Lite bister sanning

Vi ”norrlänningar” är ena riktiga självömkande gnällspikar. Och cyklopiskt enögda. Hur många gånger har jag inte hört Gustav-Olle med darrande stämma beklaga sig över kostigsvägar, nedlagda postlinjer och allmän jävlighet. Någonstans i litanian brukar alltid uttrycken ”Vi norrlänningar” eller ”vi i glesbygden”med åsyftande av allt ovanför Sundsvall dyka upp, lagom tårdränkta.

Jag säger bara: get real, fatta läget….

Hela Sverige är en stor, jäkla glesbygd med stora jäkla glesbygdsproblem. Kan vi inte kommunicera även tvärnationellt har vi bekymmer… Vi måste kunna bygga upp ett ärligt samarbete med…ja, låt oss slumpvis säga Norberg. Eller Badelunda (om något sådant finns?) DÄRFÖR ATT ute i europa är vi fortfarande två saker: Stockholm, en vacker huvudstad samt vildmark. Om man har en skånsk dialekt eller jojkar har ingen betydelse.

Vi måste alltså sluta ömka oss själva i alla tänkbara lägen. Låta andra regioner skämta lite med oss utan att dra det till Europadomstolen. Precis som vi gjort i andra riktningen i många år. För hur mycket mer eller mindre kvalitativ humor har till exempel stockholmarna fått tåla?

Och dessutom – den man älskar agar man. Därför skämtas det om oss. Märkligt nog har vi fortfarande hög status i resten av landet – det är kanske dags att utnyttja det???

 

Till läsarna: ja, ni får ursäkta men så där kan det bli när man lyssnar på tungrockarna Mustasch på för hög volym tidigt på morgonen…