En japan som överraskade!

När jag ändå är inne på kapitlet resminnen kommer jag ihåg en liten händelse på Heatrow, Londons storflygplats, som kan vara värd att fästa på papper…

Hemresa efter nyår. Kanske i slutet av 90-talet. Fett med folk, för att prata modern svenska. Långlånga köer tillen enkel  macka och jag befann mig i en av de minst åtråvärda: toalettkön.

Här kan vi göra en liten paus för att i stället prata om den japanska nationalkaraktären.

Vi tittar i Svenskt Fördomslexikon av årgång 1993:

”Japaner äro flitiga men inbúndna och söka ej gärna kontakt med främlingar  om det inte sker under en obegripligt fånig teveshow, genomförande av s.k kareokesång eller vid stor konsumtion av sake. Gärna alla tillsammans.”

För så är det ju. Japaner är sympatiska men lite blyga. Och där står jag alltså i en kö. Det är snart min tur men då båsdörren öppnas är det just en japan som slinker ut. Kostym, vit skjorta, i 40-årsåldern. En japan som fixerar sin blick vid mitt ansikte med en outgrundlig min. Han överväger något…till slut ett djupt andetag och en djupdykning i kostymens innerficka: ”Sir…sorry sir, no paper, use this”, kommer det och fram halar han en packe pappersnäsdukar!!!

Att en japan tar upp ett så känsligt ärende med en total främling är minst sagt ovanligt.