Läser i dag om den eviga (?) debatten om Kvinnohistoriska museet. Outtröttligen ifrågasätter vi liberaler den prioritering som Umeå kommuns majoritet ägnar sig åt där man tydligen ser det som en kärnverksamhet att driva museer som ska visa upp kvinnors historia och visa upp gamla gitarrer.

Hur trevligt och intressant det här än kan te sig, är det dock knappast något som borde vara överst på agendan. Det är tydligt nog att de ansvariga (?) känner sig trängda när de ifrågasätter ifrågasättandet, bland annat med hänvisning till de anställdas arbetsmiljö.

Kan det bli tokigare? Om inte en offentligt driven verksamhet ska kunna granskas och ifrågasättas eftersom de som jobbar med det inte klarar av det, ja då kan vi lika gärna packa ihop allt vad politik heter.

Ser att M i dag har lagt fram ett förslag till att sänka det totala skattetrycket. Det är inte utan att man tänker på talesättet att sent ska syndaren vakna. Partiet hade åtta år på sig att föreslå sådana reformer, men man klarade inte ens av att ta bort den i sammanhanget enbart skadliga värnskatten. L fick driva den frågan ensamma.

Andra som vaknade sent var de engelska styrkor som fick erfara förnyade franska offensiver under hundraårskriget när Jeanne d´Arc trädde in i bilden. Den 29 april 1429 intog fransmännen Orleans. Jungfrun av Orleans hade alltså intagit staden.

Debatten inför valet om precis en månad har kommit igång så smått. Det behövs, eftersom det finns ganska många som inte ens vet att det är val till EU – parlamentet. Och det blir kanske inte heller lättare av att de frågor som det talas mycket om som, kärnkraft och euro som svensk valuta, inte avgörs i parlamentet. Det gör däremot frågor kring miljön, ekonomi, säkerhet och Europas roll i världen.

En sak är dock säker. Stödet för medlemskapet i EU är i dag kompakt. Mycket få är anhängare av något slags ”Swexit”. Jag tänker på hur psalmerna gick första gången det begav sig 1995 då det för första gången i Sverige hölls val till parlamentet Vi hade just blivit medlemmar, och bitterheten var stor bland förlorarna som försökte, och i viss mån lyckades, göra valet till ett slags andra rond av folkomröstningen som hållits hösten 1994.

Jag minns att jag då i en debatt hade fräckheten att förutspå att vi inte bara skulle bli kvar i EU utan att vi i sinom tid skulle undra över varför så många hade varit emot medlemskapet. Något som framkallade viss bestörtning bland åhörarna.

Och där är vi nu. De som då var emot, främst inom grönvänstern, och de som kommit till, som Åkessons gäng, vill tydligen i dagsläget inte riktigt låtsas om sin historia i sammanhanget.

Det är så sant som det är sagt: fördelen med att vara liberal är att man inte behöver ompröva så mycket över tid.

I dag, den 25 april, är det 25 år sedan Nelson Mandela valdes till president i Sydafrika. Apartheidtiden var förbi.Den politik som hade förts där var väl det tydligaste exemplet på den vidriga rasismen.

Just föreställningen om att mänskligheten kan delas in i raser är lika seglivad som felaktig. Och den har fått katastrofala följder för många olika folk. Man ska givetvis inte inbilla sig att rasism är något som bara vita hyser vanföreställningar om, men då européerna har varit överlägsna när det gällt vapenmakt, är det likväl den rasismen som gjort den största skadan.

Tyvärr kan vi se hur rasism och främlingsfientlighet brer ut sig också här i Sverige. Igen. Inte minst kan vi notera en ökad antisemitism. Något som visar att det egentligen gör detsamma hur integrerade människor är.i ett samhälle. Det går alltid att hitta något skäl till att just den eller den gruppen ska misstänkliggöras.

Läser en intressant artikel om islamisk terrorism och aktivism. Islamismen har fått en grogrund här i västvärlden, menar författaren Eli Göndör, till följd av att västvärlden itutats skuld för kolonialtidens förtryck, som var en realitet, och därför har islamismen beretts tillträde till såväl medier som universitet.

Det finns ytterligare en faktor som man inte bör glömma i detta sammanhang, nämligen det som man kan kalla den våldsamma vänstern.

I slutet av 60 – talet uppstod det ett antal kommunistiska terrorgrupper i Europa. De som blev mest kända var väl Baader-Meinhofligan i dåvarande Västtyskland och Röda brigaderna i Italien. Dessa inspirerades av och inspirerade palestinska grupper som Fatah och PLFP. Och vi vet nu att de hade kontakter med varandra och att de fick stöd av det dåvarande östblocket med Sovjetunionen i spetsen.

Alla dessa grupper och organisationer förenades av ett hat mot västvärlden. Ett hat som lever vidare även i dag. Det har vi kunnat iaktta alldeles nyligen.

Även vi har drabbats. Den 24 april 1975 sprängdes den västtyska ambassaden i Stockholm efter ett gisslandrama som iscensatts av Baader-Meinhof-ligan. Med tiden skulle de kämpas ner och det måste vi med nödvändighet också göra med dagens terrorister, vare sig de uppträder i Sri Lanka eller i Nordirland.

Alla har vi väl tagit del av hur terrordåden har drabbat Sri Lanka. På den tiden det begav sig gick krigföringen ut på att föröda fiendens territorium så mycket man kunde. Både som hämnd för fientliga härjningar och för att försvaga motståndaren. En del tycks ha blivit kvar på den nivån.

