Etikett: sladd

Bakvänt och korkat…

Av , , Bli först att kommentera 18

Nu ville mitt virus program på datorn, göra en uppdatering, och gissa vad…när den var klar så fanns inga tillgängliga nätverk att hitta…igen, och jag höll på få psykbryt, seriöst. Men jag lugnade ner mig själv, stängde av datorn, drog ut sladdar, satte i dom igen och vips, så hade dom kommit tillbaka.

Men så tänker jag på dessa stackare, som kan mindre än vad jag kan, då det gäller såna här tekniska saker, hur i hela NÅNTING, ska dom veta hur man kan göra? Det är ju inte så att det kommer med, flera anvisningar om hur man kan ”testa” att starta om datorn, och att man ibland, inte ska tro på det datorn säger till dig, då man gör en felsökning…riktigt så dum är jag ju inte att jag inte bergiper, då datorn säger att en sladd inte är inkopplad, men ingen har rört någon sladd…att detta skulle stämma.

Jaja, det är sånt som är programmerat, och blir lika bakvänt och korkat, som då man åker hiss, och den säger: Främre dörren öppnas! Fast du står åt andra hållet. Eller då man åker ner i källaren och hissen säger att den ska åka upp…mm, jojo. Och då undrar jag hur det skulle vara att om man vore blind.

För det här med bakre och främre dörr öppnas, beror helt på från vilket håll du kommer. Nå, jag ska inte fördjupa mig i det där, jag tror till och med att jag ska släppa det :D

Surströmmings kommittén, där en vän till mig, bor, hade anordnat ett glöggmingel, igår kväll, som vi deltog i. Mycket trevligt, må jag säga. Jag tyckte dock att just namnet, surströmmings kommittén, lät som en bra och rolig titel på en bok. En liten deckare…med en twist.

body_0HÄR lånade jag den bilden

Så jag sa till min vän, innan vi gick ner, att nu ska du få se, det här kan bli spännande. Du vet, någon gång under kvällen, så försvinner Siv från minglet, hon återfinns sedan, inlåst i källarförrådet, men kan inte komma ihåg vad som hänt. Misstankarna faller på Bertil, som varit borta en stund under kvällen och som inte kan redogöra för hans halvtimme då han försvann.

Mysteriet tätnar, då man hittar Hedvigs källarnyckel utanför tvättstugan, men Hedvig, har inte ens deltagit i glöggminglet…hon är bortrest…och har varit det under den senaste veckan.

Oj, nu drog jag iväg och höll på fortsätta skriva på det där :D Fortsättning kanske kommer,någon gång, vem vet :D

Jag och Nicco for på Avion för några kvällar sedan, och här, ännu ett bevis på hur umebon parkerar då det ligger snö på backen:

15590589_10154784377111585_3758427227627633351_n 15578971_10154784377541585_5904677042385426687_nJodå…norrlänningar, vi är inte bara nalta eljest, vi är rätt så obrydda också :D Ha en fin fredag, alla mina vänner!

15542326_10154784378531585_5311520761266733747_n

Kör så det ryker… typ

Av , , 2 kommentarer 12

 

