Jag roade mig med att kolla lite statistik om min blogg igår. Nästan 7000 gånger har ni och andra klickat in er på den här ganska korta tiden.
Det känns lite ansvarsfullt, faktiskt, ur en synpunkt nästan mer än då jag jobbade på tidning även om även det kräver en ödmjukhet inför läsaren. Då visste jag ju att tidningen totalt lästes av kanske 35 000 men hur många som kikade på mina rader visste jag inte. Nu ser jag precis vilka inlägg som lockade och kan dra slutsatser. Framförallt om vad jag nog bör undvika. Och ett stort tack till de som återkommande haft synpunkter och hjälpt mig utvecklas. Mona, den alltid närvarande M (jag ringer!), kusin Johnny som skrivit någon rad i Kuriren förr, Nicole, som nu lovat att jag får berätta vad hon heter, vännen Inger (klappa kossan idag också…)och inte minst den mystiska Lady X, var identitet är ett av världens stora mysterier…och många andra. Gamla vänner har dykt upp. Det här är så kul att jag nog fortsätter. Och ännu är den sista absolut sanna ungdomshistorien inte berättad, eller hur Johnny?
Senaste kommentarerna