Drömliv och sånt…
Är du medveten om att du just nu hjälper mig i min rehabilitering bara genom att läsa bloggen? Det var nämligen inte bara en slump att jag började blogga. Kanske fyra månader efter stroken fick jag möjlighet att sätta mig vid arbetsterapeutens dator. Det var lite av en win-win situation. I samma utsträckning som skrivklådan fick viss lindring, kunde hon se vad jag lyckats skapa, för att med utgångspunkt från det dra sina slutsatser om hur sjukdomen påverkat mig. Och börjar jag skriva allt för knäppt är det bra om du hör av dig.…
Självklart kunde det blivit ett obegripligt sammelsurium av mina skrivförsök, helt utan röd tråd och med märkliga stavningar. Och bloggen är ett sätt att träna bägge de kvarvarande hjärncellerna…Det är nog inte helt ovanligt efter en stroke även om man kanske oftast tänker på hur talet kan påverkas. Vilket det gjorde lite grann i mitt fall. Jag dräglade lite utan att det fanns några tjejer i närheten och sluddrade om jag var det minsta trött. Sluddra kan jag fortfarande göra om jag är seg och trött men tröskeln ligger betydligt högre. Och dessutom är det bara jag som märker det.
I går natt drömde jag förresten ovanligt tydligt. Jag skulle göra en förflyttning mellan rullstol och vanlig stol och upptäckte plötsligt att jag kunde gå! Allt det här tjafset med rullstol var ett passerat kapitel och jag knallade runt mellan rummen i lägenheten, lite rädd sluta innan jag hade blivit riktigt van. Och mitt i allt tanken att ”det är kanske bara en dröm”. När jag vaknade upp av en flimrande teve tog det några sekunder att inse att det bara var just en dröm.
Ovanligt. Det är faktiskt bara någon enstaka gång jag drömt på kan gå igen-temat. Däremot händer det att rullstolen nu smyger sig in i drömvärlden. Förmodligen ett tecken på att man börjar vänja sig.
Förresten så går jag visst! Det är inte så ofta men ett par gånger om dagen går jag kanske 40-50 meter med hjälp av gåbord. Problemet är inte så mycket benen som ryggen. Jag saknar ryggrad! I alla fall en del av den, där tumören tyckte det var trevligt att bo. Vilket gör att den blir lite svag och gärna vill sjunka ner.
Ja just det, tävlingen i förra bloggen! Rätt svar är alternativ ett som är ekorre, fast lite kamouflerad med det latinska namnet. Furufnatt var förresten det ord som fick Nicole och mig att nästan skratta ihjäl oss när vi spelade Geni, ett spel som påminner om Trivial Pursuit. Men seriöst är det tydligen ett dialektalt namn på ekorre i Dalarna.
Vinnare blev givetvis en gammal Bäskselebo och kompis, Kendy (vi struntar i förkortningarna även här) som på detta vis har erövrat evig berömmelse!
Senaste kommentarerna