Etikett: veterinären

Vem var han, den där långa mannen 🤔

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 oktober 2022 kl 07:28, 2 kommentarer

I lördags, då Åke satt och tittade på Doobodioo, och själv, tittade jag med ett halvt öga. Så tyckte jag plötsligt, att en av dom tävlande, påminde om en känd svensk, som jag inte kunde komma på namnet på.

Svårt att få Åke att begripa vem jag fick upp i skallen, då det enda jag kunde säga var att det var en lång man, bredaxlad, hållit på med nån typ av humor, fast långt tillbaka.

Igår morse, stod teven på i bakgrunden, där nämndes namnet Hällberg. Häll…hall. JAAA, där satt den, Jonas Hallberg, var mannen jag kom att tänka på i lördags. MEN, då jag sedan skulle påminna Åke om vad vi pratat om i lördags, så var jag inte ens säker på vilket program vi sett på.

Eller ens, vem människan var som jag tyckte var lik Jonas. Åke kom i alla fall ihåg att det var Doobidoo, ok…men vilka tävlande var det då, frågade jag. För jag kan av naturliga skäl, inte komma ihåg hur den killen såg ut, haha.

Nå, även om Åke inte visste namnet så kunde jag ju googla och fick fram svaret. Här, killen som var med i lördags.

Och här, Jonas, mannen jag tyckte han var lik.

Vad tycker ni Själv tycker jag att det är himla lustigt, att jag INTE kan beskriva en människa, utifrån ansiktet, men jag kan ändå se, i mitt inre, likheterna. Kan hända att det var hans sätt också, kroppsspråket, som jag mindes. Vem vet hjärnan funkar på olika sätt. Hos vissa, inte alls, hos mig, lite random och upp och ner, men den funkar

Titta på den här bilden…

Skum va, att hjärnan ser böjda linjer, men dom är rak- Det är i bakgrunden, mönstret går i vågor. Här må man ha hjärnkoll för att kunna se det.

Kolla då in denna kvinna, och fundera på hur hennes hjärna är uppbyggd eller vilka funktioner, människan kanske besitter fast vi vet inte om hur man ska ta sig dit. Vi använder ju knappast, all kapacitet vi har.

Det gick fint att ta stygnen på Winstone igår. Även om han själv, är otroligt nervös, innanför deras dörrar. Med deras luktsinne så kanske det inte är konstigt heller. Hon som skulle ta stygnen ville ha en second opinion av en kollega, så hon hämtade in en. Det var en som varit med under operationen.

Då fick jag ju tillfälle att fråga om rakningen på andra sidan av Winstone. Hon slog upp händerna som en gest och dumförklarade sig själv lite. Jodå, hon kände hans knöl där fram, och trodde att det var den som skulle bort, så hon var lite för snabb

Nåja, nu är det gjort, Winstone är sitt gamla vanliga igen och vi behöver inte bekymra oss över honom, på ett tag.

Ha en fin onsdag, regn och rusk till trots!

This VS That

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 december 2017 kl 09:07, Bli först att kommentera

Vi hade upp till diskussion för ett tag sedan, julmust vs påskmust och om det skulle vara någon skillnad på dessa två drykcer. Jag trodde inte det, utan att det bara är etiketten som ändras, och se, jag trodde nog rätt 😀

”– Det som skiljer musterna åt är tillfälle och upplevelse. Vi tillverkar dem på samma sätt, men sedan handlar det om lagring och så vidare. Säkert är i alla fall att vi upplever smaken som annorlunda, säger Henric Byström på Carlsberg till lajkat.se.

Hur kan det smaka annorlunda?

Svaret blir alltså att det ÄR samma sak, men att det upplevs som annorlunda. Varför? Jo, för att smakupplevelser bygger på sinnesintryck som tillfälle, sällskap, ljud, ljus, färger och humör. Vi lurar alltså oss själva att tro att musterna smakar olika beroende på om det är jul eller påsk.

Nu kan du i alla fall sluta funderar över skillnaderna – och bara njuta. För visst smakar de precis lika gott?”