På söndagen hoppade jag upp ur sängen, solen sken in genom takluckan och jag trodde att det var jättefint ute… skenet bedrog men det regnade i alla fall inte. Vi fick köra igång ganska så omgående så det kändes bra, något det var värre med, var fästet på banan.
Emilie Jonsson var ut i första par efter gatbilar och juniorare och jag hann se hur hon fick sladd och kast på den sladden, jag vet att jag undrade om man verkligen skulle kunna ge järnet, men när man sen sitter där, då gör man det ändå :)
Fotograf: Niccolina Lundmark Hällsten
Jag hann se att dom rullade bort Nicco från starten, men hann aldrig fråga vad som hänt innan det var min tur. Jag var långt ifrån dial in, men blev kvalsjua av tolv tävlande.
Tillbaka i depån fick jag veta att det small till i junior dragster efter Niccos burnout och sedan noterade Rickard… inte räddningsmanskapet eller någon annan, att det brann i luftfiltret. Rickard påkallade Åkes uppmärksamhet så dom sprang bägge två fram dit och som tur var hade det slutat brinna då. Vilken tur, men så mycket kan jag säga att Nicco INTE var imponerad av räddningspersonalens arbete, det skulle ju ändå ha varit dom som skulle ha varit på hugget och noterat vad som hände.
Sedan var det färdigkört för hennes del, kamaxeln har gått sönder och så här glad kan man vara då:
Får se nu om vi hinner fixa fram en ny innan fredag, då det är sista anmälningsdag till Tierp.
För mig gick andra kvalet ännu bättre, jag hade en reaktion på 6 tusendelar, 0.006 (synd att vi inte kvalade på reaktion) och kom kvaltrea, sedan gick det troll i bilen, tredje och sista kvalomgången han jag ut 200 meter, sedan small det till, bilen vrålade men drog ingenting, så jag fick rulla över mållinjen och bort till dom anda väntande förarna (vi fick köra tillbaka på banan). Snabb check under bilen, kom fram till att det var neutralen som hoppat in så jag körde tillbaka (ingen bärgning här inte).
Eliminering, jag som då hoppat ner till kvalfemma fick möta kvaltian, samma fenomen, jag gasade iväg, slängde in driven efter 200 meter, bilen vrålade till efter en sekund och slutade dra… se guuu´förb—– killen jag mötte svepte förbi någon meter innan målgång (jag trodde han skulle blåst förbi långt tidigare), alla, hade dåligt fäste, många många slirade bort sig och det såg verkligen inte roligt ut.
Vi stod och surrade där borta, i väntan på tillbaka färd och jag sa att om jag skulle vara ärlig så hoppades jag att killen jag mötte skulle få gå vidare, det är inte kul då grejerna inte funkar och man går knappast till final med en bil som har eget liv. Åke var dessutom febrig och absolut inte i topptrim så att fixa till och felsöka, var det inte ens frågan om. Och ja, han gick vidare så vi fick börja packa ihop… då kom regnet. Dom hann bara köra en final i en klass, sedan bröts tävlandet, synd om alla som stod där i startgroparna men vad gör man… man får acceptera att ingen styr över regn och rusk, och det är lika för oss alla.
Inte ens kotten bestämmer, den här väderstationen hade dom satt upp inne i depån:
Älskar i alla fall att dom har depåvärdar där, och alla är på tå och på g, precis som det ska vara, utan just vid det där tillfället då Nicco stod där men hon hade ju en med sig som stod på tå (Rickard) och det var ju bra.
Vi var hemma kvart över nio och innan man somnade var väl klockan snudd på tolv, så i morse då larmet gick igång önskade man att man hade varit ledig… men nä, det är man inte, så nu är det frukostdags för min del. Ha en fin måndag, allihop!

Kerstin har sex

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Vi var inte utanför dörren mer än nödvändigt igår, den lilla promenaden till ”gammgrannen” och en sväng på HP:s…och ja, till soptunnan en sväng, men mer behövdes ju inte heller.
Tjugo minuter innan middagsgästerna skulle dyka upp så skulle jag ta fram potatispressen… tror ni jag hittade den, nä, den har försvunnit, spårlöst borta. Nu har jag säkert lagt bort den på ett finurligt ställe eftersom den så sällan används, så den kanske poppar upp om några månader så där, men som tur var hann jag skicka ett sms till Jan A och fråga om dom möjligtvis hade en press att låna ut, och det hade dom. Så det bidde pressad potatis i alla fall.
Som vanligt hade vi en trevlig kväll med många olika samtals ämnen, Jan B, berättade om hans dammsugarsladd som blev varm då han dammsög, det där trodde minsann inte Kerstin på, nähä sa Jan, då ska du få komma upp och känna på min, då den är ljummen. Mja, det där kan man ju tolka på olika sätt :)
Sen övergick samtalet till olika provsvar. Ja, jag har då 6, sa Kerstin. Ok… det är ju bra. Ja och läkaren sa också att jag har 6. Ehhh, ja vi hör det. Japp, ja jag är då glad att jag har 6… komma noll får jag väl säga då så ni begriper vad jag pratar om :)
Nicco och Rickard var på bio, dom såg på Sherlock Holmes och den tyckte dom var bra. Vid tolvslaget gick alla hem, Åke gick i säng, jag och Nicco plockade fram kortleken och spelade lite innan vi också gav upp.
Nu ska jag klura ut vilka kort jag ska hitta på till dagens fototriss, den blir svår, tror jag, hm… Ha en fin dag, allihop!