Sverige är i dag ett fredligt land, men förr i tiden var vi lika bra på att härja som någon annan. Den 24 april 1660 slöt Sverige dock fred med Polen, Tysk-Romerska riket och Brandenburg. Fred med tre på en gång. Inte så dåligt. Fast man kan ju undra varför man alls skulle börja kriga. Härjningar blev det dock. Det är ett som är säkert.

Slutet på påsken närmar sig. Gårdagen bjöd på ett rejält regn, något som sannerligen behövdes. I övrigt har helgen varit stillsam. En mindre skada uppstod dock när jag skulle skiva potatis. Ett plåster hejdade dock blodflödet.

Värre skador råkade motståndarna ut för när tyskarna den 22 april 1915 för första gången använde giftgas. Det rörde sig om klorgas, där den som drabbades kunde få lida i flera dagar innan slutet kom. Förutom det var det senapsgas och fosgen som var de vanligaste stridsgaserna. Fosgen var mycket ”effektivt”. Över 80 procent av de som dog i gasattackerna dog av just den gasen. En som skadades i en gasattack men som överlevde var en viss korpral vid namn Adolf Hitler.

Nästan på dagen 24 år senare, den 20 april 1939 uppvaktades han på födelsedagen av bland annat den svenska försvarsledningen med stabschefen i spetsen. Några månader senare startade han det krig som skulle lägga Tyskland i ruiner. Och nästan på dagen 30 år efter den famösa gasattacken vid Ypres, den 20 april 1945 visade han sig offentligt för sista gången. Ett darrande vrak till människospillra.

Vem sa att det var bättre förr?

Så var det dags för en lång dag. Hittills har den mest bestått i att röja undan för att få plats med påskgrejorna. Mellan varven hann vi höra på ekot. Det är tydligen 40 år sedan samerna i Norge genomförde protestaktioner i huvudstaden. Det som var i faggorna var utbyggnaden av Altaälven, men det som det i grunden handlade om var förtrycket och ”förnorskningen” som samerna utsatts för under lång tid.

Förnorskning låter förvisso som ett svårt övergrepp. Tänk bara på alla Norgehistorier. Det är faktiskt svårt att begripa detta eviga navelskåderi där alla inom ett visst områdes gränser med nödvändighet måste vara stöpta i precis samma form. I det fallet har vi inte varit bättre än norrmännen.

Den yttersta konsekvensen av detta ”tänkande”, låt oss för ordningens skull benämna den mentala processen så, är etnisk rensning och folkmord. Det finns det många exempel på. Något att tänka på nu när inte minst antisemitismen tenderar att bre ut sig igen.

Den 19 april 1943 startade de judar som då fortfarande var kvar ett uppror i ghettot i Warszawa. De reste sig mot de nazistiska mördarna. De skulle komma att hålla ut längre än hela Polen hade gjort när landet angreps 1939.

Träningen på gymmet, det vill säga Tegs hälsocentra,l avklarad. Ett timslångt pass tar på krafterna, men det känns alltid bra när det är avklarat.

Och så var det alltså skärtorsdag. Minns att jag under uppväxten undrade över varför den hette så. Något svar fick man inte, men nu vet jag åtminstone att ordet ”skär” i det här sammanhanget har med rening att göra.

Den processen är nu inledd. Den trogne hjälparen, robotdammsugaren Roald, har fått gå runt medan jag själv försöker plocka undan så att inget ska vara i vägen.

För de svenska trupperna i kriget mot ryssarna 1808 var det säkert också en del hinder i vägen just denna dag, den 18 april 1808. Men man lyckades faktiskt att slå ryssarna i slaget vid Sikajoki. En av de få framgångar som svenskarna hade under det kriget. Tur att det är fredligare såhär drygt 211 senare.

I dag står att läsa i VK att Åkessons lokal hejdukar här i Umeå drar tillbaka sin motion om tiggeriförbud för att istället backa upp moderaternas likalydande motion. Gissar att det är ”stöd” som Ågren & Co nog helst velat vara utan. Men, men. Så går det när man vadar omkring för nära det svartbruna träsket.

Motsvarande motion har tydligen gått igenom, M och KD drev igenom den, i metropolen Katrineholm. En ort som tidigare beskrevs som ”Folkrepubliken Katrineholm” i och med att S dominerade så eftertryckligt. En viss Göran Persson, också kallad ”HSB”, Han Som Bestämmer, var mycket riktigt kommunalråd därstädes.

Mycket vatten har runnit under broarna i Sörmlands åar och bäckar sedan dess. Minns att när jag en tid arbetade i grannkommunen Flen, fanns ingen bankomat på orten (det här är länge sedan) utan man var hänvisad till Katrineholm för att nyttja sådana faciliteter.

Kanske är det som så att Katrineholm står till tjänst med kontanter även i dag, vilket får tiggarna att flockas. Enligt vad som uppges finns det hela tre stycken.

Rollerna kan, som bekant, växla över tid. En gång var Sverige fattigt och folk drog under nödåren runt och tiggde. På den tiden kunde folk fängslas för lösdriveri. Kanske något som högern vill driva på för att återinföra. Många fattiga drog hur som helst härifrån till det stora landet i väster.

Den 17 april 1961 försökte sig ett gäng exilkubaner med stöd av USA: s underrättelsetjänst CIA på en invasion av Kuba vid Grisbukten. Det gick inget vidare, men som det ser ut i dag är det kubanerna som drar från ön i stora skaror för att söka en fristad i USA.