Om kvinnoproblem i USA

Våren 1986 äntrade jag och en kompis ett plan för transport till New York. Det var en spännande resa. I drygt en vecka gick vi upp och ner längs Manhattan och bara insöp. I ordets rätta bemärkelse för kakafonin av dofter är en sak som kännetecknar en storstad. Vad som möjligen ställde till problem under resan var kvinnorna…

Jag ska förklara:

Macys – ett stort jäkla varuhus, åtta våningar tror jag, och ett eldorado för alla shopoholics.

Vi började från toppen och jobbade oss ner, våning för våning. Men lite besvikna blev vi. Inga muskelbilar nånstans. Och vårt basinköp, pizza och coca cola var dåligt representerat.

Men den stora chocken kom när hissdörrarna gled isär på tredje våningen.

Kom nu ihåg att vi kom från Umeå. Läppstift och mascara var helt ok men jag tror att vare sig jag eller kompisen hade träffat en tjej med klänning och fina skor.

Men när dörrarna gled upp stod de där! Två riktiga fotomodeller i långa klänningar i glittrande guld och blått och decimeterhöga klackar. Hon i blått hade något dyrt i en flaska som hon sprutade på min handrygg. ”A special smell for a special lady”, blinkade hon förföriskt. Den andra hade föst min kompis mot väggen med något annat fantastiskt erbjudande.

Vilka hemligheter som våning tre dolde är ännu okänt för oss. Den här frontalattacken från fotomodellerna blev för mycket. Sådant hände aldrig på Domus i Ume!!! Vi backade in i hissen med bultande hjärtan och drog till en trygg våning utan modeller…

Den andra lilla kvinnomalören på resan var mer jordnära. Vi hade träffat två tjejer från Skara och Vara på flyget som vi var ute lite med. Det blev väl som vanligt sen, nåt vykort och sedan ebbade det ut MEN i alla fall, en kväll hade vi hyrt en åtta meter lång limousin, en Lincoln förresten. Och givetvis tog vi med tjejerna.

Till saken hör att vare sig jag eller kompisen vill erkänna oss som pratande extrem norrländska utan vår dialekt är snarast hyfsat neutral. Mitt i när chaffisen försökte vända plåtmonstret på en trång gata tog ena flickan till orda: ”Ja det är då så roligt att höre er grove o brede nörrländska då ni prater”.

En kort sekund blev det nog lite kallare. Kompisen erkände att han funderat på att släppa av dem vid busstationen, som då var lite av ett brottscentrum i New York som hämnd…

Annars hade vi jäkligt kul. Vi träffade luffare på Bowery och surrade med dem och  jag köpte Georgie vodka, en dryck som är så vidrig att ingen misslyckad svensk hembrännare kan åstadkomma nåt liknande.

Men till slut var det dags att åka hem. Northwest Orient ombokade till SAS på grund av ett sprängningshot vilket gav min kompis chansen till en ljus idé.

”Du fattar väl principen? Först bombhotar de North West och fyller upp SAS. Sedan är det de de spränger!!!…