Och detta saxade jag HÄRIFRÅN

Så går jag över till Klementin vs Mandarin. Ja, som jag har förstått det, så säljs inte mandarin längre, i alla fall inte alls i samma utsträckning som förut, annat än som konserv. Anledningen är att dom innehåller så fördömt mycket kärnor och därför blev dom svårsålda. Men…men…

Nu gick ju min tankeverksamhet igång. För mycket kärnor, hm, hur många kärnor får ni spotta ut då ni käkar konserverade mandariner? Jag bara undrar…
Inga alls, nämeh, och då undrar jag hur tusan dom gjorde klyftorna kärnlösa? Har dom anställt manadarinskärneutplockare, som sitter och petar ut dom där små rackarna, innan dom sluts igen på nåt fiffigt sätt så dom ser orörda ut? Aha!!! I see!

Jag följde med mamma till Electroluxhome igår, där hon ville reklamera en sån där dammsugare man hänger på väggen. Den funkar nämligen högst sporadiskt. Men naturligtvis, då hon kom dit, så gick dammsugare precis som den ska. Killen sa att det fanns inget att göra, han kunde inte reklamera den, eftersom inget var fel.
Mamma, lätt irriterad, tar tillbaka den med orden om att den kommer inte att funka då jag kommer hem. Och guess what…hon hade rätt. Nu funkar den inte, igen. Vad gör man?

Jag förslog att hon inte testar den igen utan nästa gång jag kommer förbi, så filmar vi då hon ska sätta igång den så åker vi ner med den och visar filmen. Det måste ju vara nåt som är glappt i den.

Sen blev det macklunch på Victoria:

Hem och hämta Winstone för veterinärbesöket. Han som aldrig någonsin, tvekat att gå in där. Jo lite, sist vi var dit med örat. Då ville han gömma sig bakom mina ben, då veterinären kom in i rummet. Igår, satt han i väntrummet tryckt in mot väggen.

När vi fick komma in i rummet, försökte han spela knähund och ville att jag skulle hålla i honom, då jag strök honom och sa att det inte var någon fara, så gömde han sig under min stol, och där satt han kvar då veterinären kom in:

Stackars liten!!! 😀 Men undersökningen var smärtfri, hon lyssnade på hjärtat, kollade i munnen, han har måttligt med tandsten, sedan vägning och en ny tid för att söva och gå igenom tänderna. Undrar just hur han tänker bete sig nästa gång vi åker dit…

Önskar er alla en trevlig torsdag!

Kanske blir ett minne blott

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 november 2015 kl 08:45, 2 kommentarer

Så var Winstone mycket piggare, jag åkte in med honom till veterinären igår, igen, han ville ju inte gå. Svårt att rasta honom då. Nu var det inga större problem, utan en sår kaka hade fastnat i hans ömma skinn och det slet ju och gjorde ont. Kändes jättebra att det inte var nåt allvarligare än så.

Vännäs plåt, kom, byggde ställning, jobbade på och i morse hämtades dom sista grejerna upp, och nu är taket färdigt. Fort var det gjort, och snyggt blev det:

Man kan inte säga samma sak om T3, som skulle fixa vårt internet. Umenet skulle tydligen komma och byta den trasiga dosan i fredags eller på måndag, enligt T3. På tisdagen ringde jag och frågade vart dosan var.

Han sa att Umenet kanske glömt bort det och han skulle skicka en påminnelse till dom. Sen fick jag ett sms med följande text: Hej! Stadsnätet har svarat de kommer troligast att byta ut din utrustning mot slutet av veckan. Vänligen ha din mobil tillgänglig så att de kan nå dig vid behov av tidsbokning.

Troligast…mm, jag ska mejla T3, med en uppmaning att kapa fakturan på hälften, det ska väl inte ta 2 veckor att åtgärda ett problem? Imorgon ligger jag på operation, så då passar det säkert att dom ringer och vill boka in tid, men se, det kommer inte att gå, och då blir det väl plötsligt mitt fel, att dom inte kunde komma och byta.

Dåligt och långsamt arbete, sorry, dom borde kunna bättre än så.

Har nu varit på lab och tagit prover inför morgondagen, och då jag vaknar från sövningen får jag se om väskan är ett minne blott eller om den får hänga med ett tag till.