Varsch jer du?

Av , , 2 kommentarer 8

 

När man pratar om tiderna som var förr så förs man automatiskt back to memory lane, vet inte riktigt hur man säger det på svenska, minnenas väg/gata, nå. Saker poppar upp, dofter, händelser, kompisar man hade och vad man gjorde.
Annica och hennes familj, som jag skrev om igår, hade ju en sommarstuga en bit utanför stan. Där var dom ju varje sommar, precis som vi alltid var uppe i Malå. Vi ringde ofta till varandra men det var inte alltid så tvärenkelt.
Vi hade en telefon, i storstugan, det hus där ingen vistas i på sommaren, förutom då det ska duschas eller gås på toaletten. Så ringde man dit var man tvungen att hitta av då någon var därinne. Sedan skulle denne någon lokalisera vart den andra människan var, som hade telefon. Och det var inte alltid heller, så himla lätt. Det finns stora ytor att vara på och det kommer ni väl också ihåg, det var inte speciellt billigt att ringa. Man fick inte prata hur länge som helst.
När man sedan skulle ha tag på Annica, så hade inte heller dom någon telefon i deras stuga, utan man fick ringa till hennes farfar, som hade huset en hundra meter därifrån, tvärs över potatislandet. Sedan fick man hoppas att han iddes gå och hämta henne, eller så fick man ringa upp, senare.
En gång då jag ringde dit och han svarade, så hörde han inte riktigt vad jag sa: Jer e a Annica? Frågade han och jag kunde nästan se framför mig hur han lutade sig fram och plirade med ögonen. Nejnej, sa jag, det är Maria, är Annica där? Sedan följde en kort stunds tystnad så sa han: Varsch jer du? Ja, jag är i Malå, svarade jag. VAA, Jer du i Malå???
Ja, då begrep jag att han fortfarande trodde att han pratade med Annica så jag höjde volymen och förklarade igen att jag inte var Annica, utan Maria, aha sa han, men det gör ingenting, jag kan prata med dig i alla fall (*suck* kan ni ju tänka er att en 12 åring tänkte). Hahaa…
Idag jobbar jag 14-21, det vill säga ett lättare arbetspass men lite tråkigare tider. Man kommer hem lagom för att höra vad familjen gjort och sedan får man gå i säng. Men å andra sidan, jag har ju sovmorgon och lite tid innan jag ska iväg och det är också skönt. Jag hoppas och önskar er alla en fin torsdag, och hallå, ta det försiktigt på vägarna, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning!

