Sommarkrönika i sista sekunden!
Den här skrev jag totalt spontant och till min egen överraskning en vacker sommardag..
Termometern på köksväggen berättar att det är 24 grader inne och 26 ute på Storgatan. En mild bris sveper in från hallen genom de öppna dörrarna och solen lyser sprött över lägenhetens vardagsrums trägolv som jag ser där jag sitter vid köksbordet med god leverbiff på tallriken. Hyresvärden tittar in med en skämtsam kommentar och grannen högst upp swichar förbi mellan två köruppdrag. Allt känns öppet och ljust och tillgängligt.
Jag häller upp en kopp kaffe och börjar fundera…
VAD I HELSKOTTA GÖR VI HÄR UPPE NIO MÅNADER OM ÅRET??
När vi flockas förtvivlat i skymningen runt ett-tiden kring ett fladdrande värmeljus, desperat sökande det vi kallar ”stämning” i brist på normalt mänskligt liv?
När rullstolen jag begåvats med sugs ner i ett träsk av slask och oframkomlighet? När varenda spontan bilresa utan att ett dygn före kopplat in elutrustning som får Tjernobyl att framstå som ett ficklampsbatteri innebär rutskrapning, imskrapning och därefter följande resa med risk för liv o lem på grund av köldskador och – trots skrapet – begränsad sikt?
Min teori om detta är att vi manipulerats av STATEN till att tro att våra förfäder invandrade till norrland helt legitimt. Då det i själva verket handlade om grova brottslingar som deporterades intill tolfte generation .
Själv skulle jag trivas i Ystad. Det har man ju sett på Wallander. Och jag vet att de har urgod räksallad i Simrishamn. Och Kiviks marknad är väl ungefär som Åseles dito med undantag av att man en gång påträffade en som INTE var apfull där.
Jag hoppar, eller rullar, alltså på nästa tåg. Vasa, finns inga tåg kvar??? Och inga vägar??? Är vi fast här!! HJÄÄLP!!
Senaste kommentarerna