Nu är det frukost och sedan har jag och mamma bokat in tider hos optikern, för min del behövs nog mer styrka och för hennes, nya bågar. Sen får jag besök efter lunch och kanske att jag blir lite korthårigare, vi får se 😀

Önskar er alla en toppen torsdag!

Det blir återbesök…

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 november 2013 kl 07:53, Bli först att kommentera

Det blir återbesök för bägge katterna. Eloise tandhälsa var helt ok, inga andra tänder som håller på att ryka, däremot har hon några rötter som håller på komma fram genom tandköttet som dom ska få ta bort, i övrigt är hon ”bara” en STOR förnöjsam katt som nu ska få fortsätta sin strikta diet men snäppet stramare, det hon inte äter upp med en gång, kommer att tas bort.

Enya, den lilla divan, däremot, har en kommande njursvikt, om man nu kan skriva det så. Alla prover dom tog var bra, förutom dom på njurarna, där var det förhöjt och det är tydligen rätt vanligt att äldre katter åker på detta, men med rätt mat och behandling så behöver hon inte lida över det och kommer förhoppningsvis att ha många år kvar.

Nu blir det lite mer jobb för oss, däremot. Hennes mat får Eloise absolut inte äta, den är alldeles för fet. Så det blir att separera dom vid måltiderna och ta bort det som inte äts upp, även för Enyas del, fast hon kan få äta fler gånger så hon får i sig den mat hon behöver.

Men det verkar inte vara några problem, en av biverkningarna av njursvikt är just hunger… där har vi anledningen till varför hon börjat tigga mat då vi sitter vid matbordet. Jaja, vi gillar läget och gör det bästa vi kan av det vi nu vet, så hoppas vi på en bra fortsättning.

Väl hemma från veterinären slappade dom i soffan, och såg helt utslagna ut, Enya på skallen och Eloise till vänster:

Jag åkte till mamma och Bosse som bjöd på kaffe och sen rullade det bara på, Winstone skulle ut och ha mat, jag pratade med en vän på telefonen, lagade middag och sprang ut med Winstone en sista gång innan jag drog iväg på jobbet.

Vi hade en lugnare dag/kväll där och det är skönt att det kan vara det ibland, också.

Idag ska jag bjuda Tina på lunch macka, härhemma, sen åker vi ut en sväng på Jula, eller vart det nu var, och ikväll är jag bortbjuden på Qvinnomiddag, hos min ”gammboss”, Annika, det ska bli trevligt! Önskar er alla en lika trevlig dag och kväll som jag kommer att ha.

Varför? Därför!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 november 2013 kl 05:40, 4 kommentarer

När tystnaden infaller under frukosten hos chefen, brukar jag fråga henne vad hon vill veta idag. Hon ställer en fråga och jag googlar, rätt kul faktiskt 🙂

Igår frågade hon varför himlen är blå, och ja, det gick att googla på det och svar fick vi, men jag vet inte om vi skulle klara av ett mindre prov på alla frågor, en gång i månaden. Förra frågan var vad ormen gör på vintern, och det fick vi också veta, den lägger sig i dvala.

Det roliga är att man aldrig vet vad frågan blir eller för all del, svaret. Och har vi tur kan vi samtidigt lära oss nåt nytt också. Om vi sedan får någon nytta av det, vet vi ju aldrig förrän den dagen kommer.

Jag åkte en sväng förbi Tina efter jobbet, personalmötet blev inställt så det blev att sluta tidigare än förväntat. Hon bjöd på macka, kaffe och inte nog med det, jag fick med mig hennes nybakta bröd hem, tack så mycket, det är jättegott 🙂

På väg hem svängde jag förbi hos veterinären och fick boka in en tid hos dom till veckan, nu ska både Eloise och Enya få göra en hälsocheck. Eloise, för hennes forl (tandsjukdom) samt att dom kollar hennes levervärden som kan bli dåliga av medicinen hon får, och Enya, den lilla divan, hon har gått ner lika mycket i vikt som Eloise gått upp.

Fasen, Eloise är så stor och tung att jag höll på tippa ur soffan då jag skulle lyfta upp henne. Och Enya håller man på kasta över huvudet då man lyfter, man tror ju att hon ska vara tyngre än hon är.

Nio år blir dom i februari, och det vore ju kul om dom får fortsätta att må bra. Har läst att viktminskning trots aptit, kan bero på diabetes hos katter, nå, vi får se vad dom har att säga det kan ju också ha med åldern att göra.

Nicco åker till Timrå idag, så vi har BF i helgen, men det blir nog lugnt och skötsamt. Nu ska jag göra mig i ordning för den sista arbetsdagen den här veckan. Önskar er en fin fredag!

Eloise ”the big one”

Enya” the diva”

Bägge två tillsammans:

Är man då gammal, eller vad?

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 april 2013 kl 07:44, 4 kommentarer

Är man gammal då man stäcker på sig, för att vakna till liv och för att det brukar vara skönt, men så hugger det till nedanför skulderbladet så man börjar tro att man åkt på en hjärtinfarkt? Usch…ingen bra start på den här dagen, skrev hon och sitter som en krok i soffan för att det ska kännas mindre.

Eloise ska snart upp ur källaren och in i buren för vidare transport till veterinären. Där ska hon nu sövas och få en genomgång av tänder och käkben. Sen skulle hon u även kolla upp benet där hon är opererad sedan tidigare, men hon trodde inte att det var något fel på det, utan att problemen säkert kommer från just munnen.

Arbetsplatsträff har vi också inbokat idag, får se då om jag hinner vara med på det, beror på när dom vill att jag ska komma och hämta tillbaka Eloise.

Åke bytte till sommardäck i förrgår, på både Mazda och Jeep, så nu är Jeepen 10 cm högre, och lite svårare att ta sig in i, men då får man vara glad att man inte är 10cm kortare än vad man är, då hade det varit krångligt 🙂

Han visade upp fälgkorset, då jag och Nicco kom hem från premiärturen med Camaron, det hade fått sig en rejäl böj…muttrarna satt som i berget, men loss kom dom men inte utan att det kostade lite. Skam den som ger sig, brukar man ju så vackert säga, eller som Åke kan klämma ur sig ibland: Går det inte med lite våld… använd mera!

Näpp, nu har jag inte tid att sitta här längre, ska göra mig klar för dagen, önskar er alla en toppendag, regnet till trots!

Finns det nåt värre?

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 april 2013 kl 07:34, Bli först att kommentera

Finns inget värre än att vakna med huvudvärk, usch och fy för den lede, och tacka någon för Ipren och kaffe 🙂

Nicco åkte med Åke, direkt på morgonen så jag steg upp sex, för att ta hand om Winstone, nu ligger han så förnöjsamt och försöker käka upp det STORA benet, fast det är inte mycket han får loss från det, men skam den som ger sig.

När jag plockar fram det från skåpet så studsar han på bakbenen, hela vägen från köket till tv rummet, han blir nog en cirkus hund, ska ni se.

Nu ser man hur det smälter ute och kolla, nu är fågelbadet på väg att tina fram, och inte bara det… jag hade ju för sjutton gubbar, fyra solcellslampor där också, fattar inte hur vi kunde glömma att ta in dom, seriöst alltså. Men dom lyser, så även dom har klarat vintern och snön.

Idag ska jag hämta upp mamma på lasarettet, hon har en tid där och då tar vi kanske bara rulltrapporna till fiket på tågstation och tar en lunch där innan vi åker ner på stan där hon har några ärenden.

Men dessförinnan ska jag iväg och träna, och klockan 8 blir det att ringa och boka in en tid åt Eloise, hos veterinären. Det var ju det där med tandstatusen som ska kollas upp. Önskar er alla en fin onsdag!

Porrkliniken

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 maj 2012 kl 07:01, Bli först att kommentera

Jag ska börja med att förklara rubriken. Det är nämligen så… (ska försöka göra det kort) att Buicken inte ville gå som den skulle, vi for då och köpte nya brytare och fördelarlock, så Åke bytte dessa saker igår kväll och för att testa att bilen kändes pigg och rask så åkte vi ett varv på stan.

