Svinhysteriskt och annat!
En av kvällstidningarna presenterade idag en av de säkraste, och journalistiskt enklaste, lässucceerna idag. Det handlar om listan över vilka som tjänar mest i din kommun.
I mitt fall, alltså Umeå, kunde jag konstatera att det var en handfull av de som passerat miljongränsen som jag kände till. Och en enda jag kan påstå att jag känner. Nämligen läkaren som varje halvår efter en MR-fotografering berättar om några nya, hungriga tumörer dykt upp. På något vis känns det lite meriterande att mitt kontaktnät i miljonklubben är så svagt. Bortsett från till exempel min utomordentligt sympatiske läkare tror jag det finns många som har en lite kallare syn på livet och människorna i miljonklubben. Jag föredrar uppsagda volvoarbetare, timanställda assistenter och livsfilosofer med glimten i ögat.
Tyvärr tror jag också, på tal om kvällstidningar, när räkenskapens stund kommer efter svininfluensan, att deras insats inte kommer att prisas. Informationsfunktionen är mer tydlig än annars i en sådan här situation, men det mesta jag sett, både när det gäller rubriksättning, bildval, det allmänna upplägget och innehållet i texter, upplever jag som försök att skapa tidningssäljande oro. Givetvis skulle vilken chefredaktör som helst demontera mitt påstående och krossa det under närmaste tryckpress. Men jag tycker ändå de har anledning att fundera över sin roll om det skulle uppstå en verklig kris…
För övrigt är 25 % av min assistentstab sänkt i förkylning. Jag hoppas att det vänder annars fortsätter jag att skicka värdelösa skämt på mobilen:)…
Senaste kommentarerna