Så lyfter vi idrotten

Vem stod på ståplatsläktaren och skrek sig hes när Björklöven tog SM-guld? Jo,  givetvis jag. Men mina meriter i praktiken inskränker sig till att ha spelat pojklagsfotboll i Vilhelmina runt 1970. Vi, Bäsksele, spöade IFK Vilhelmina med 5-1 bland annat. En strålande seger som skulle levt kvar bland åskådarna om det inte vore för att de flesta nu lämnat det jordiska…

Däremot har jag vissa talanger när det gäller konceptutveckling. Och det har fått mig att fundera. Ta det här med fem-milen. Varför, jag bara undrar, överför man inte slalomupplägget dit? Alltså två åk där bästa tiden vinner. Det borde väl skilja agnarna från vetet och dessutom får man dubbel reklamexponering. Slalom å andra sidan är ju drabbat av den djupa orättvisan att banförhållandena skiftar mellan åkarna. Men det är inget problem. Där sneglar vi på curlingen och låter åkarna bilda tre-mannalag där två sopar banan medan den tredje åker på tid.

Och hockeyn kan ju storsint befria den dominerande delen av mänskligheten som inte är intresserad av vinterplågan bandy. Det är för övrigt 11 400 personer i världen som gillar den sporten. 11 000 bor i Bollnäs resterande är licensierade spelare.

Lösningen som innebär befrielse från detta är att helt enkelt slänga in en bandyboll i rinken under hockeyslutspelet. Och sedan spelar man bandy då man får en stund över. Sysslolösa backar kan roa sig med att göra självmål  och på nåt jäkla sätt går det nog att komma fram till ett resultat. Hockeylagen kan få en lottad bandyidentitet, till exempel blir Luleå Broberg och Skellefteå kan få bli Västerås.

Konståkning är väl fint? Den som inte ramlar vinner. Masstart på naturis är väl en lysande idé? Och isborr och spö till alla deltagare. Hm…vore väl nåt för Åselenappet?

”Nisse Glidskena får 5,6, 5,8, 6,2 och en abborre på 674 gram!”