Vi kör västra Norrlandsgatan och då utbrister Åke –PORRKLINIKEN!!! Han vänder på huvudet och plötsligt får han rätt skärpa på ögonen, polarkliniken stod det. Jaja, sa jag, man ska aldrig upphöras att förvånas, det hade inte varit speciellt uppseendeväckande om det faktiskt hade funnits något liknande, seriöst, med tanke på hur det ser ut idag, men det lät lite grovt i alla fall 🙂

Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.

Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.

Jag hade betydligt sämre i ryggen efter röntgentagningen än innan, det var ju ett litet sträck/böj och vrid program man fick gå igenom, innan det var klart. Jag berättade för killen som skötte bildtagningen vad min läkare sagt, att dom skulle inte hitta något och om dom gjorde det så skulle det ändå inte kunna åtgärdas. Då sa han, att jag skulle se det så att om dom inte hittar något så vet jag i alla fall att det inte är fel på skelettet, och då kan man gå vidare med annan undersökning, så det är inte bortkastat. Och det köper jag, rakt av.

Sen blev det en blixtvisit hemma hos en kompis som bor granne med NUS, hem och hämta katten, iväg till veterinären som sa att nu får vi se hur hon mår om 4-5 månader, och då ska hon kunna gå obehindrat, operationen håller då än så länge, det kändes stabilt, sa hon.

Hem med katten, hämta en provtagningspåse (jag är nämligen med i ett forskningsprogram, där även Nicco och Theresé är inblandade), brände iväg till lab, på vårdcentralen, där Nicco satt och väntade. Vi blev aningens blodfattigare efteråt men jag tror vi överlever 🙂 Sen handlade jag på kvantum och åkte hem för att påbörja middagen. Det var den dagen det.

Ser nästan ut som om man skulle kunna sitta ute ett tag idag, men man ska inte luras av solen, för inte var det då någon värme igår inte, och jag har ännu inte titta på termometern. Önskar er alla en fin onsdag!

Hon är en härskare

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 maj 2012 kl 08:08, 6 kommentarer

Vad förvånad jag blev då jag gick in på bloggen nu på morgonen och jag hade lagt ut ännu en bild på utflykten som ska bli den 17, jag menade inte alls att spamma, först fattade jag ingenting, hur den hade hamnat där, sedan kom jag på att jag började göra i ordning inlägget så jag skulle komma ihåg det, och förmodligen gjorde jag ett nytt inlägg och tog inte bort det gamla.

Nå ni överlevde säkert, det tråkiga var att jag hade fått en kommentar och då jag plockade bort inlägget försvann även den kommentaren, jag visste inte att den hörde till det inlägget, och jag hann aldrig se vad som stod där eller vem som skrivit 🙁

Jag var ju med Eloise till veterinären igen, igår morse, och hon tyckte att katten var onormalt pigg, hon struttar runt på benet som om inget hade gjorts, ja, hon gör det ju flera gånger bättre än innan operationen, så nog tror då jag att hon har goda förutsättningar för att bli bra… eller betydligt bättre i alla fall.

När jag berättade att hon kommit nerrusande för trappen så frågade veterinären om det var mattes katt, nä sa jag, den här katten brukar hänga med min man, och gärna ligga ovanpå honom. Då skrattade hon och sa, att det är egentligen är ett tecken på dominans, hon härskar över honom… ja där hör man. Kanske därför hon också brukar lägga tassen över munnen på Åke, då han ska säga något 🙂

När jag kom hem fick jag ett sms från en bloggHelena http://blogg.vk.se/e-lack som undrade om jag kunde tänka mig en kaffe, och det kunde jag visst det. Jag blåste iväg hem till henne och där rullar tiden på så fort så jag tyckte att man precis hunnit komma dit så var det bara att jaga hem igen, innan jag skulle på jobbet.

Idag är Åke ledig, han ska på undersökning på vårdcentralen… en sån där dom gör på alla lastbilschaufförer för att se om dom håller måttet och får behålla körkortet, och det är väl bra att dom kollar upp det. Precis som på bilbesiktningen ju… man ska ju vara glad när dom hittar fel och dom går åtgärda innan det händer något som man inte räknat med, eller hur?

