En dag in i evigheten…

Men bortsett från lite träsmak och kramp i ena benet gick det bra. Men jag ska bidra med ytterligare besök för att stötta forskningen. Bland annat ska hjärnaktiviteten testas.

”Tänk om det lyser Zero på alla skärmar” sa min följeslagare med ödesmättad röst. Och jag kunde bara erkänna att det vore pinsamt…

Mitt kylskåp har fått en fullständigt sanslös revival. Efter att i trettio år inhyst max fyra komponenter, varav två var ruttna, är den nu tack vare C:s benägna bistånd en ren filial till julromantiken, avdelning matorgie. Och likadant är det i frysen. Jag kan spontanhitta mat i lägenheten. Det känns lyxigt. En vacker dag byter jag kanske gardiner…

Såg en läcker syn på tv. Fritidslokalen som Big Family Cruisers driver verksamhet i ska bytas mot en större. Och vi fick njuta av min bloggkollega Big Papa-Mikael där han inspirerat virvlade runt med ungarna i värsta sortens gängväst och med en gigantisk rosa tomteluva på huvudet och glimten i ögat. En härlig kombination!

I morgon kommer en ny assistent som ska komplettera nu då jag fått mer tid. Eller ny och ny, hon har jobbat flera pass och det har fungerat jättebra. I och med det ha jag fem personer runt om mig och det kan bli någon till som gästarbetar ibland.

Om någon för fem år sedan berättat att jag skulle ha personlig assistent 2009 hade det upplevts som en fullständig katastrof. Men i verkligheten är situationen väldigt annorlunda. Som jag upplever det går det oerhört fort att få den tighta arbetsrelation som är ett måste för att fungera. Samtidigt är rollen både som brukare och som assistent så komplex att det nästan inte går att förklara utan det måste upplevas. Men skulle du på grund av olyckliga omständigheter hamna i den situationen att du behöver personlig assistans lovar jag kommunikationen med assistenterna är det minsta du behöver oroa dig för…