Etikett: kusin Johan

Raggmunkskoma, har ni hört talas om det?

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi satt ute i lördags och åt middag…finare värre…flat palt´n, fläsk och lingonsylt. Inte Sallys favorit, så hon fick raggmunk istället. Hon åt 3 stycken och frågade genast hur många paltar jag hade ätit. 1 och 1/4 dels palt, svarade jag. Jaha, och du då mamma, frågade hon Theresé, hur många åt du? 2 stycken, fick hon till svar, haha, då vann jag, jag åt 3 raggmunkar.

Jojo, sa jag, men har du någonsin hört talas om raggmunkskoma…hon såg frågande ut? Nänä, kunde  just tro det :D Kommer osökt ihåg farmors go´palt, och vet, å det bestämdaste, att jag aldrig någonson ätit mer än max 2 paltar. Och det antalet, slog min kusin Johan, med råge. Han åt 8 av farmors paltar och där snackar vi paltkoma, jag fattar än idag, inte, vart han stoppade dom paltarna :D

Trevligt kaffebesök igår, då kusinerna Anna och Fredrik kom hit, samt Annas man, Ingvar med sonen Anton. Vi fick sitta ute och solen stekte på, under dom stunderna den fick vara framme.

Vi har fortfarande den där sällsynta pippin, steglitsen,  här på gården. 2 stycken satt i fröautomaten och käkade friskt, men givetvis, då jag skulle föreviga dom, så passade dom på att sticka iväg. Så jag fick fota dom där 3 näckrosorna istället, som jag köpte på Blåeld:

20258315_10155491291836585_1521640278893114497_nNicco och Adam har jobbat på bra, i stugan, satt in elmätare, bytt taklampa, och fixat 3 spottar till utomhusbelysningen, för att nämna lite:

20269916_1465527360202781_1127887409_n 20370838_1465527196869464_596322654_n 20400984_1465527423536108_640307980_nNu jobbar Adam en vecka till och sedan drar dom iväg på en liten mini semester, norröver.

Idag blir det kaffedejt på Avion med Helena, Sally undrade igår, varför jag skulle träffa min kompis nu…jag förstod att hon syftade på att dom, hon och Theresé, var här. Ja, sa jag, men bara för att ni är här, behöver ju inte jag vara med er, 24 timmar om dygnet. Nää, det förstås, svarade hon. Men, får jag följa med hem till henne?

Njae, sa jag, nu ska jag ju inte hem till henne, utan vi ska träffas och dricka kaffe och prata allvar, sa jag, så där skämtsamt. Jaha…ja det lät tråkigt sa hon…att dricka kaffe. Så det är bra att jag slipper.

Önskar er alla en fin måndag!
20248043_10155492133046585_8521309023199562267_oFotad av Theresé Hällsten, med MIN mobil och enligt mina anvisningar :D

Jag kör ”oldstyle”

Av , , 3 kommentarer 8

Ja jag är tjurig och har kvar allt julpynt, tänkte köra ”oldstyle” och plocka bort det imorgon… tjugonde Knut, då ska julen ut. Men det är också för att jag har bjudit hem mina arbetskollegor samt chefen på en fika på eftermiddagen imorgon, och hade lovat att julen skulle vara kvar till dess, fast jag är lite less… faktiskt.

Så då vet jag vad jag har att göra imorgon kväll, med andra ord… usch!

Såg på FB igår att kusin Gunnar, tänkte försöka sig på ett paltkoma hemma hos sina föräldrar, jag kom då osökt att tänka på farmors paltar, som hon gjorde, inte bara stora i storleken utan även med stor omsorg, och dom uppskattades av alla.

Även av min kusin Johan, som klämde i sig 5 stycken rakt upp och ner. Nu ska jag säga att jag har för mig att det var 8 stycken, men jag hejdar mig där och säger 5 istället, låter mer överkomligt men jag ska inte sätta en slant på att det ”bara” var 5. Nå, jag vet att han fick jätteont i magen efteråt och hade lite svårt att röra sig, men ändå hade han en förnöjsam min över ansiktet, ja, han gillade farmors paltar, han med :)

Själv vet jag aldrig att jag ätit fler än 2, det är alldeles tillräckligt. Roligt också att paltarna äts på olika sätt. Min lillebror hade sirap till (fråga mig inte vart det kom ifrån), jag vill ha lingonsylt och fläsk vid sidan om, smör går också hem, Åke äter utan sylt, och pappa skulle alltid doppa paltbitarna i flottet efter det stekta fläsket. Finns säkert fler sätt dom äts på… som inte framkommer här.

Någon palt blir det dock inte här ikväll, utan det blir en riktig söndagsmiddag, entrecote och hasselbackspotatis står det på matsedeln, och bearnaisesås till, förstås. Nu en fråga, bara så där, apropå mat och att dom faktiskt letar deltagare här i Umeå, till programmet halv åtta hos mig, vad skulle ni bjuda på, om ni skulle vara med där?

Jag har frågat Åke flera gånger och han har hittills inte klämt fram ett enda svar, inte en förrätt, inte ett huvudmål och inte heller någon efterrätt, hm…

Fast det är inte tvärenkelt heller, att komma på något som skulle gå hem. Grytor är ju lättast att göra, men oftast inget man bjuder ”finfolke” på, det ska väl helst vara något grillat, med perfektion, och där stöp ju jag med en gång. Men jag kanske skulle kunna bjuda på små vårrullar, alá Maria, till förrätt, se, där fick jag då till en sak på menyn :D

Jaja, jag tänker inte söka om att få vara med där, men man kan ju tänka tanken, bara för att det är kul. Önskar er alla en fin vit söndag (vit=snö).

007 032

Mitt rätta element, var…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

På den lilla släktmiddagen vi hade så träffade jag en kusin som jag inte sett på säkert 14 år, han undrade om jag fortfarande var det vattendjur jag varit som barn, då jag låg i sjön i timtal, och bara njöt. Mamma skickade ut spanare med jämna mellanrum för att kolla så jag inte hade drunknat och jag visste att dom andra skulle komma tillbaka i sinom tid, och bada igen, och det gjorde dom också.
Men svaret på frågan blev nej, jag har inte badat i sjön på flera år… huvva, det är alldeles för kallt. Och då kan man ju undra, är det så att man faktiskt blir mer av en badkruka, då man blir äldre? Jag vet att mina föräldrar, dom badade högst ovilligt, och mamma doppade aldrig huvudet, medan vi plaskade på och tyckte att det var huuur varmt som helst, men var det verkligen det, hm…
Dagen efter släktmiddagen, så träffade jag en kvinna som var gift med en morbror till mamma, hon har också stuga på udden i Malå, och då hon skulle komma på vem jag var och till slut gjorde hon det, så var det första minnet hon hade, då jag paddlade ut i deras sons lilla gummibåt, pappan stod och filmade, jag hade en tablettask i näven, och vips, så hade hela båten tippat. Maria for med skallen under vattenytan, men den lilla handen med tablettasken stack rätt upp från vattenytan.
Och då Maria själv kom upp från vattnet så ropade hon glatt : JAPP!!! Jag klarade asken! Pappan var nog mest förskräckt i början och trodde väl att jag skulle ha blivit rädd eller nåt sånt, men inte är väl ett vattendjur rädd för vatten, heller, jag var verkligen i mitt rätta element.
Jag och kusin Anna, simmade över sjön en gång, nu vet jag inte hur långt det kan vara… kanske 500 meter, vi var på andra sidan sjön med våra familjer, på en fin liten badstrand, och givtevis så blev vi less på att sitta på samma fläck så vi ville tillbaka till stugan, men det ville minsann ingen annan.
Nämen då simmar vi hem då, tyckte vi, och började så smått simma utåt. Då fick våra föräldrar kalla fötter och skickade med en hjälpbåt, med kusin Johan vid årorna. Han rodde bredvid hela vägen över, så att vi inte skulle få kramp eller nåt annat, jag kommer ihåg att det enbart var ytvattnet som var varmt, stack du ner fötterna en bit i djupet så var det som isvatten. Men skam den som ger sig, över och hem kom vi… och kände oss förmodligen, oövervinnerliga.
Idag skulle jag aldrig ens komma på tanken, att simma ut i sjövattnet, jag ryser och fryser av att enbart måla upp en bild för mitt inre, hur jag går ut i vattnet, konstigt, man måste ha varit mer varmblodig då man var yngre, eller var man bara mer dåraktig :)
Önskar er alla en fin fredag!