Själv jobbar jag en eftermiddag till innan jag gör helg. Vädret ser ju ut att bli lämpligt bra för att hämta hem vildkatten imorgon (bilen alltså), i alla fall om man nu någon gång ska tro på vädret dom visar på tv, och jag vill ju hemskt gärna göra det… åtminstone så länge dom säger att det ska bli sol och varmt. Önskar er alla en toppen fredag!

Räkna med felmarginal

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 maj 2012 kl 07:20, 4 kommentarer

Det blev en lång snurrig dag för Eloise. Först och främst hade hon smällt av bägge korsbanden i knäet, så att hon hade ont, kan man förstå. Jag hämtade hem henne vid halvtre tiden, och hon rörde inte en fena. Nu ska hon vara i lugn och ro i minst 10 dagar, tills dom tar bort stygnen, och vart hittar man lugn och ro här, ett ställe utan trapp, för det skulle hon inte heller få gå i… jo, man flyttar upp henne till Niccos kök, där bor hon nu för tillfället.

Jag var upp till henne vid halv fem tiden och då trodde jag att hon var död, hon låg med ögonen öppna men rörde inte ett endaste morrhår, inte ens fast jag strök henne över huvudet eller pratade till henne. Men till slut såg jag en liten ryckning i benet, så då gick jag ner igen.

Sen när hon var så pass vaken att hon kunde röra sig, då var det tji i ”någonting”, att hålla henne still. Hon gick runt runt, morrade föll ihop, skulle in under stolar och bord, och hon ville ut därifrån, hela tiden. Men så där är det väl med djur, då dom blir stressade. Och sist av allt, då Nicco skulle upp och lägga sig, då stod Eloise bakom dörren och hann springa hela vägen ner för trappen *suck*

Nu ska jag ta henne till veterinären en sväng till, på morgonen, dom ska ge henne en injektion smärtlindrande och sen ska vi se om hon måste få en strut över huvudet så hon inte börjar plocka stygnen. Jaja, det blir nog bra, så småningom, nu är det då gjort.

Nu ska Maria ge ett tips till er alla som konstant blir omkörda då ni är ute och kör bil, och varje gång ni blir det så säger ni högt för er själva: Vad stackarn har den där så bråttom för? Även fast ni håller hastigheten… enligt er mätare, och det gäller nu bara er som inte har en GPS. Jo, eran hastighetsmätare går förmodligen fel.

Det var exakt samma sak med Jeepen, man blev hela tiden omkörd och man kunde tro att det var en tävling någonstans, tills vi satte in GPS:en och insåg att den visar en helt annan hastighet. Dessutom har jag blivit omtalad att en GPS alltid visar exakt hastighet och det gör inte bilens mätare, eftersom den är inställd med en viss felmarginal, och sedan visar den inte samma hastighet beroende på storleken på däcken, men det spelar ingen roll om du har GPS.

Vi återlämnade bilen som stått parkerad på vår gård i två veckor (det var någon som inte ville betala parkeringen ute på flyget) och då körde Åke den bilen och jag låg bakom. När vi närmade oss flyget var jag tvungen att ringa upp honom och fråga om inte bilen var utrustad med GPS för han körde snudd på, 10km/h för sakta. Och näpp, ingen GPS och det var samma felmarginal på Volvon som i Jeepen.

Kör jag 50, enligt Jeepen, så är den riktiga hastigheten 43km/h, så det är ju rätt så stor skillnad, kanske inte så konstigt då att man blev omkörd hela tiden 🙂 Och skillnaden blir ju större ju högre hastigheten blir. Jodå, där fick ni allt veta nåt, igen, ni som inte redan visste det, förstås.

Jag jobbar eftermiddag idag, och jag är förkyld som ini bomben, nog trodde jag väl att jag gjort bort förkylningen för i år, det var ju för tusan bara en månad sen förra gången. Ont i halsen, tät i näsan och hosta *suck* Men jag ska inte klaga, Eloise har det nog värre än jag. Ha en fin torsdag!

Etikett: veterinären

Vem var han, den där långa mannen 🤔

This VS That

Kanske blir ett minne blott

Det blir återbesök…

Varför? Därför!

Är man då gammal, eller vad?

Finns det nåt värre?

Porrkliniken

Hon är en härskare

Räkna med felmarginal

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten