Skrivet Villy Hansen

Så här kan man uttrycka sig om brottsutövarna i Husby och andra platser. Moralen är satt ur spel men det finns orsaker till det. Sedan kan man diskutera om det finns hållbara skäl för det. När någon stjäl bryter de mot en rättsetisk moralprincip. I Husby har man gjort det som ingen i allmänhet anser vara riktigt men det förklaras och i viss mån och rättfärdigas av dem som anser att de hittat sina bästa argument därför. Inte alla, men dem som inget jobb eller gemenskap har eller inte känner sammanhang och mening förlorar sin självkänsla.

Ur den förlorade känslan över att vara människa kommer den etiska kompassen ur spel och pekar inte längre rätt. Förövarna i Husby och andra ställen har naturligtvis inte resonerat särskilt djupt utan ansett att de handlat rätt endast utifrån sin egen horisont. Om de kände efter och funderade på vilka andra de skadar kanske de flesta av dem inte skulle ha gjort vad de gjorde.

 Vem vill inte bli lyssnad till? Vem vill inte bli hörd? Det finns ett ordspråk som heter, ”Kaka söker maka.” Jag undrar om inte det finns en analogi i detta genom att många lyssnar till det de vill höra och inte till vad som går emot dem. Människor som klagar, vanligt folk, och politiker som har till uppgift att förbättra samhället eller bli återvalda vill oftast ha nya anhängare. De vill naturligtvis även behålla sina gamla anhängare. Det känns inte sällan lite obehagligt att lyssna till dem med nedslående tankar om andra, dem som sällan ser något positivt hos sina så kallade motståndare. Jag undrar ibland vad för slag av anhängare de får, som spyr galla och talar nedstående om andra. Men när det gäller missförhållanden och fel som många människor i allmänhet har förståelse för och insikt i är saken annorlunda. Där kan budbäraren få bättre sympati.

Och nu till kärnan och poängen i det jag vill säga. Vem vill följa en politiker och dennes politik där andra, nästan alla andra företeelser och partier ständigt har gjort fel, och anses komma att göra fel? Vem vill ha besök av en ”vän” eller lyssna till en arbetskamrat som nästan alltid klagar? Jag bara undrar. Vem är det? Tonen, ansatsen, ordens valörer i språket har avgörande betydelse. 

Som smärre språkvetare har jag under flera år iakttagit Holmlunds språk. Man bör kosta på sig att skilja på sak och person. Skilj därför på Holmlund och hans språk. I en artikel i VK kallar professor Stefan Svallfors Holmlunds blogg för en "skamfläck" men detta lär vara ur ett sociologiskt perspektiv. Som retoriker vill jag vare mera neutral och saklig från ett språkvetenskapligt synsätt. Ändå tycker jag att Svallfors artikel är läsvärd.

Först vill jag poängtera att alla skall ha rätt att uttrycka sig på sitt bästa sätt. Ordet är fritt men kan träffa som vassa giftiga pilar. Det är möjligt att analysera språket ur ett retoriskt perspektiv och bedöma vad den språkliga framställningen har för effekter. Detta är också möjligt att kunna konstatera att Holmlund både kan vara en politiker som åstadkommit mycket goda ting och på samma gång en politiker som i sitt språk kan visa förakt, nedsättande omdömen etc. om olika företeelser. Men därför bör man inte förakta Holmlund själv. Man kan även tala om tonläget och avsändarens hållning till saker och ting utan att nödgas dra slutsatser om personen. I Holmlunds retorik likväl som i andras, kan många saker konstateras, analyseras och därmed bedömas. Han pekar pliktroget på felaktigheter och slår mot t.ex. regeringen. Det är hans uppgift. Detta får anses som förutsägbar retorik. Själv har jag svepande påstått att i enlighet med Homlunds hållning till just regeringen, är det regeringens fel att jag ännu inte vunnit stort på Lotto.

Holmlunds budskap är inte alltid är så upplyftande. Han lyfter mig inte till höjder där jag faller död ner av hänförelse. General von Döbeln var betydligt skickligare än Holmlund att i sitt tilltal samla styrkorna, trots att han satt på en hästrygg i tidig morgondimma, utan röstförstärkning.

Det som skulle kunna kasta skugga över den allmänna synen på Umeås varumärke är möjligen läsarnas slutsatser om hur Holmlunds språk kan vara negativt för både partiet och staden Umeå. Men om detta vet vi inte särskilt mycket varför eventuella slutsatser inte bör dras.

Jag kan läsa i  VK-artikeln där blandar kommentatorerna samman sak och person. De vill gärna lyfta fram personens förträfflighet utan hänsyn tagen till språket. Rent ovetenskapligt har man fog för att påstå att retoriken kan antingen ha positiva och ödesdigra effekter för skrivaren eller talaren. Jag kan därmed tänkta mig att om Holmlund hanterade språket och retoriken på ett annat sätt skulle hans budskap betydligt bättre nå fram till andra än hans närmaste försvarare och tillskyndare. En försiktig slutsats man kan dra är att, "retorik är inte bara retorik", utan väl synliga spår man lämnar efter sig som gör starka avtryck.

Nästan alla talar om åldersdiskriminering men ingen gör något åt den. Forskningsrapporter presenteras. Det talas så väl om dem som är något äldre, vad nu äldre innebär, och om hur viktiga de är. Äldre ställs mot yngre precis som ”skola vård och omsorg” ställts mot en ishockeyrink eller en ny simhall. Retoriken svallar. En lag mot åldersdiskriminering har kommit till men den är näst intill uddlös så länge synen på dem som passeret mittenfolkets ålder är så fördomsfull. Jag då? Jag som blir sextiotre i år och skall väl snart dö, gå i pension, trappa ner, och allt det där som folk i allmänhet anser att jag skall göra. Det sägs att sådana som jag har svårare att lära in. Inte fick jag min för något över ett år sedan, nya akademiska examen via postorder. Jag vet att jag ofta stressar upp kollegor som är trettio och yngre med mina krav på att de skall förnya sig och acceptera förändringar.

Men jag undrar bara. Vilka är dem som drog skam över mitt och några andras personliga varumärke och skapade dåligt rykte för oss? Träd fram? Släng er in i debatten så vi får reda på vilka ni är.

En kris löses inte, den hanteras. Men ibland kan den undvikas. I går reflekterade jag över tågkrisen för Norrtåg och hur undermåligt några tåg-vd:ar handerat situationen. Visst är det en huvudfråga att tågen inte fungerar men människor är relativt förnuftiga om de får klart för sig vad som gäller. I krishantering måste man tidigt få klara besked och det skall vara trovärdiga besked. Om nästen hela Europas tåg inte fungerar om vintern har man lättare att förstå att det i så fall betyder det samma för Sverige. Nu är det i alla fall kris för bland andra  Alstom och Norrtåg. Hur agerar ni då? Det blir den mediala bilden vi kommer att få. Just detta är det som tågcheferna måsta kunna hantera. Finns det förresten någon annan bild att få?

Som dessa bolagschefer hittills klarat de kritiska situationerna kan man vänta sig att media kommer att rocka skjortan av dem. Skyll därför inte på media. Se de olika medierna som era enda möjligheter att hantera situationen.

Det har, "...gått som på räls" är ett ordspråk jag måste skrota. Likväl som uttrycket, "Som ett brev på posten". Dessa uttryck har med tiden fått andra betydelser.

Lycka till!

När jag var liten lekte jag med tåg. En del leker med tåg i vuxen ålder. Tåg är inget att leka med, det är blodigt allvar. Fråga dem på Norrtåg.

Varså god, en enkel retorikanalys av retorisk tågurspårning. Källan för min analys är en artikel i Västerbottens-Kuriren torsdagen den 10 januari 2013. http://www.vk.se/776374/norrtag-vi-valde-inte-fel-tag

De verkställande direktörerna för tågtillverkaren Alstom respektive Norrtåg visar brist på trovärdighet och krisinsikt.

Vi får anta att den sanna bakgrunden är den att dessa nya tåg, Coradiatåg, som används av Norrtåg inte har fungerat i kallt klimat med snö. Det har bevisligen, i märkbart hög utsträckning, inträffat att tågen inte gått som planerat. För närvarande meddelas att det inom veckor eller månaders framtid inte särskilt många av dessa tåg kommer i trafik.

Trots detta, mot bakgrunden och den övriga analys och kritik som presenterat säger vd för Alstom, ”De är designade för vintern”. Vd för Norrtåg säger, ”Långsiktigt tycker jag inte att vi valt fel”. Dessutom säger vd för Alstom, enligt VK, ”Om två veckor skall vi ha åtgärdat isproblemen kring bromsarna”. I detta sammanhang blir deras uttalanden helt utan trovärdighet.

När en kris skall hanteras och när uttalanden skall göras måste kontexten d.v.s. sammanhag, omständigheter, övergripande situation och historien beaktas. Detta bortsåg herrarna helt ifrån. Därför blir ursäkterna, påståendena och löftena inte trovärdiga. 

Hur borde de ha sagt och gjort i stället? Sett krisen tidigare. Frågat sig, kommer folk att tro på vad vi säger? Insett att det kommunikativa problemet och att smällen skulle tas mycket tidigt. Annars är det hela också en fråga om kompetens och färdighet i att hantera kris och kommunikation.

Jag intresserar mig för hur Norrtåg spårat ur av det enkla skälet att det även är ett exempel på hur kris och klagomål inte bör hanteras. 

Bara ett exempel. Jag åkte Norrtåg till Luleå via Boden för en tid sedan. Ombord fanns ingen fungerande toalett på hela resan. Jag beklagade mig. Sent om sider fick jag ett mailsvar. Svaret löd, Vänd dig til SJ. Kanske jag skulle vänt mig mot någon Gud? I dessa lägen finns väl bara tron kvar.

Det hör till saken att flera passagerare erbjöds besöka toaletten i Boden på väg till Luleå. Själv var jag av naturen tydligen väl för beredd för jag behövde inte. 

Lite orolig. På fredag eftermiddag nästa vecka är det tydligen Norrtåg som kör sträckan från Boden till Umeå om jag inte har fel. Och om jag har tur kan det erbjudas buss. Hur roligt är det på en skala?

Jag börjar dagen med att knäppa en partiledare på näsan. Jag läste en retorisk dikeskörning där en känd politiker enligt Aftonbladet sade, "De flesta SD-sympatisörer är inte främlingsfientliga i grunden, tror han.". Samme politiker sade även, och det är helt okay, att SD´s uppgång berodde på regeringen och även Miljöpartiets politiska tillkortakommanden. Jag understryker att regeringskritik är helt i sin ordning. Men att låta "de flesta" SD sympatisörer få lindring, förståelse och balsam åt sina gemena tankar är vårdslöst, obetänksamt utan dess like. Väljer någon SD skall dessa stå för sitt val och ta ansvar för sin människosyn och inte bli försvarade av en annan partiledare.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article15975905.ab

Det är allt för många som inte menade vad de sagt. Det ser ut att vara riktigt många som inte riktigt vet hur de skall säga det de vill ha sagt. Den något mera vana och språkligt tränade journalisten kan då likt att ”stjäla godis från barn” få till det riktigt bra. Det vill säga på en lägre underhållningsnivå. Om detta läser jag varje dag i olika tidningar.

I dagens Norrbottens Kuriren på första sidan, kan man denna morgon läsa om hur Stefan Gunnarsson uttryckt sig. Han blev enligt Kuriren korrekt citerad men han begick ett annat misstag. Han gick ut på minerat område, invandring, och uttryckte sig om allt för svåra ämnen typ, ”… här i Boden känns det mättat”, citat från Kuriren. Vi kan konstatera två slags minor för dem som uttrycker sig. Dels den där man menar en sak och inte säger det så, att det uppfattas på detta vis och dels när någon pratar om hetare ämnen. Det är visst så att stor frihet skall finnas att få uttrycka sin mening men i vissa fall krävs ett mera raffinerat handlag i språket för att inte råka fel ut.  

Undrar om det inte är dags att införa retorik i skolornas undervisning. Det skulle innebära både att många kunde uttrycka sin rätta mening och i omvänd ordning kritiskt kunde granska vad som sägs. Men utan någon som helst utbildning kan man ändå hoppas att dem som lyssnar ändå frågar. Hur menar du? Det skulle rädd många.