Sport i forntiden

 

Ja, lite OS blir det ju. Sitter och hör hur Björn Ferry berättar om hur ett oväntat snöfall ställde till det för vår skidskyttekung. Såna detaljer kan verka futtiga men samtidigt minns jag hur tjejen som i alla fall då hette Ewa Häggqvist och var snudd på universum-mästare i bowling berättade under en intervju hur viktigt det är att förstå egenskaperna hos den olja som banorna behandlas med.
Själv kommer jag från en kultur där materialet ofta hamnade i skymundan. Vid fotboll var det ett inte alltid förekommande plus om bollen var av läder och dessutom pumpad. Och torr ska tilläggas. En blöt dåtida fotboll vägde runt tre kilo och var enormt skön att få i magen via en stenhård rökare från någon av storpojkarna…
Om grannbyns  fotbollskrigare var på plats gällde vissa regler. Deras tränare/lagledare hade ett funktionshinder som gjorde att han behövde sitta kvar i bilen. Men för att hans order till spelarna skulle höras fick han ofta parkera i ett hörn av planen  i alla fall då vi tränade så där fick man inte spela!
Då vi spelade nån sorts improviserad landhockey med Klas garage som mål var en plockhandske den enda målvaktsutrustningen. Och målvaktsbenskydd tror jag aldrig jag upplevde under min ”karriär”. Som för övrigt aldrig innefattade de i isaktiviteter så viktiga skridskorna.
Då vi ändå är kvar på isen kan jag avslöja att målvaktsklubbor – det var något vi vanligen bara läste om i Fliesbergs katalog.
Men material och proffsupplägg i allmänhet behöver inte alltid vara det allena saliggörande.
Jag har tidigare berättat om Bäskseles fantastiska fotbollsseger mot IFK Vilhelmina nån gång runt 1970. De hade alla rätt i form av uppvärmning, bra material och allt annat. Felet var bara att vårt hopskrap av slynglar som bara spelat mot ett mål i sitt liv gick och vann…
Med undantag av hockey och främst fotboll idrottade vi inte så mycket.
En och annan åkte väl skidor men tyvärr faller begreppet ”vallning” in under rubriken ”dötråkiga aktiviteter” för mig.
Och cykel föreföll lite farligt sedan en äldre kille en tidig morgon på sin träningsrunda svängde in vid affärn där vi väntade på bussen. Planen var att stiligt stanna, sätta ner fötterna och prata med oss. Tyvärr fastnade hans fötter i clipsen på pedalerna så i stället föll han som en fura mot den grusiga marken…
Ja då var den helgen avverkad. Nicole hade första passet på lördag. Jättetrevligt, det var länge sedan hon jobbade hos mig. Vi föråt oss på fiskbullar och fisktemat fortsatte då E, som är rätt ny, gjorde något fantastiskt gott  med lax och hemgjort mos på söndag.
Däremellan stack B och försåg mig bland annat med en Nip/tuck-box  som roade mig och E på söndagen.
Lugnt och skönt.
Nu stormar vi vidare mot en ny vecka!!!
 
 
Etiketter: ,

2 kommentarer

  1. Inger

    Ferry..var det inte han som åkte på pingisgummi…:)
    Ja du vi sitter här jag o mr.V o skrattar så vi kiknar åt dina sporterfarenheter..känner vi igen oss…jäpp 🙂

  2. JohnnyW

    Du var en tämligen orädd målvakt, oavsett det gällde hockey eller fotboll. En blöt fotboll som tog lite illa innebar att märken efter remningen syntes i flera dagar. Värst var det om ”hålsköttä” tog uppe i ansiktet. Då fick man assosiationer till Skareface.
    Och i hockey var som sagt en plockhandske det enda skydd som fanns mot stenhårda skott från oss äldre. Ofta gick matcherna i dålig belysning så en och annan puck tog ju rätt illa och eftersom vi spelade mot ett mål hade du ju heller ingen hjälp av något försvar.
    Vi körde efter mottot: Alla lösa går om

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.