Bio i kväll. Vi såg Anna Karenina efter Leo Tolstojs roman. En film jag verkligen vill rekommendera. Ett riktigt konstverk med många vackra scener och spännande paralleller mellan teater och verklighet. Handlingen är ju som den är… i slutet var jag tvungen att hålla Ronja i handen, eftersom jag visste vad som skulle hända. Efteråt hade vi mycket att prata om och fundera över.

För övrigt har vi hängt upp en lampa i taket i hallen. Äntligen! Jag stod och balanserade på trappstegen och Ronja höll i mig. Hon tyckte faktiskt att jag hade bra balans.

Sen har Ronja lärt sig sticka. Det var inte så lätt i början, men hon har kämpat på och jag tror att hon tycker att det är ganska kul. Vi påbörjade en ny halsduksdel, så hon kommer kanske också att bidra till 1-milahalsduken så småningom.

Nu sitter vi och väntar på Hyacinth.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Den bästa komediserien jag vet går återigen i repris på kanal 7. ’Skenet bedrar’ med kära Hyacinth.
Att få avsluta TV-kvällen med ett gott skratt är väl idealet. Förra julen skulle jag introducera henne för Ronja, som inte sett ett endaste avsnitt. Jag var lite skeptiskt till att en 13-åring av i dag skulle uppskatta den speciella humorn, men hon skrattade högt hela tiden och ville se fler avsnitt.

I kväll har jag varit på bio och sett en fransk film: ”En oväntad vänskap”. Vilken fantastisk film! Gå och se den om ni inte redan sett den. I Umeå går den bara några dagar till.
Sen gick vi och åt en liten kvällsbit och satt och pratade om filmen.

I dag sken solen, men den orkar inte så högt över horisonten än. Endast trädens toppar blir solbelysta och marken ligger i skugga. Men det är vidunderligt vackert. Jag tycker vi har haft en mycket vacker vinter i år. Är det månne för att jag bor nästan mitt i skogen.

Ha en skön onsdagskväll <3

TV:n står på i bakgrunden och jag tittar med ett halv öga på prisutdelningen av Nobelpriset. Litteraturpristagaren Mo Yan ler med hela ansiktet när han få ta emot sitt pris.

Jag är mest intresserad av damernas klänningar. I år verkar det vara inne med släp. Så opraktiskt i vintervädret och livsfarligt när man ska gå ner- och uppför trapporna till bankettsalen i Stadshuset. De trapporna lär vara svåra att gå i, för stegen är grunda så att man helst vill ta två trappsteg i taget. Men det kan ju inte de fina gästerna göra, så för dem gäller det att trippa.

Tittar på kungligheternas klänningar och tycker att drottning Silvia är väldigt elegant i lilagrå långärmad spets. Släpet är tungt ser jag när de tågar ut. Kronprinsessan Viktoria är så himla läcker i en enkelt skuren glittrande klargrön klänning. Också den med släp och eftersom tyget faller tungt längs hennes ben, så ser hon ut som en sjöjungfru när hon skrider ut. Vad hade prinsessan Madeleine på sig? Det kan inte ha varit något uppseendeväckande, eftersom jag inte ens noterade det. Något väldigt ljust var det visst, kanske rent av vitt?

Nu får jag höra att Circus Cirkör står för underhållningen på festen i kväll. Då måste jag ju fortsätta titta. Samtidigt ska jag göra färdigt mina julkort och göra en ny WC-skylt. Den jag gjorde blev inte fin. Jag ska ge bort den, så därför är jag extra petig.
Jag gjorde ju en vimpel i fjol med bokstäverna till GOD JUL. Tänkte hänga den på utsidan av min dörr, men hittar den inte. Den ligger väl någonstans väl nerpackad. Så typiskt! I värsta fall får jag sno ihop en ny.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Japp, nu har jag storstädat vår tvättstuga. Torktumlarfiltret var fullt med ludd och svarta katthår. Jag fick gå upp efter en diskborste för att få rent i alla vinklar och vrår.

Detta evinnerliga problem med gemensamma tvättstugor. Jag är inte småpetig av mig, men i dag hade jag lust att skriva en lapp med de där berömda orden ”Din mamma jobbar/bor inte här” och den skulle nog passa i vårt hus eftersom det bor många ungdomar här. Å andra sidan har vi inga uppskrivna regler som påminner oss om vad vi ska göra för den allmänna trivseln. (Måste fixa det snarast.)

När jag tvättat färdigt torkade jag alltså av alla maskinerna, arbetsbänken, diskbänken, fönsterbrädena och svabbade golvet. Sen klappade jag mig själv på axeln.

I morse tittade jag på reprisen av gårdagens ’Sommarpratarna’. Detta var nog den bästa omgången, främst beroende på att Patricia Tudor-Sandahl var med. Hon är psykoterapeut, vilket märktes av hennes engagemang i de andra deltagarnas berättelser. Hon kunde definitivt ställa de rätta frågorna.

Jag har nog läst alla böcker Patricia Tudor-Sandahl har skrivit… utom den allra sista.

Dagens tema var barndomstrauman, om att bli övergiven eller stå utanför. Tänk så många bottnar det finns i varje människa. Vi bildar oss en uppfattning om någon och sedan upptäcker vi andra, helt oväntade sidor. Det gäller att inte döma någon på förhand.

”Vi är mer lika än olika” sa Patricia.

”Så länge du inte kan förlåta din nästa hans olikhet, är du fortfarande långt bort från vägen till vishet.”
(Kinesiskt ordspråk)

God natt mina vänner <3