägga det på oss vuxna, som tillåtit saker som egentligen inte alls har varit ok, fast vi lät det vara?

Jag kommer osökt att tänka på Eddie Meduza. Han hade inte så rumsrena låtar, men dom fastnade ändå. Och även om vissa var lite too much, gjorde han ändå en massa bra covers på bra låtar. Nu påstår jag inte att alla gillade honom heller. Utan mer att det fanns såna låtar, redan på gamla tiden, men då kanske han var mer ”en” av sitt slag. Idag är det inget ovanligt.

Nån skriver om rånarluvan som ett sätt att dölja skiten, och får till svar, att gömma sig bakom en skärm och döma ut en annan människa, är väl också att gömma sig. Och det kan vara där, du har dom som bidragit till varför världen idag, ser ut som den gör. Nailed it, tänkte jag, men skrollade vidare.

Har vi inte alla, nån gång i livet varit både hon, och åhörarna, vi har varit dom som haft åsikter och meningar om mycket, men… Man växer till sig. Och man ska aldrig glömma hur man själv varit. Ibland kanske man inte ens ska säga nåt om saker, utan göra som jag, skrolla. Ge inte sånt du inte gillar, din uppmärksamhet. Om ingen gjorde det, så kanske saker och ting skulle förändras lite snabbare. Och kanske, kanske, skulle många må lite bättre av att bara släppa saker.

Rallyt är på gång, det både syns och hörs där vi nu råkar bo. Skulle försöka få en bil på bild igår kväll men farten och skymningen är inget att fota i, inte med min mobil i alla fall

Nicco är en av volontärerna till detta Rally, och ska upp mitt i natten för att ta sig ut till den sträckan där hon ska stå imorgon. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det.

Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱

Testade att göra nåt jag sett på TikTok. Till middag hade jag planerat falsk lövbiff, det är ju superenkelt att göra. Jag hade typ 300 gram upptinad köttfärs, blandade ner ett litet ägg, 1 msk majsstärkelse, salt, kryddor, en liten skvätt kalvfond. Delade färsen i 4 delar, rullade en liten boll och släppte ner på plastfolie, la över en bit av folien och klappade ut färsen till en lövbiff. Stekte med olja och extrasaltat smör.

Till detta, det jag fått tips om… potatis kroketter. Dom lät jag tina och sedan klämde jag ner dom i våffeljärnet. Inget smör utan bara som dom var. Kryddade lite lätt med pommeskrydda… men suveränt enkelt och gott. Jag gillar inte potatis kroketter, men nu…yes, det blir repris på detta i framtiden. Inte så bra bild men…hehe, vi hade hunnit börja äta då jag kom på att jag skulle föreviga tallriken

Idag är det lunchdejt med Helena Springare och ikväll, bokklubbs träff. Men dessförinnan, en kopp kaffe till, promenad med Winstone, frukost och samtal med Tina. Blir en bra start på dagen. Önskar er alla en fin dag och skickar stort grattis till ännu en till, pigg och fräsch 60 åring, min kusin Johan, Hipp Hipp Hurra!!

x 100, x 2, x 2 en jädra massa gånger

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 juli 2023 kl 09:50, Bli först att kommentera

Härligt med lite varmare grader ute. Vi fick äntligen sitta ute igår och känna värme. Fast rätt var det var, kom en så pass ordentlig skur att vi fick söka skydd under taket på bron. Vi fick skrika för att höra varandra.

Gjorde en rabarberkräm av rabarber som Lotta hade haft med sig. Så det fick bli gårdagens lunch. Gott!

Efter den så lurade Nicco lurade sedan iväg mig på hjortronjakt. Vi paddlade över till en av dom små badplatserna som finns runt sjön. Finns till och med en grillstuga, mitt i ingenstans.

Just det här placet, åkte vi ofta över till, med storbåten, då vi var barn.

Och det var härifrån, jag och min kusin Anna, simmade tillbaka till Udden, då vi blev less på våra föräldrar. Som ville vara där hela dan.

Men vi fick inte simma utan följebåt. Hennes storebror Johan, rodde en båt vid sidan om oss. Där hade ju även vi rymts, i den båten, men man vet väl hur barn eller ungdomar kan vara. Då man väl fått nåt i huvudet, då vill man testa.

En annan gång, var vi less, återigen jag och Anna, på livet på Udden. Då packade vi mat för 3 dagar, letade fram tältet och rodde över båten till just den stranden. In i skogen där vi slog upp tältet. Kommer ihåg hur svårt det var att hitta en bra plats att tälta, det fanns liksom inte. Och då vi väl fått upp tältet var det så ojämnt att vi lika gärna hade kunnat tälta i ett stenbrott. Samt att det var en reva i golvet och där ville skogens alla myror komma in i tron av att det var en genomfartsled.

Igår, då vi var där och traskade runt i myrmarken, där det var djupa små vattenhål, inte en endaste torr yta, snubbelfaktor x100 och stora myrstackar bakom var tionde träd. Så kan jag inte förstå hur i hela världen, vi ens kom på den idén.

Vi, jag och Anna, för 44 år sedan, gav dock upp innan solen hann gå ner och komma upp igen. Packade ihop, rodde hem och gömde oss i baracken, där vi åt upp hela matransonen och sov sedan mygg och myrfritt i sängarna. Kände oss något dum dagen efter, då vi var tvungna att tala om att tältningen inte var så rolig som vi hade påstått, att den skulle vara.

Jag och Nicco gav inte upp men det var drygt som tusan att gå där och inte var det ett överflöd av hjortron, vi fick lämna över hälften som bara var kart.

Men det här x 2 då vi slog ihop det, blev ändå litegrann. Och motion fick vi inpå. Solen kom fram och gassade på som tusan.

Kan tillägga att Lainejaursjön är betydligt större än vad som syns på bilderna. Åt andra hållet är den nog runt 2 kilometer lång. Tycks minnas att pappa sagt att den är 3 km totalt, men med Udden däri. Ser ju ut så här från fågelperspektiv. Röd prick, vår stuga. Gul prick, stranden vi var på igår, och blå linje där vi simmade över. Jag gjorde dock strecket lite kraftigt, därför ser Udden mindre ut än den är i verkligheten, hahaa…

Såg en rovfågel som blev jagad av en argsint fiskmås

Njöt av sol, och sedan av åskmuller och lite blixtar. Det har jag på film men iddes inte lägga ut nu.

Winstone hörde, han med, förstås

Mera regn på kvällen och en jättevacker regnbåge, även den, x 2

Bakade en rulltårta och fyllde med smörkräm och resten av rabarberkrämen, jodå, det funkade alldeles utmärkt. Lite syrligt tillsammans med den söta smörkrämen. Hade jag haft kardemumma, hade jag kryddat upp krämen med den, innan. Det stod nämligen i ett av kräm recepten att just kardemumma är jättegott att smaksätta rabarber med.

Nu skiner faktiskt solen, så jag ska ta min frukost yoghurt och gå till altanen. Kan ju inte bli bättre. Ha en fin fredag, allihop!

Raggmunkskoma, har ni hört talas om det?

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 juli 2017 kl 09:57, Bli först att kommentera

Vi satt ute i lördags och åt middag…finare värre…flat palt´n, fläsk och lingonsylt. Inte Sallys favorit, så hon fick raggmunk istället. Hon åt 3 stycken och frågade genast hur många paltar jag hade ätit. 1 och 1/4 dels palt, svarade jag. Jaha, och du då mamma, frågade hon Theresé, hur många åt du? 2 stycken, fick hon till svar, haha, då vann jag, jag åt 3 raggmunkar.

Jojo, sa jag, men har du någonsin hört talas om raggmunkskoma…hon såg frågande ut? Nänä, kunde just tro det 😀 Kommer osökt ihåg farmors go´palt, och vet, å det bestämdaste, att jag aldrig någonson ätit mer än max 2 paltar. Och det antalet, slog min kusin Johan, med råge. Han åt 8 av farmors paltar och där snackar vi paltkoma, jag fattar än idag, inte, vart han stoppade dom paltarna 😀

Trevligt kaffebesök igår, då kusinerna Anna och Fredrik kom hit, samt Annas man, Ingvar med sonen Anton. Vi fick sitta ute och solen stekte på, under dom stunderna den fick vara framme.

Vi har fortfarande den där sällsynta pippin, steglitsen, här på gården. 2 stycken satt i fröautomaten och käkade friskt, men givetvis, då jag skulle föreviga dom, så passade dom på att sticka iväg. Så jag fick fota dom där 3 näckrosorna istället, som jag köpte på Blåeld:

Nicco och Adam har jobbat på bra, i stugan, satt in elmätare, bytt taklampa, och fixat 3 spottar till utomhusbelysningen, för att nämna lite:

Nu jobbar Adam en vecka till och sedan drar dom iväg på en liten mini semester, norröver.

Idag blir det kaffedejt på Avion med Helena, Sally undrade igår, varför jag skulle träffa min kompis nu…jag förstod att hon syftade på att dom, hon och Theresé, var här. Ja, sa jag, men bara för att ni är här, behöver ju inte jag vara med er, 24 timmar om dygnet. Nää, det förstås, svarade hon. Men, får jag följa med hem till henne?

Njae, sa jag, nu ska jag ju inte hem till henne, utan vi ska träffas och dricka kaffe och prata allvar, sa jag, så där skämtsamt. Jaha…ja det lät tråkigt sa hon…att dricka kaffe. Så det är bra att jag slipper.

Önskar er alla en fin måndag!
Fotad av Theresé Hällsten, med MIN mobil och enligt mina anvisningar 😀

Jag kör ”oldstyle”

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 januari 2014 kl 08:57, 3 kommentarer

Ja jag är tjurig och har kvar allt julpynt, tänkte köra ”oldstyle” och plocka bort det imorgon… tjugonde Knut, då ska julen ut. Men det är också för att jag har bjudit hem mina arbetskollegor samt chefen på en fika på eftermiddagen imorgon, och hade lovat att julen skulle vara kvar till dess, fast jag är lite less… faktiskt.

Så då vet jag vad jag har att göra imorgon kväll, med andra ord… usch!

Såg på FB igår att kusin Gunnar, tänkte försöka sig på ett paltkoma hemma hos sina föräldrar, jag kom då osökt att tänka på farmors paltar, som hon gjorde, inte bara stora i storleken utan även med stor omsorg, och dom uppskattades av alla.

Även av min kusin Johan, som klämde i sig 5 stycken rakt upp och ner. Nu ska jag säga att jag har för mig att det var 8 stycken, men jag hejdar mig där och säger 5 istället, låter mer överkomligt men jag ska inte sätta en slant på att det ”bara” var 5. Nå, jag vet att han fick jätteont i magen efteråt och hade lite svårt att röra sig, men ändå hade han en förnöjsam min över ansiktet, ja, han gillade farmors paltar, han med 🙂

Själv vet jag aldrig att jag ätit fler än 2, det är alldeles tillräckligt. Roligt också att paltarna äts på olika sätt. Min lillebror hade sirap till (fråga mig inte vart det kom ifrån), jag vill ha lingonsylt och fläsk vid sidan om, smör går också hem, Åke äter utan sylt, och pappa skulle alltid doppa paltbitarna i flottet efter det stekta fläsket. Finns säkert fler sätt dom äts på… som inte framkommer här.

Någon palt blir det dock inte här ikväll, utan det blir en riktig söndagsmiddag, entrecote och hasselbackspotatis står det på matsedeln, och bearnaisesås till, förstås. Nu en fråga, bara så där, apropå mat och att dom faktiskt letar deltagare här i Umeå, till programmet halv åtta hos mig, vad skulle ni bjuda på, om ni skulle vara med där?

Jag har frågat Åke flera gånger och han har hittills inte klämt fram ett enda svar, inte en förrätt, inte ett huvudmål och inte heller någon efterrätt, hm…

Fast det är inte tvärenkelt heller, att komma på något som skulle gå hem. Grytor är ju lättast att göra, men oftast inget man bjuder ”finfolke” på, det ska väl helst vara något grillat, med perfektion, och där stöp ju jag med en gång. Men jag kanske skulle kunna bjuda på små vårrullar, alá Maria, till förrätt, se, där fick jag då till en sak på menyn 😀

Jaja, jag tänker inte söka om att få vara med där, men man kan ju tänka tanken, bara för att det är kul. Önskar er alla en fin vit söndag (vit=snö).

Mitt rätta element, var…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 november 2012 kl 07:45, Bli först att kommentera

På den lilla släktmiddagen vi hade så träffade jag en kusin som jag inte sett på säkert 14 år, han undrade om jag fortfarande var det vattendjur jag varit som barn, då jag låg i sjön i timtal, och bara njöt. Mamma skickade ut spanare med jämna mellanrum för att kolla så jag inte hade drunknat och jag visste att dom andra skulle komma tillbaka i sinom tid, och bada igen, och det gjorde dom också.

Men svaret på frågan blev nej, jag har inte badat i sjön på flera år… huvva, det är alldeles för kallt. Och då kan man ju undra, är det så att man faktiskt blir mer av en badkruka, då man blir äldre? Jag vet att mina föräldrar, dom badade högst ovilligt, och mamma doppade aldrig huvudet, medan vi plaskade på och tyckte att det var huuur varmt som helst, men var det verkligen det, hm…

Dagen efter släktmiddagen, så träffade jag en kvinna som var gift med en morbror till mamma, hon har också stuga på udden i Malå, och då hon skulle komma på vem jag var och till slut gjorde hon det, så var det första minnet hon hade, då jag paddlade ut i deras sons lilla gummibåt, pappan stod och filmade, jag hade en tablettask i näven, och vips, så hade hela båten tippat. Maria for med skallen under vattenytan, men den lilla handen med tablettasken stack rätt upp från vattenytan.

Och då Maria själv kom upp från vattnet så ropade hon glatt : JAPP!!! Jag klarade asken! Pappan var nog mest förskräckt i början och trodde väl att jag skulle ha blivit rädd eller nåt sånt, men inte är väl ett vattendjur rädd för vatten, heller, jag var verkligen i mitt rätta element.

Jag och kusin Anna, simmade över sjön en gång, nu vet jag inte hur långt det kan vara… kanske 500 meter, vi var på andra sidan sjön med våra familjer, på en fin liten badstrand, och givtevis så blev vi less på att sitta på samma fläck så vi ville tillbaka till stugan, men det ville minsann ingen annan.

Nämen då simmar vi hem då, tyckte vi, och började så smått simma utåt. Då fick våra föräldrar kalla fötter och skickade med en hjälpbåt, med kusin Johan vid årorna. Han rodde bredvid hela vägen över, så att vi inte skulle få kramp eller nåt annat, jag kommer ihåg att det enbart var ytvattnet som var varmt, stack du ner fötterna en bit i djupet så var det som isvatten. Men skam den som ger sig, över och hem kom vi… och kände oss förmodligen, oövervinnerliga.

Idag skulle jag aldrig ens komma på tanken, att simma ut i sjövattnet, jag ryser och fryser av att enbart måla upp en bild för mitt inre, hur jag går ut i vattnet, konstigt, man måste ha varit mer varmblodig då man var yngre, eller var man bara mer dåraktig 🙂

Önskar er alla en fin fredag!

Etikett: kusin Johan

Vem ska vi skylla på 😶🙄

x 100, x 2, x 2 en jädra massa gånger

Raggmunkskoma, har ni hört talas om det?

Jag kör ”oldstyle”

Mitt rätta element, var…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten