Ännu mer trist mediatjafs!

Tyvärr har jag avlägsnat mig skamligt långt från kristendomen. Och kanske särskilt dödssynden "högmod". Det känner jag alldeles speciellt just nu. Sitter nämligen och fnittrar glatt åt bloggar jag skrev för några dagar sedan…Jag ligger alltså bra till för att inhandla eldgaffel och kolhink.

För övrigt var jag politiker hela dagen igår.

Men vill ni veta vad vi pratade om får ni åberopa offentlighetsprincipen eller läsa tidningen. Här får ni i alla fall inte veta någonting!

Vet ni förresten att alla kommunala beslut ska ha en besvärshänvisning som talar om hur ni överklagar? Det kan vara bra att veta och en sån här grej man får lära sig på mediautbildningar. Apropå…min mediautbildning utspelade sig under ett år på Brunnsviks Folkhögskola, vackert belägen vid sjön Väsmans branta strand ett par mil från Ludvika.

Jag skulle kunna trycka ner anekdoter om det året tills du kräks men jag ska definitivt försöka begränsa mig. Jag kan bara konstatera att just då var grävandet i fokus. Vi hade föreläsare som hade avsatt över 100 tjänstemän i sin hemkommun, föreläsare som sket totalt i det dagliga journalistiska arbetet om ett Avslöjande fanns inom räckhåll och föreläsare som publicerade avslöjanden trots att den avslöjade mer eller mindre satt med bösspipan i mun och hotade skjuta sig om det skrevs. Det var spännande, men kändes kanske lite främmande. Inte att avslöja missförhållanden men att konfrontera, blottlägga och aldrig väja. Du måste nog ha en djupare övertygelse för att ta det obehag det ibland kan innebära.

Om vi ska prata om obehag förekom det även under denna fantastiskt roliga utbildning

En dag skulle vi träffa en ledare på Bredsjö, som var skolans teaterlinje.

Det var en riktig Lars Norén typ som hade Skådat Mörkret men hittat tillbaka. Hans första replik där han satt slarvigt upphängd på katatern var ”Det ska ni veta, att om tio minuter kan jag ha fått er att klä av er nakna, allihop” samtidigt som den lågande blicken fokuserade oss.

Då försvann allt syre i lokalen.

25 förhoppningfulla mediaglyttingar drog in all luft som fanns, samtidigt som den gemensamma pulsen steg 100 %.

Skulle ”Lars Noren” lyckas få av oss våra slitna studieplagg?

Nej, det blev inte så dramatiskt. Visserligen hade enskilda initiativ tagits för att få av vissa plagg. Minst ett par bildades i alla fall. Men någon kollektiv ”nakenchock” för att prata mediaspråk blev det inte…

För övrigt aktualiserades även synden ”hyckleri” och för en gång skull var jag inte direkt inblandad.

Författarkollektivet Fyrskift, där bland annat Kjell Johansson ingår, hade vunnit ett fint pris för en bok. De var riktiga kändisar i kulturvärlden. Och – under över alla under! – Kjell skulle föreläsa på skolan!!! 

Alla med kulturambitioner, elever så väl som lärare, var nästan medvetslösa av förväntan. Boken fick en hedersplats i vårt fina bibliotek. Jag var övertygad om att det skulle behövas listor över turordning på alla som ville låna den.

Så kom då Kjell. En cool kille som höll en intressant föreläsning. Och alla var så lyckliga. Det skrevs inte autografer, men nära på

Så åkte Kjell vidare.

Och boken stod orörd.

Och boken stod orörd

Och boken stod orörd

Ja, nu fattar ni väl principen. Det var ingen som var så pass intresserad att de lånade den.

Och är inte det någon typ av kollektivt hyckleri så vet jag inte…