Nästan i stormens öga

 

Vi packade ihop och drog iväg till Maltträsk i förrgår, skulle bara in en sväng på färg och tapet, Brälla hade lagt in en beställning på träolja. När Åke kom tillbaka så kom han helt plötsligt på att han glömt att dra ut strömkabeln då vi lättade ankar från gården. Han gick ett varv runt bussen och kom tillbaka med kontakten…utan sladd.
Det var bara att sno om hem för att se vart sladden hade hamnat samt gå ner i källaren och se efter så ingen säkring hade flugit, det hade det inte. Men annat hade flugit efter vägen. I Vindeln med omnejd så låg det omkull blåsta träd från höger till vänster…rena rotvältan. Blåsten bedarrade inte utan snarare tvärtom, den ökade i styrka ju närmare Maltträsk vi kom.
Nu gjorde det absolut ingenting att vår strömkabel inte längre var i en enda del, utan i två, eftersom dom var strömlösa däruppe. Halv elva, mitt i melodikrysset, så rök strömmen. Tur att vi har gasolspisar i bussarna.
Till middag skulle vi grilla men var tvungna att lägga omkull ett bord för att skydda elden från att spridas till oönskade ställen.
Vi var inte ute längre än nödvändigt, vi drog fram en rissla som Brälla ville ha upp till lagården, den vältes omkull därute och fick ligga kvar till igår, för att få blåsas lite renare från allt damm.
Vi satt inne resten av kvällen, drack nån whiskey, likör, öl och dylikt, surrade, skrattade osv. Vid sänggåendet var det mer gruvsamt, det var 6 grader ute och vi räknade nog inte med att det skulle vara så pass kallt inne i vår buss, som det nu faktiskt var. Åke skrek då jag kröp ner till honom, en ispinne hade nog varit varmare. Som tur för hans del så somnade han ganska så omgående, inte jag, som låg och hurvades och då jag äntligen somnat så väcktes jag av ett konstigt ljud, frrrr…frrrrr, det lät exakt som när vi fällt ut markisen och spännbanden darrar av hård vind…men jag kom snabbt på att vi inte hade någon markis uppe…det var Åke som lät.
Somnade om, men väcktes återigen av ett läte som påminde om en dykare, iförd en sån där gammal stor dykarhjälm, och som var på väg nedåt…det var Åke, igen, snacka om ljudupplevelse att ligga jämte honom :-)
På morgonen var det betydligt skönare ute, sol och inte lika blåsigt, så det blev både frukost och lunch därute på gården. Vi gjorde oss också en liten sväng till Mårdsele, dom hade en loppis där, inga fynd gjordes men väl en utflykt.
Tror att stolen längst ut till vänster, blir svårsåld.
På vägen tillbaka, stannade vi av i Gotland, ja det heter så, den lilla byn, ca en mil från Åmsele, och där hade tromben passerat. Här kan vi snacka om rotvälta:
Vi kom hem till Umeå vid halv fem tiden, och här syntes inga större spår av stormen, förutom i blomman som stått på bordet här ute, där såg det ut att ha passerat både en tromb och annat kul, det var som en plöjd fåra mitt i alltihop, och blommorna låg vikna på mitten, hm.
Årets första myggbett hann jag få mig, gissa om stackaren (myggan) överlevde…nopp.
Ni får ha en fin nationaldag, själv jobbar jag, börjar klockan två, och Åke ska greja med Capricen.

Vi är nu kontaktbara

Vi har varit utan hemtelefon sedan i torsdags, ganska så irriterande, då jag gärna blir lite halvsnål då det gäller att använda mobilen.

Problemet började då telefonen dog och jag gjorde som brukligt är, drog ut alla sladdar till dosan för att sedan sätta tillbaka dom igen. Upprepade proceduren ett antal gånger men ingen förbättring.

Ringde då bredbandsbolaget på fredagen och han kunde inte heller lokalisera något fel men skulle skicka en ny dosa. Den kom igår, och efter kalasandet så skulle Åke installera den nya saken…och nu vet vi vad felet var.

Inte satt det i dosan i alla fall, utan duktiga Maria hade satt en sladd upp och ner, men seee tokigt det kan bli!

Jaja, nu funkar det då och det var huvdsaken, så nu kan ni ringa hit, ni som provar förut och inte fått något svar :-)

And let there be light!!!

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Igår, den 24/8, klockan tio, hade jag ju fått tid då jag skulle vara på filmstaden på ett informationsmöte om praktikplatser. När jag satt vid middagsbordet i måndags, den 23/8, klockan 17.00, fick jag helt otippat ett sms, från arbetsförmedlingen. Tiden för träffen är ändrad till imorgon, den 23/8 klockan 11.30.
 
Jag såg förmodligen ut som ett stort frågetecken, vilka siffror var nu dom rätta, datumet eller tiden??? Ringde genast upp ett telefonnummer som stod på inbjudan (vad fint det låter med inbjudan va, precis som om man inte var tvungen att gå dit), jag talade om vad som nyss hänt och slutade med att säga att detta måste ju vara ett stort skämt. Hon letade på datorn men hittade ingenting om någon träff, överhuvudtaget.
 
Jag fick då ett telefonnummer som jag skulle ringa på tisdags morgonen, dom öppnar klockan åtta, sa hon, så det är bara att ringa dit. Det var det första jag gjorde igår morse, ringde till arbetsförmedlingen, bara för att finna att numret hon gett mig gick till en fax…fint!
 
Provade att ringa min handläggare, direkt, men där var det bara ett telefonsvar, ringde upp växeln igen och sa att jag ville ha det riktiga telefonnumret den hr gången och det fick jag. Sa till hon jag kom fram till, att jag vill prata med en människa och inte en maskin, för jag vill veta vad det är som gäller idag. -Ok, sa människan, jag kopplar dig till kontoret!
 
Och på kontoret var det en maskin som ville att jag skulle tala in ett meddelande, *hmph*
Ringde upp igen och sa att det var minsann ingen levande sak som svarat och jag vill prata med någon som kan andas, och det helst innan klockan tio. Då skulle hon sitta kvar i luren och ringa upp någon tills det svarade. Fem minuter senare svarade någon med grötig röst, jag hörde inte ens vad hon sa. Jag berättade snabbt vad jag var ute efter, hon lät väldigt frågande och jag kunde nästan se framför mig hur hon satt och rynkade ihop ögonbrynen.
 
Ja, jag vet då inte varför dom kopplade dig till mig, jag vet inget sådant och dessutom så är jag hemma. Jamen vad fint, sa jag. Men hon skulle iväg och jobba så hon tog mitt nummer och skulle be någon som var på plats att ringa upp mig…omgående. Det tog väl ett tag men sedan ringde min handläggare upp, i egen hög person, han sa att det var världens strul, och massvis med människor hade ringt upp och undrat samma sak som jag.
 
Träffen var i alla fall igår, halv tolv. Mötet öppnades med en ursäkt från en ur personalen, som hade suttit och skickat iväg 250 sms, och det hade tagit två timmar, och givetvis hade hon skrivit in fel datum. Ursäkten godtages, men jag fick minsann också offra en del tid för att få tag i den rätta tiden, liksom alla andra 250 personer.
 
Åke har nu fått generatorn på plats, med hjälp av Jan B, som bistått med handräckning, förslag och idéer, igår kväll skulle den då testas men hur än dom gjorde så visade den inte på någon laddning. Så dök Brälla upp, drog i nån sladd och…där hade han kunnat sträcka sina händer i luften och sagt: -Varde ljus så blev det ljus!
 
Men det gjorde han inte, däremot hittade han felet, det var en liten sladd som låg och jordade, som nu ska bytas ut idag. Sedan, borde allt fungera, eller hur?
 
Nu ska jag fixa frukost till Nicco, återkommer senare med min teori om läkare. Ha det gott, så länge!
 
 
 

*suck*

Av , , 2 kommentarer 5

Åke fick dit den nya framskärmen igår, så nu börjar bitarna falla på plats.

Dock återstår ett problem, nu startar bilen inte. Först var problemet lokaliserat till startmotorn. Sen hittade han en sladd som hoppat lös, fint sa jag, då var det problemet ur världen. Men trodde ni på den va? Icket, den vill fortfarande inte gå igång.

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,